Birthday pig.

"Tack så mycket!". Det måste vara den av mig mest använda frasen i dag. Tack, tack, tack och tack till alla fina människor som på något vis kommit i håg lilla mig i dag. Att få ett sms eller en hälsning från den man minst anar kan värma väldigt bra, och jag har haft turen att få många sådana i dag. Då blir man bara glad!

Det här och mycket annat har lett till att jag haft en riktigt underbar dag i dag, och så ska den förhoppningsvis också fortsätta. I morse blev jag uppvaktad med härlig falsksång (välmenande sådan) och en hög paket. Lite tårta till frukost fick det bli också, det har väl aldrig skadat någon? :D Den "stora" presenten för i år var, som jag önskat, ett presentkort på körlektioner + halka på Erikslust trafikskola. Perfekt! I övrigt har jag fått mina älskade iPod-högtalare, en kofta, en skiva med Miss Li (kärlek!), ett superfint silverhalsband, en väska,  pengarpengarpengar från mormor, K-E och farmor och så ett armband. I skolan överraskade Cissi med "Dirty Dancing" som jag letat efter typ överallt. Underbart!

Det enda som inte varit helt klockrent underbart i dag var det 10-sidor långa franskprov som Martine gav oss. Fin födelsedagspresent liksom. Men jag tror ändå att jag klarade mig hyfsat bra, och efteråt firade jag med fransk nougat och sura nappar à la Malmborgs-style. Det gillar vi!  

Hepp, nu får det nog bli en powernap med mina älskade högtalare (och herr iPod då) innan det är dags att rulla in till stan och Friday's.

Ha den fortsatt underbar dag, för det ska jag ha!
Kisskiss


Last call.

Dagens tre viktigaste punkter;

- The hälsomånad is slut, och efter 1 månad och 8 dagar smakade det fruktansvärt bra med superchokladig chokladtårta från Hollandia.
- Dagens namn är Mikaela/Mikael vilket råkar vara något som kännetecknar mig. (Sedan att jag själv hade glömt bort det lite halvt tills jag fick en massa grattis-sms i förmiddags är en annan sak.)
- Det återstår nu endast 1 timme och 53 knappa minuter innan det är dags för en av årets trevligaste dagar (mja, för mig i alla fall). 

Så är det, och om 13 timmar och några minuter är jag inte längre att betrakta som barn. Å andra sidan är man ju inte äldre än man känner sig, och det tänkte jag leva på ett tag till. Fast det är klart, att vara vuxen och kunna göra det mesta är inte helt fel, så för det mesta kommer jag nog bestämma mig för att vara 18 ändå. Underbart!

Jag tycker om födelsedagar. Inte minst min egen, egoistiskt nog. Men ärligt talat, vem tycker inte om att bli uppvaktad, få presenter och att kunna äta hejdlöst mycket tårta och annat mumsigt en gång om året? Jag har redan tjuvstartat lite i dag får jag erkänna, och en liten del av min inte så stora släkt har varit här och avnjutit tårta, kanelbullar (made by me) och annat smaskigt. I morgon fortsätter firandet, först med traditionell uppvaktning, och på kvällen intar vi Friday's restaurang på Lilla Torg. Mumma! 

Nu ska jag fortsätta gå runt och smila lite för mig själv, och sedan är det dags att plumsa i säng tror jag bestämt. Det är ju trots allt en stor dag i morgon, och jag älskar det!


 


Anniversary

Nämen vad är det här?! Jag har ju helt glömt bort att gratulera mig! Inte på födelsedagen, det är i övermorgon (i övermorgon!!! :D). Inte på namnsdagen, det är i morgon. Nej, men på nuharduhaftdinbloggiettår-dagen! Kruxet är bara att denna fantastiska dag egentligen inföll i går, men det var inget som minnet mitt tyckte var värt att spara. Nåja, nu tycker jag att vi gratulerar mig och bloggen i alla fall, en dag i efterskott;

GRATTIS
till oss!



Truth

Vet ni vad?
Det är kokosnötterna som ska låsas in.

