Sleep tight

Jag har en hemmagjord deadline. Bokstavligen en dead-line. Om jag inte håller den är det nämligen risk för att jag dör av sömnbrist, eller att någon annan dör på grund av min sömnbrist om de råkar väcka mig för tidigt (läs: före 11) i morgon. Jag menar, det vore ju trots allt lite sorgligt om jag skulle gå och bli massmördare sådär på lördagskvisten. Ha i hjäl min fina familj med en osthyvel eller något annat fantasifullt. Åh nej, då tror jag hellre att jag ser till att sova ordentligt.

Lite sorgligt känns det, att lovet redan sjunger på sista versen. Jag hade kunnat tänka mig en vecka till, som jag skulle ägna åt att sova, sova, sova. Det känns som om jag behöver det, även om jag fått både en och tre sovmorgnar det här lovet (jag vet, jag ska inte klaga). Å andra sidan tror jag inte riktigt att så skulle ha blivit fallet i fall jag nu fick en vecka till. Nej då, jag skulle nog lyckas fylla den också med roligare saker att göra än att sova dagarna i ända. Det bara blir så, och egentligen är det nog ganska bra ändå. Väldigt bra, till och med? Sova, det kan man göra i nästa liv!

Jag är i alla fall väldigt nöjd med veckan som gått, även om det inte blivit så fasligt mycket uppdaterande på denna lilla sida. Skyttatorp, hemmamys, övningskörning och Stockholm har hunnits med, och i morgon svingar jag mig i väg till Ystad för ett besök hos Åsa. Utgång på Ystads enda klubb väntar på kvällen, och söndagen ska vi spendera tillsammans med vårt älskade projektarbete. Lördagskvällen blir skoj, men resten kan ju diskuteras... Nåja, we will survive!

Nix, nu är det dags för en styck Mikaela att sjunka in i den där omtalade sömnen, skönt nog. Jag har ju trots allt en familj med osthyvel att rädda...

Life's a blast

Jjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjag är hemma. Nöjd och glad, kexchoklad. It was good.
:)


The time of my life

                                  

För ett år sedan satt jag på ett plan på väg mot en av de bästa veckorna i mitt liv. Som sällskap hade jag världens bästa Johanna, och det kunde inte ha varit bättre. Damn, vad bra vi hade det!

I dag tar jag i stället tåget till stora Hufvudstaden och lever livet där. Inte lika varmt, men det funkar! :)

Ha det underbart!


Wierd.

Min mamma måste vara den enda normala (?) personen i världen som på fullaste allvar saltarchokladbollar innan hon äter dem. Snälla säg att dessa crazy gener för sjuka smaklökar inte går i arv?



Viva la vida

Mikaela är trött. Mikaela har träningsvärk. Mikaela har 22 Vänner-avsnitt att kolla igenom. Mikaela tittar ut genom fönstret och där står regnet som spön i backen. Typ. Någon mer än jag som inte kan se en anledning till varför jag inte skulle stanna i sängen resten av dagen?

Egentligen skulle jag ju alltså inte ha varit hemma vid den här tiden, och inte heller skulle jag ha träningsvärk (det skulle vara i magmusklerna då, med tanke på allt skrattande...). Men, en sak ledde till en annan och i går kväll kom vi hem allihopa, glada och nöjda efter underbara dagar i en stuga i skogen. Dock kände jag ett visst behov av träning med tanke på den ofantliga mängd onyttigheter som åkt ner i magen, i kombination med överskottsenergin man får av två timmars bilåkande. Sagt och gjort, så fort jag slängt in väskorna i huset och tagit adjö av fina Johanna gav jag mig ut på en joggingrunda i mörkret, med förträffligt resultat! Damn, vad skönt det var! :)

I dag blir det alltså en härlig dag hemma, och i morgon är det dags att packa sig iväg till Stockholm - lite annorlunda än metropolen Skyttatorp, men ack så trevligt! Stockholm blir det också om cirkus en månad, då är det dags för mig och Johanna att inta pappas lägenhet över en helg och hitta på bus. I'm lovin it!

So long

Jahapp, då bär det av för tre mysiga dagar mitt ute i skogen, helt utan civilisation. Höstpromenader, kortspel, godisätande, goda skratt och varm choklad framför den öppna spisen - here we come! 


