Jag har börjat slösa med orden. Då menar jag inte att jag har börjat prata mer (om det nu är möjligt i mitt fall), men jag använder orden mer slösaktigt. Som om de vore gjorda av papper, och åkte direkt till återvinning så fort man kastade ur sig dem. Tänk om det inte är så? Tänk om man bara har ett visst antal ord att yttra, och sedan är det liksom finito. Tänk om varje ord tar med sig en del av ens liv, och ju mer man pratar desto tidigare dör man. Det vore lite hemskt. Inte för att det är speciellt sannolikt att så är fallet, men egentligen vet vi ju inte, eller hur? Eller, vet vi det? Hur som helst tror jag att jag ska försöka börja tänka efter mer innan jag pratar, värdera orden och inte alltid babbla på så oerhört om onödiga saker. Det kan bli så jobbigt då. Det är så lätt att snurra in sig i onödiga diskussioner som bara resulterar i dåliga känslor, i alla fall för mig. Låt hjärnan tysta mun.