As time goes by

Jag önskar att jag vore liten igen. Det är så mycket jag ångrar att jag inte gjorde, och jag skulle så gärna vilja få den där andra chansen. Göra allt det där jag ser andra göra i dag, och faktiskt kunna vara en del av det. Men det går inte. Jag kommer aldrig mer att kunna vara en del av det där. Jag är för gammal. Jag räknas inte i sådana sammanhang längre. Jag tog inte chansen när jag hade den, och nu är det för sent. Bekräftelsen kom aldrig, och jag gjorde inte så mycket åt saken som jag hade kunnat. Det är för sent nu. Tanken på att sidorna i kaptiel Barndom i min bok snart är slut skrämmer mig, och allt har plötsligt blivit så konkret. Jag vill inte uteslutas. Jag vill kunna vara en del av det där, oavsett hur gammal jag är. Jag vill inte ta steget ut i den nya världen, där allt är så mycket hårdare. Det hade ju kunnat funka så bra, om jag bara fick fortsätta vara en del av den värld jag känner till. Den eftertraktade.

Imagine



Livet med dig.


Decisive

Jag har bestämt mig. I kväll trotsar jag min Zalachenko-rädsla och bänkar mig i biosalongen för att se "Flickan som lekte med elden". Med mig ska jag ta en styck stor nallebjörn (en något mager sådan) i form av en pappa, och jag är fast besluten se hela filmen utan att förse resten av biosalongens invånare med tinnitus. Jag menar, det är ju trots allt bara på film, right? Ska bli riktigt skoj att se den i alla fall, och innan filmen blir det middag på Mando's vilket jag inte har särskilt mycket emot. Ingenting, faktiskt. Det blir en härlig kväll! :)  


Late

Hoppsan. Precis avslutat ett 38 minuter långt telefonsamtal med Johanna. Det var jag som skulle spara på orden, right? 

(Mja, sen var det ju tänkt att det här inlägget skulle ha publicerats i går kväll. Vilket det inte gjorde av någon anledning. Bugger.)

Dagens I-landsproblem

Jag funderar på att gå och se "Flickan som lekte med elden" i morgon. Grejen är bara att jag inte är så säker på att jag vågar. För er som inte vet så är jag extremt mesig vad gäller filmer, och jag klarar verkligen inte av att se när folk skadar sig eller varandra. Jag kan se hur många mördarserier och psykologiska thrillers som helst, men just när det kommer till det där med slagsmål, tortyr och andra kroppsskadande saker mår jag jättedåligt. Undrar varför?
 
I vilket fall råkar jag veta att "Flickan som lekte med elden" innehåller en hel del av den här varan, och bara "Män som hatar kvinnor" tyckte jag var ganska rå . Å andra sidan är boken en av de bästa böcker jag någonsin läst, och jag vill egentligen jättegärna se filmen. Här snackar vi dilemma. Här snackar vi I-landsproblem. Herregud.

Words

Jag har börjat slösa med orden. Då menar jag inte att jag har börjat prata mer (om det nu är möjligt i mitt fall), men jag använder orden mer slösaktigt. Som om de vore gjorda av papper, och åkte direkt till återvinning så fort man kastade ur sig dem. Tänk om det inte är så? Tänk om man bara har ett visst antal ord att yttra, och sedan är det liksom finito. Tänk om varje ord tar med sig en del av ens liv, och ju mer man pratar desto tidigare dör man. Det vore lite hemskt. Inte för att det är speciellt sannolikt att så är fallet, men egentligen vet vi ju inte, eller hur? Eller, vet vi det? Hur som helst tror jag att jag ska försöka börja tänka efter mer innan jag pratar, värdera orden och inte alltid babbla på så oerhört om onödiga saker. Det kan bli så jobbigt då. Det är så lätt att snurra in sig i onödiga diskussioner som bara resulterar i dåliga känslor, i alla fall för mig. Låt hjärnan tysta mun.