Repeat.

Vet ni vad? Jag har sovit gott i natt. Vet ni vad? Jag fick MVG på mitt matte C-prov (ja, jag är stolt. Faktiskt.) Vet ni vad? Landsarkivet tycker inte om mig. Vet ni vad? Flisa var duktig pålle på lektionen i dag. Vet ni vad? I morgon är det lov. Vet ni vad? I morgon tjingar jag till mysigamysiga Skyttatorp med underbara Johanna och lever livet. Vet ni vad? Livet leker. 

Random

Mohaha, jag lyckades med mitt jagande, och de ovälkomna inneboende är nu ett minne blott. Typ. Lite halvdan kände jag mig i morse, men det blev bättre under dagen och örat är inte speciellt ont längre. I like!

I dag har jag, galet nog, varit på besök i det nya IKEA vid Svågertorp som öppnade just i dag. Jag hade håltimme på 4 timmar, mamma var ledig och jag behövde övningsköra - varför inte liksom? Vi var beredda på världens bilköer, men faktum är att det inte var särskilt mycket mer folk än på en vanlig söndag. Sådär jädrans stor skillnad på själva affären tyckte jag inte heller det var för att vara helt ärlig, men maten var god och det var himla trevligt i alla fall. :)

Nu ska jag äta lite limekyckling med resten av familjen innan det blir dags att dra iväg och jobba på handikappsridningen. I kväll väntar sleep over hos Sara som är själv hemma denna veckan. Hon bor högt upp. Väldigt högt upp. På våning 52 för att vara exakt, och jag ska alltså spendera min första natt i det fina, vita, skruvade tornet i Västra Hamnen. Håll tummarna för att det inte blåser upp till storm?  

                                     


Out of line

Jag har en inneboende hos mig. Hennes namn är fru Huvudvärk, och det är inte helt osannolikt att hon är kusin till herr Öronvärk. Fröken Feber var på besök i morse också, men hon gav sig turligt nog i väg illa kvickt. Summan av kardemumman blev i alla fall en dag hemma i dag, tills jag lyckats jaga bort alla ovälkomna inneboende som snyltar på min kropp. Bu!

Kings and queens



(P.S; herr Lärare var snäll, och tydligen kunde jag få allt, just den här gången. Lyckan är total!)

Changing moods

Min bärbara dator har humörsvängningar. Allvarliga sådana. Jag menar, det kan väl ändå inte ens i en liten Dell-dators värld anses normalt att ena sekunden vara snabb som en iller, för att sedan bestämma sig för att ta en halv evighet på sig att ladda upp samma sida? Nä, jag tänkte väl det.


Komplimanger

Mamma: Haha, du ser ut som ett sånt där bokstavsbarn när du sitter sådär!
Jakob: Öh, va?
Mamma: Jamen du vet, som folk med damp och sånt. Lite dampig ser du ut, helt enkelt.
Jakob: Komplimangerna regnar hör jag...
Mamma: Jag har faktiskt alltid trott att du lider av någon form av ADHD. Lite lätt sådär, utan att få det diagnostiserat. Du har nog ADHD egentligen, men vi tycker om dig ändå. Jag menar, hittills har du ju lyckats bra med livet!
Jakob: Tack du, det... värmer verkligen.

(Min mamma är inte så hemsk egentligen, men hon har sina stunder. Själv låg jag dubbelvikt av skratt i soffan.)  

Hej I-land!

1548 kronor. Så mycket pengar har jag gjort av med, inom loppet av drygt ett dygn. Det känns lite hemskt, faktiskt. Hemskt, och ganska sjukt. Inte för att jag inte hade råd, inte för att det inte gick till saker jag faktiskt behövde och tyckte om. Men bara principen sådär, att åka i väg och göra av med pengar. Vilken tur att man får lite återbäring då!

Vinterjacka, stövlar, klänning till herr iPod (han är lite av en transvestit), svarta byxor (äntligen ett par som passade perfekt!), partytopp och ridbyxor. Det är namnet på återbäringen jag fick av de 1548 kronorna jag gjorde av med, och jag måste säga att jag är oerhört nöjd.

