Cheese Louise. Låt mig inte se, och än mindre röra, en matbit till i dag. Då riskerar min magsäck nämligen att implodera i brist på utrymme. Tårtan var god. Oxfilén var ännu godare. Bearnaisesåsen och klyftpotatisen slank lätt ner de också, och vips så kändes det som om man svalt en hel tegelvägg. Minst.

Nu har vi skickat hem farmor, mormor & co och jag har bänkat mig vid datorn för att glida in i YouTubes värld samtidigt som tegelväggen bryts ner och sjunker undan i magen. För övrigt har det varit en helt underbar dag vädermässigt, och jag har legat i solen iklädd bikini och sovit. Nu snackar vi alltså slutet av september, och det är lika varmt som vilken junidag som helst. Hur härligt som helst, men jag kan faktiskt inte låta bli att skänka en tanke eller två åt de stackars isbjörnarna och allt annat som far illa p.g.a den globala uppvärmningen (för det måste man väl ändå vara överens om att det förmodligen är den som spökar med dessa 20 grader som vi haft i princip hela september?). Inte för att verka glädjedödande eller något, men lite sjukt känns det allt...

Nåja, nu ska jag föra tankarna på annat håll, bänka mig framför "Kommisarien och havet" och fortsätta matsmältningen.

Tjingeling!