Egocentriska kristalldrömmar

En bubbla. En bubbla att krypa in i. Snabbt slinker du in och sedan sopar du igen spåren, så att ingen ska se var du tog vägen. Vilken plats du valde att gömma dig på för att ta itu med dina bekymmer, ta itu med dig själv. Ingen ska kunna störa, och ingen ska undra när du slutligen kommer tillbaka ut igen. Bubblan är personlig, och den har tystnadsplikt. Här kan du säga vad du vill, göra vad du vill, vara vem du vill. Plats för tankar, känslor, drömmar. Plats för dig. För ditt liv. Plats för allt du vill. Plats, plats, plats.
   När alla tankar är tänkta vänder du tillbaka ut mot den hårda verkligheten. Där problemen och de bekymrade själarna myllrar likt myror kring ett utspillt glas saft. Där någonstans finns Sanningen, där finns De Rätta Personerna. Där finns Idealen, Idealen som talar om hur det borde vara. Hur du borde vara. Men de orsakar inte längre en tsunami-våg av ångest inom dig. De får dig inte längre att känna dig som en liter dålig mellanmjölk som ingen vill ha. Du har ju din bubbla, och den kan ingen spräcka. Där är det bara du.   



Mätt.

Cheese Louise. Låt mig inte se, och än mindre röra, en matbit till i dag. Då riskerar min magsäck nämligen att implodera i brist på utrymme. Tårtan var god. Oxfilén var ännu godare. Bearnaisesåsen och klyftpotatisen slank lätt ner de också, och vips så kändes det som om man svalt en hel tegelvägg. Minst.

Nu har vi skickat hem farmor, mormor & co och jag har bänkat mig vid datorn för att glida in i YouTubes värld samtidigt som tegelväggen bryts ner och sjunker undan i magen. För övrigt har det varit en helt underbar dag vädermässigt, och jag har legat i solen iklädd bikini och sovit. Nu snackar vi alltså slutet av september, och det är lika varmt som vilken junidag som helst. Hur härligt som helst, men jag kan faktiskt inte låta bli att skänka en tanke eller två åt de stackars isbjörnarna och allt annat som far illa p.g.a den globala uppvärmningen (för det måste man väl ändå vara överens om att det förmodligen är den som spökar med dessa 20 grader som vi haft i princip hela september?). Inte för att verka glädjedödande eller något, men lite sjukt känns det allt...

Nåja, nu ska jag föra tankarna på annat håll, bänka mig framför "Kommisarien och havet" och fortsätta matsmältningen.

Tjingeling!

Happy birthday to ya

Någon fyller år i dag, vem kan det vaaaa? Mja, inte är det jag i alla fall, även om det faktiskt bara är 10 dagar kvar till min dag. Det tycker jag om. Nästan lika mycket tycker jag om att min hälsomånad snart är slut, för gode gud vad godissugen jag var i går. Godis, chips och kakor ville jag ha, men jag lyckades faktiskt ta död på suget med hjälp av vanilj-te och en film.

Fylla år var det ja, och det är precis vad min kära broder gör i dag. 21 stora år blir han, och det här har firats och ska firas med släkten senare i dag (ja, jag ska unna mig en bit tårta). Av mamma och pappa har han bland annat fått en styck iPod Touch, vilket jag måste erkänna väckte en viss känsla av avundsjuka hos mig. Men jag trivs faktiskt alldeles ypperligt i herr iPods sällskap, så jag nöjer mig med att peta på Jakobs iTouch lite då och då i stället.

Nu väntar matteplugg i solen och sedan ska jag försöka göra slut på "Luftslottet som sprängdes".

So long!


Bugs me

I morse klev jag upp ur sängen klockan 08.23. Utan att ha satt något alarm. Frivilligt. Eller, frivilligt var väl en jäkla överdrift. Orsaken var inget mindre än en harkrank som på något mystiskt vis (jag funderar fortfarande på hur det kan ha gått till) smugit sig in i mitt rum och nu flaxade runt mellan gardinen och fönstret och förde ett jäkla liv. Ingen känsla för diskretion alls hade han, och det slutade alltså med att jag gav upp och satte mig i vardagsrummet för att läsa i stället. Besegrad av en harkrank. Det var det jävligaste.

Hagalen

Jag vill vara smart. Smart, fyndig och kreativ. Så att jag kan skriva smarta, fyndiga och kreativa blogginlägg. Skriva smarta, fyndiga och kreativa uppsatser. Göra smarta, fyndiga och kreativa utlåtanden (om nu ett utlåtande kan vara kreativt?). Det är så många andra i min närhet som är bra på sådant, varför kan inte jag få lite av den talangen? Lite fantasi, liksom. Det vill jag ha.

Wierd.