Även det skrämmer mig lite, att man kan känna sig lycklig enbart på grund av att man fyndat fina saker. Här snackar vi I-landsmänniska alltså! Nåja, I-landsmänniska eller ej, jag är glad och nöjd i alla fall och känner mig nu lite mera redo att möta vintern. Ett par tjocka tumvantar saknas förvisso fortfarande, men det kommer det också. Såg ett par knallblå på HM i går vilka jag funderar starkt på att plocka med mig hem, även om färgen var lite galen. Vad säger ni, kan man gå ut med svart jacka, vit halsduk och knallblåa vantar, utan att riskera att förblinda befolkningen med sin brist på färgmatchning?




?

Damn, vad skrivsugen jag blev plötsligt. Synd då att jag inte har tid att stanna och skriva, då utgång väntar denna fina lördagkväll och jag borde gå och göra mig iordning. Därför gör jag så nu, och skrivsuget får stå tillbaka så länge.

Ha en underbar kväll/natt/whatever! 

Better.

Lika deppig som jag var sist jag skrev, lika glad och lätt känner jag mig i dag. Shit happens, life goes on, och det känns som att jag är rätt van vid sådana här situationer vid det här laget...

Nu är det i alla fall underbar helg, och den föraktade veckan har överlevts. Det inkluderar talhållning, filosofiprov, religionsprojekt och inte minst matteprov med derivata och annat skoj. Jag är faktiskt sjukt imponerad av mig själv att jag faktiskt överlevde, både fysiskt och mentalt. Go me! 

Den här helgen ser jag väldigt mycket fram emot, även om den inte innehåller något sådär fasligt spektakulärt. Nästan inget plugg som måste göras i alla fall, och i morgon spenderar jag dagen på Entré tillsammans med Elina. Vinterjacka, stövlar och vantar, here I come! Det är faktiskt himlans trevligt att spendera pengar, åtminstone när det görs med gott samvete! (ska be att få påpeka att jag välgörenhetsjobbade för Rädda Barnen förra helgen, så helt I-landssjälvisk är jag faktiskt inte. Så det så.)

Hoppsan. Nu tog orden slut lite kände jag.

Ha det underbart!


With love.


Why, oh why?

Är det meningen att livet alltid ska ta samma vändning? Är det meningen att lyckan aldrig ska få infinna sig tillräckligt länge för att faktiskt slå sig till ro? Är det meningen att "varför" ska vara ett ständigt kretsande ord i folks hjärnor?

People always leave. Ja, och det gör lika jävla ont varje gång.

Vila i frid.

Machine

Pheew. Del 2 av operation Fatal Week avklarad, och filosofiprovet är numera historia. Borta, omhändertaget, puts väck! Väldigt skönt må jag säga, även om jag tror att herr Lärare kommer att ge mig mer än tre fel = inte MVG. Nåja, man kan inte få allt! Nu ska jag fira kalaset med att äta gurkmacka och dricka smoothie innan det är dags att pallra sig tillbaka till skolan för inlämning av religionsprojekt och annat skojigt.

So long! 

Using your headphones to drown out your mind


Sammansättningar

Dysfunktionellt. Som en glödlampa utan elektricitet. Som en ekvation utan tecken. Som ett ord utan bokstav. 
   Dysfunktionellt, men ändå så beslutsamt. Beslutsamt att inte ge upp, att inte släcka Gnistan, inte sluta strida. Utan något slutgiltigt mål går det fram likt ett ånglok genom tiden, utan kunskap om vad som komma skall. Ingenting fungerar egentligen, men ändå finns den där fasta beslutsamheten kvar. Att aldrig sluta kämpa. Att inte ge efter för påfrestningarna. Att alltid bibehålla den där lilla Gnistan som snart ska blossa upp och bli något bra igen. Som ska komma att falna många gånger, men som också kommer att blossa upp lika många gånger. Den där Gnistan är något alldeles speciellt, och det är den som håller oss kvar. Som håller oss fast i ett grepp likt inget annat. Som är envisare än Envisheten själv, och som alltid kämpar in i det sista. Men i bland, i bland släpper den taget. I bland slocknar den, för att aldrig mer blossa upp. Det är man inser, hur det faktiskt är. 

Pain

Ouch. Jag tror att jag har träningsvärk i varenda muskel det går att ha träningsvärk i. Typ. Det skulle vara bortsett från vaderna och underarmarna då. Tårna också, kanske. Men annars, mage, rygg, sidor, axlar, lår, överarmar, you name it! Stackars mig. Jag får nog kurera mig med lite filmtittande och te tror jag, innan det blir dags att plumsa i säng. I morgon väntar sovmorgon, och jag bara älskar det.

Tjingeling!


Expectations

Höhö, jag hade kanske kunnat få ha lite förväntningar på dagen ändå, för det slutade mycket bättre än vad jag vågat drömma om. Själv tyckte jag inte att det var så himla bra inne på banan, men domaren höll inte med mig och vi slutade på 62 % vilket blir personligt rekord för lilla mig. För pållen också för den delen, då han aldrig gått dressyr förr i hela sitt liv. Lite läskigt tyckte han det var, så det blev ganska spänt, men på det stora hela skötte han sig utmärkt och jag är nöjdare än nöjd! Han är så söt, den lilla saken :)

Det har inte blivit så mycket mer än tävling & stall i dag, lite plugg har jag hunnit med bara. Derivata tar långsamt livet av mig, och jag har inte den blekaste aning om hur jag ska genomleva provet på fredag. Mirakel? Ja tack.

Äsch, nu ska jag tänka på annat. På var jag kan ha lagt min bok, till exempel. Important stuff. 


                                          
                                                                

     



 

 


Oopsiedaisy. Igen.


Oj, vad jag fastnade på You Tube. Oj, vad jag skrev på mitt svensktal. Oj, vad jag får springa till bussen snart.

Ha en underbar kväll!

Damn


Because I said so

Aj då. Jag är nervös. Lite nervös. Det är inte bra. När jag är nervös för tävlingar brukar det betyda att jag förväntar mig något = jag blir besviken om det går dåligt. Det får, får, får inte hända i morgon och jag ska, ska, ska inte förvänta mig något. Jag ska verkligen inte det, för det kan sluta precis hur som helst och jag gör det egentligen mest för skojs skull, för att testa hästen. Väldigt kul ska det bli i alla fall, och jag fick just ett högst peppande meddelande från min kära ridlärare. Det går som det går och jag ska ha roligt. Nä du, herr Prestationsångest, du får allt ta och leta dig till andra platser, för hos mig är du inte ett dugg välkommen. Så det så.

Let's forget about the future.

Rosa pyjamasbyxor, morgontofflor och en nalle i famnen. Så såg dagens outfit ut, åtminstone i skolan. Förklaring? Skolfoto. Spexfoto. Superskoj. Wooow.

För övrigt är det fredag, jag har träningsvärk och kvällen ser ut att fyllas av ostbågar, Marabouchoklad (nix, jag fick inte nog av den varan i onsdags) och hejdlöst slappande framför Idol och senare Dirty Dancing. Egentligen stod KB på planeringen, men det smög sig och får vänta till nästa helg. Tacksam är jag faktiskt för det, då jag i dag får ta konsekvenserna av gårdagens dåliga självdisciplin (=trött som en gris).

Nu ska jag göra pizza!

Great! Eller...?

"Barack Obama får ta emot Nobels fredspris 2009". Yippieyay! Jag gillar den killen, och det här var verkligen kul! Samtidigt kan jag dock inte låta bli att tycka att det är lite tidigt än så länge, han har ju trots allt inte varit verksam i mer än några månader. Vad har man egentligen för grund att ge honom priset? Sure, han har påbörjat väldigt många bra projekt vilka jag är säker på att han slutför, men vad har han egentligen åstadkommit så långt? Nä, innerst inne tycker jag nog att man borde ha väntat ett år eller så och se hur det verkligen blir med kärnvapnen och Mellanöstern-konflikten, även om jag som sagt gillar Obama starkt redan nu. Men, det är inte mitt beslut, så i stället säger jag; Grattis Herr President! :D


Ridiculous

Seriöst. Hur svårt ska det vara att få ändan ur vagnen (hrm, datorstolen?) och gå och lägga sig? Fruktansvärt svårt, verkar det som, för min del i alla fall. Jag har tydligen inte lärt mig ett dugg av gårdagens händelser vilket också resulterade i alldeles för sen sängdykning, vilket i sin tur ledde till att jag varit trött och något ofokuserad i dag. Det är svårt att lära gamla hundar sitta. Det är svårt att lära gamla Mikaelor ligga. Baah.