För sisådär en vecka sedan badade jag i havet utan att dö av köld. I dag cyklade jag till skolan i klädd jacka, sjal och vantar. Det är lite galet.


Eet.

Tänkte pussla ihop ett litet inlägg om dagen, hur mycket jag tycker om Regina Spektor och hur skoj det var att övningsköra i dag. Samtidigt skulle jag halvkolla (läs lyssna) lite på Idol. Det funkade inte riktigt. Jag ber om ursäkt kära läsare, men Idol-delen av mig vinner i kväll. Tv-soffan, here I come!

Done

Sådärja. Biljetterna är mina och den 13 december smäller det. Jag längtar!

Människan. Musiken. Orden.


:)

Jag säger som Anna Ternheim; "Today is a good day". Trots tron om raka motsatsen (jag menar, vem gillar egentligen tandläkarbesök och sena mattelektioner?) har det varit riktigt bra i dag, och Regina Spektor-konserten gjorde ju sitt till så klart. Att det dessutom blev två inställda lektioner, ett kort och smärtfritt tandläkarbesök samt att Flisa gick bättre än någonsin (superduktig var hon i dag!) gör liksom inte saken sämre. Jag gillar det!

Finally!

Vet ni vad jag precis läste i tidningen? Vet ni vad som precis förgyllde min dag totalt? Vet ni vad som är sjukligt underbart?
REGINA SPEKTOR. Till KB. MALMÖ. I DECEMBER.
Jag bara älskar det! :D


Skrattretande

"What is called an externalist about knowledge would say that it is not necessary in order to have knowledge that the knower knows what he knows."  Hänger ni med? Det gör inte jag. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta något ämne jag förstod mig mindre på än matte, men här har vi en stark medtävlande. Ordbajseri är vad jag skulle kalla det, men somliga använder hellre ordet filosofi för att beskriva det. Skrattretande, är vad det är.

De två timmar jag planerat att plugga i dag förvandlades snabbt till fyra, mycket tack vare de 40 sidor ordbajseri, forlåt, filosofi jag var tvungen att plöja mig igenom. Nu är huvudet alltså sprängfyllt av teorier om vad kunskap är och hur man egentligen vet att man vet det man vet när någon annan vet att han vet vad han visste igår. Och annat givande. Behöver jag ens nämna att jag är förvirrad?

Resten av pluggandet har i alla fall gått bra i dag, och jag känner nästan att jag kanske snart inom en snar framtid kan förstå mig lite mer på Derivata. Fortfarande känns hjärnan dock som ett glas med vatten som man fyller, fyller, fyller med teorier och metoder så att det precis svämmar över och allt inte riktigt får plats. Men, det sjunker nog in så småningom och lämnar plats för den där kunskapen som gick förlorad när det svämmade över.

I fredags var det som tidigare nämnt tjejmiddag hos Elina vilket var mycket trevligt, och lördagskvällen ägnades åt kräftskiva. Även det var trevligt, fast det blev inte så långvarigt (heter det verkligen så?). Jag blev dock väckt vid kvart i fem i morse då min bror kom inrumlandes efter en kväll/natt/morgon på stan, intressant nog. Jag vill oxå vara 20! Eller, vill jag verkligen det? Kanske inte. Jag tror jag börjar med att fylla 18, så får vi se hur det blir med resten. Man måste ju prova sig fram, menar jag. 

Tjingeling! 


Hm

Jag hade tänkt mig att författa ett litet inlägg. I går. Idag. Men tröttheten kommer återigen traskandes mot mig och jag tvingas nog ge upp den idén även i dag. It will pass!

Let her go

My god, vad jag diggar den här människan! Valde ett live-klipp också, det blir så mycket ärligare då. Ärligare, och väldigt mycket härligare. Enjoy!


Nöjd.