Bu och BÄ

Vet ni vad? Jag hade en överjävlig morgon i dag med spöregn och filosofilärare som jag bara vill döda. Men vet ni vad? Dagen bättrade på sig rejält så fort jag lämnade skolan, och i kväll väntar chokladprovning. Wonderful!


Lost in Lund

Just knappat in vägbeskrivningen från Centralen till Spyken i Lund. Varför? Tja, jag tänkte byta skola och börja hos Linnea istället... Nä, ärligt talat ska jag dit av rena projektarbetianska (nytt ord för dagen) skäl. Ska möta upp Åsa med sin skadade fot och sedan träffa Karins pappa som ska ta oss till ett ålderdomshem. Inte för att placera oss där, men för att låta oss träffa en gammal farbror som är en ex-Bladdare, som vi gillar att kalla dem. Han har helt enkelt gått på Bladins för en herrans massa år sedan, och nu ska vi ställa några frågor. Simple as that. Frågan är bara hur lilla jag ska hitta dit?

Stupid girl


Gotta leave my troubles behind

Det är så mycket jag skulle vilja skriva om i dag. Så många saker jag kommit underfund med, så många åsikter jag vill uttrycka och så mycket ointressanta saker att tråka ut er med. Men på något vis känner jag att jag nog får begränsa mig lite, trots att jag bestämt att bloggen ska vara mitt klotterplank där jag skriver vad jag vill och andra får läsa om de vill. Jag har lite svårt för det där med att göra reklam för sin blogg på alla sätt och vis, det känns liksom inte helt bra tycker jag. Min blogg ska folk läsa för att de vill, för att den intresserar (?) dem och inte för att jag trycker upp den under näsan på dem överallt. Annars blir det så lätt en ren prestationsgrej, ännu en sak att lägga till på listan av saker man ständigt jämför med allt och alla. Nä, det här är min sida där jag skriver precis vad jag känner för (nästan), och sedan får de som vill läsa när de vill, om de vill, hur de vill. Så det så.

I dag har jag besökt ett av mina absoluta hatställen som jag egentligen gör allt för att undvika. Jag pratar inte om tandläkaren, inte om Linnéskolan och inte om Bauhaus. Nä, sjukhuset var det som gällde i dag, och det var inte trevligare än vad det brukar vara. Träffade i vilket fall en ortoped för att kolla närmre på min lilla rygg som jag fortfarande har problem med då och då. Särskilt givande kan jag dock inte säga att det var, de kunde inte konstatera något som inte redan var konstaterat tidigare. De tyckte även att det var lite för tätt inpå olyckan för att kunna ge någon permanent diagnos, så jag skulle vänta i ytterligare ett halvår. Jaja, det är väl bara att bita i hop antar jag, men det ska vi nog överleva det också!

I övrigt har min dag varit bra och det känns som om det lugnat ner sig lite i skolan nu, när filosofiuppsatsen är inskickad och Civics-presentationen överstökad. I morgon är det tisdag vilket innebär lååång sovmorgon, och jag älskar det!

Tjingelingpling! 
 

Bulle i örat

Förresten, ni har väl ätit era kanelbullar i dag? Själv tycker jag nästan att jag förtjänar två stycken, jag power walkade faktiskt ungefär 7 kilometer på 45 minuter i eftermiddags. Eller vad säger ni?


En del av förra lördagens bakverk, mums!


Black Sunday afternoon

Jaha. Då var det alltså över. För den här gången. Det tredje och sista firandet av min födelsedag inföll i går, och nu är alla paket öppnade, all tårta äten och alla grattis sagda. Sorgligt, men ack så sant.

Jag ska inte klaga dock, för det har varit en hejdundrandes vecka, och i går kväll anordnade jag en liten middag för de bästa. 10 glada människor kom inrumlades kring halv sju, och det blev en himla trevlig kväll. Jag hade lagat pestokyckling med parmaskinka och pasta vilket blev väldigt lyckat om jag får säga det själv, åtminstone för att vara första försöket av ett nytt recept. Jag får dock erkänna att det kändes aningen segt att stå i mer än en timme och steka kycklingfiléer på lördagseftermiddagen, men det var det värt! Till efterrätt åt vi min traditionella Philadelphiaglass, mums!

När vi var färdigätna, färdigpratade och färdigdruckna fortsatte en del av oss ut på Möllan för att fira ytterligare. Vi gick till Volym vilket var fullpackat men väldigt trevligt, och jag utnyttjade för tredje gången det faktum att jag är 18. Det blev en Paradise Fizz till mig vilket var gott, men Daiqiri på Friday's är fortfarande bäst hittills, haha.

Vet ni vad jag ska göra på onsdag? Jag ska gå på chokladprovning. Prova choklad. Göra choklad. Lära mig om choklad. Äta choklad. Låter det inte alldeles underbart? Det tycker i alla fall jag, och det var Johannas present till mig. Jag längtar! Jag fick mycket annat fint i går också, bland annat min efterlängtade termosmugg (i dubbel upplaga xD), två böcker, ett superfint halsband, champagne, tvålar, bodylotion och teeeee! Me like!

Dagens dag har jag mestadels ägnat åt plugg, och jag började med att fara bort till kyrkan och gå på gudstjänst. Vi har fått en uppgift i religionen vilken går ut på att skriva om en religiös upplevelse av något slag, och då fann jag en gudtjänst i kyrkan 100 meter bort vara enklast. Det var riktigt mysigt faktiskt, kändes riktigt bra trots att jag har lite svårt att förstå vissa delar av kalaset... Har börjat skriva på arbetet nu i alla fall, och så har jag pluggat lite svenska och kollat genom min filosofiuppsats en gång till. Har egentligen fortfarande matte kvar att göra, men jag har blivit så orklös. Jag orkar helt enkelt inte stressa upp mig över det längre, utan jag tar det mer som det kommer. Om det sedan visar sig vara positivt eller negativt vet jag inte, men det återstår väl att se.

Fy, vad jag har babblat på. Jag ska sluta. Snart är det Top Model, men först tror jag att jag ska prata lite med min käre vän Derivata en stund. Jag har verkligen saknat honom! (ironin flödar)

Tjolahopp!


Content.

Åh, vilken tur att jag bestämde mig för att rida ändå (jag bestämde mig för att rida ändå)! Jag överlevde absolut och det gick verkligen bra, Flight var finare än någonsin. Härligt! Har anmält mig till KM dressyr på honom nu, skrattretande nog. Haha, men jag tänker verkligen bara göra det för skojs skull och vi satsar väl på 20 % sådär kanske. Inga klubbmästare med andra ord, men det hade jag nog aldrig blivit ändå faktiskt. Nä, nu ska jag tävla för att ha kul, om pållen sedan får för sig att göra som jag vill är ju det bara ett plus. Öronen gör i alla fall inte ont längre och jag mår inte dåligt någonstans. Skönt!

Godernatten!

Dumma öron och kalla vindar

Ish, vad ruggigt allt är i dag. I morse cyklade jag till skolan med allvädersjacka, vantar, vinterhalsduk virad upp till öronen och vinterstövlar. Det är illa. Men vet ni vad det värsta är? Det var precis lagom varmt. Även när jag cyklade hem. Uscha!

Även jag känner mig lite småruggig i dag, och i morse vaknade jag med en helt sjuk värk i örat. Jättekonstigt är det, och den har hållt i sig hela dagen mer eller mindre. Aj! Min första tanke var öroninflammation, men med tanke på att jag inte har någon direkt feber eller liknande vore ju det lite skumt, eller? För tillfället känns det bättre, men när det väl gör ont så gör det verkligen ont. Onödigt, tycker jag. 

Summan av kardemumman är att jag sitter här med lite beslutsångest om huruvida jag ska rida i kväll eller ej. Å ena sidan vill jag verkligen, men samtidigt har jag inte tid att bli sjuk till helgen. Och om det nu skulle vara öroninflammation eller något annat dödligt känns det ju inte tiptop att träna och anstränga sig... Jaja, får väl försöka komma fram till ett beslut och lösa detta allvarliga världsproblem så småningom. Jag menar, vem bryr sig om flodvågor och översvämningar när man har viktiga saker som den här att ta itu med?


RSS 2.0