I made it! Jag vågade mig upp och rida på min dräparhäst igen i dag, första gången sen olyckan i våras. Måste dock säga att han bockade loss i dag också, vilket resulterade i att jag i lite småpanik svingade mig av från halsen - jag hade trots allt ingen vidare lust att skaffa mig fler trasiga ryggkotor. Men, jag satt upp och red igen, och han var så jäkla fin efter ett tags bråkande, irriterande nog. Irriterande eftersom att det ger mig beslutångest - ska jag forsätta rida honom och riskera att flyga av igen när han får sina ryck, eller ska jag låta det räcka nu och hitta någon annan? Han är ju så otroligt fin när han vill... Nåja, den frågan tar vi en annan gång. Just nu är jag väldigt nöjd med mig själv att jag vågade i alla fall, och att han var så fin när han väl gick. Det är så underbar känsla, när allt bara stämmer... Sen att jag säkert ser ut som jagvetintevad är en annan grej, man kan ju i alla fall inbilla sig att det är bra ;)

Dagen överlag har varit väldigt bra också, trots att jag fick alldeles för lite sömn i natt och förmodligen har sett ut som ett levande lik i dag. Efter skolan var det fikastund med mitt glädjeämne Johanna, lika härligt som alltid! Jag har också försökt knåpa på ett överrasknings-religionsarbete (woow långt ord), vi bara älskar det! Kom dock fram till att det nog blir bättre om jag går upp en timme tidigare i morgon och skriver vidare på det då, så kanske läraren faktiskt kan läsa vad jag skriver också. Nu blir det dusch och sedan ett steg in i John Blunds värld. Ska försöka vara lite mer utvilad i morgon, för på kvällen är det tjejmiddag hemma hos Elina. Trevligt värre!

God natt!


Att leka med döden

Ridolycka på MR (Monic gick omkull med Johanna på ryggen) 

Oh my, det verkar som om fler än jag har otur ute på galoppbanan. När jag läser det där är jag jäkligt glad att det inte blev värre än det blev för min del, men det är ju helt klart en tankeställare. Jag har fått en hel del av det slaget på senaste, och det får mig verkligen att inse hur livsfarligt det vi sysslar med verkligen är. Egentligen borde man väl lägga av med en gång och bespara sig livriskerna man tar ett par gånger i veckan, men det funkar ändå inte riktigt så. När jag precis trillat av i våras var jag inställd på att lägga av nästa gång jag trillade av "på allvar", men inte heller olyckan på AW lyckades övertyga mig. Undrar hur långt det ska gå innan jag faktiskt lägger av? Kanske händer det inget mer, kanske kan jag rida och göra det jag älskar i resten av mitt liv. Å andra sidan kan olyckan vara framme i morgon igen, och då kanske jag inte får fler chanser. Det är ett jäkligt dumt sätt att tänka på, men samtidigt är det ju väldigt sant. Så varför måste det vara så förbaskat underbart då?


Even the stars refuse to shine

Ännu en septemberdag, och ännu en dag i sensommarens tecken. Även i dag har vi njutit av sol och drygt 20-gradig värme, det är inte klokt! Vi funderade på att åka och ta ett dopp i det blå efter middagen här hemma, men kom tillslut fram till att det nog var lite väl kyligt ändå. I morgon däremot, tror jag att jag ploppar ner och doppar mig efter skolan om det fina vädret bestämmer sig för att stanna så länge.

Trots denna härliga värme har jag inte riktigt varit på topp i dag, irriterande nog. Irriterad är nog förresten ett ganska bra ord att beskriva mig med i dag, vilket inte blir helt rättvist mot folk i min omgivning emellanåt, tyvärr. Jag får be om ursäkt i fall ni kommit i kläm! ;) 

Nu känns det i alla fall som att humöret kommit på rätt plats, och om man bortser från min Spotify-abstinens (befinner mig vid fel dator...) samt en lätt huvudvärk är jag mitt vanliga, glada jag. Resplanerna har fortskridit och nu är flygbiljetter till den 29 december (tror jag att det var) bokade och klara. Vi planerar att hålla oss i och omkring Kapstaden alla 10 dagar, men ska bo 4 dagar inne i själva centrum och resterande tid på ett strandhotell. Wonderful!

Nähä hörni, nu ska jag bänka mig i soffan för att se återstoden av nyheterna och sedan är det ju faktiskt Idol-premiär! Jag brukar inte orka hänga med särskilt länge på dessa auditions, men tänkte göra ett försök i kväll i alla fall. Lite skoj är det trots allt att höra på alla... 

Tjingeling!


Ajoj. Ojaj.

Vad ska man göra när det känns som om någon konstant sitter och petar med en smal penna rakt på en nerv i ryggslutet och har gjort det till och från de senaste 4-5 månaderna? Denna någon kan gärna få sluta nu, tack.

Om du lämnade mig nu.

Nej, jag klarar fortfarande inte av Lars Winnerbäck. Men den här låten är bara så underbar att jag kan bortse från det i sisådär 4 minuter eller så, med vackra underbara Miss Li:s hjälp. Vackert.


Somedays.

I dag är jag nöjd med mig själv. Jag har a) gjort mina föräldrar till viljes och spenderat ett dygn i Smyge med dem där jag hjälpte till med lite allt och ingenting (fast det var faktiskt rätt mysigt), b) övningskört hela vägen hem från Smyge (gick riktigt bra i dag, både på landsvägen o motorvägen :D), c) skrivit hälften av min engelskuppsats och d) joggat en runda med min käre far.  Är himla glad att körningen och joggningen kändes så pass bra, det hade jag inte riktigt väntat mig faktiskt. :)

Enda smolket i glädjebägaren (wow, det lät gammeldags) just nu är lite problem med Flisa, jag och Annie får inte riktigt i hop det med dagarna och sådär, men det löser sig det också! Jag är glad att få hjälpa till överhuvudtaget, så det blir nog bra till slut det också.

För tillfället sitter jag och hungrar efter mammas spaghetti och köttfärssås som serveras snart, medan jag kikar på hotell till vår inplanerade resa i jul. Efter mycket om och men har vi nu beslutat oss för att Sydafrika blir destinationen, och om vi bara hittar bra hotell ser det ut att kunna bli ruskigt underbart! 

Nä, hörde jag någon nämna spaghetti med köttfärssås?

Oops.

Ehm, jag kanske borde gå till skolan ändå.  Med tanke på att jag alldeles nyss försökte borsta bort pilen från skärmen med handen känns det som om skolan kan vara en bra plats för påfyllning av IQ; det verkar onekligen som om jag behöver lite av den varan för tillfället. Geez, i bland undrar jag verkligen var jag befann mig när de delade ut hjärnor.
:O

Duty calls

Jag vill inte. Vill inte, vill inte, vill inte.

Är hemma på en av mina underbara tre-timmarshålor och har lyckats bänka mig alldeles för bekvämt här i soffan med tekoppen bredvid och laptopen i knät. Regnet strilar utanför och jag bara våndas vid tanken på att jag om cirkus 15 minuter måste lyfta på rumpan och byta ut mjukis mot jeans för att pallra mig i väg till skolan igen. Med andra ord: Jag vill inte.

Confessions of a chocolateholic

Jag var lite egocentrerad och satt och läste igenom gamla inlägg här på bloggen. En av alla de saker jag kom till insikt med var vilket varm choklad-freak jag måste framstå som! Jag vet inte riktigt hur, men på något vis lyckades jag hitta minst ett inlägg i månaden där varm choklad nämndes. Bättre lär det inte bli nu under hösten/vintern... Jag tänkte passa på att rentvå mitt samvete lite genom att säga att det inte blir så mycket i längden (hoppas jag) samt att jag faktiskt aldrig har något socker med i bilden när det är varm-choklad time. Nä, mjölk och två tsk hederlig gammal kakao ska det vara - det kallar jag chokladigt! :)

September.

Jag är tillbaka, vid lite bättre mod än för 6 timmar sedan. Något kaffe har jag visserligen inte fått (utom virtuellt sådant, från Johanna) men ett dopp i havet och en kopp te på det räckte ganska långt det med. På tal om det så har jag kommit fram till ännu en del på önskelistan (29 dagar kvaar!); en termosmugg. På det viset kan jag bära med mig mitt älskade te/kaffe/varm choklad i skolan, och det känns som att det kan bli en riktig vinnare nu i höst- och vinterkylan som nalkas!




Before I was lonely. Now, I'm just alone.

Jag borde verkligen inte skriva det här inlägget. Jag borde verkligen bespara er mina klagomål. Jag borde verkligen låta blir att plåga er med att tala om hur trött jag är på att sitta i skolan i två timmar och vänta på matte C för att sluta 16.45. Jag borde verkligen skriva på min filosofiuppgift i stället. Jag borde verkligen återkomma när jag fått mat i magen och överlevt (?) eftermiddagen.

Ge mig kaffe?

RSS 2.0