Vår julgran välte i natt. Japp, jag är allvarlig. Den trillade. Platt fall, bara sådär, klockan halv två på natten. Det blev ett jäkla brak kan jag säga, och vi flög flera meter upp ur våra sängar. Ett par julgranskulor från Ilva fick sätta livet till, men annars kom ingen till allvarlig skada. Granen, den bara låg där, och såg nöjd ut. Det är ingen ordning på dagens julgranar!

Nu är herr Julgran återuppställd och påklädd igen i alla fall, och han har fått allt stöd i världen för att hålla sig på stammen. Det var lite intressant måste jag erkänna, att stå och klä granen vid tvåtiden på julafton/juldagen. Inte riktigt så det brukar gå till, om man säger så... 

I dag går dock allt till som det brukar på juldagen här hemma; med andra ord är det ingen som gör något vettigt. Själv har jag spenderat större delen av mina vakna timmar nerbäddad i sängen tillsammans med min förkylning som blivit värre under natten. Men med One Tree Hill season 5 som sällskap funkar det mesta. Det var en av julklapparna från min käre bror i går, gissa om jag längtat efter att se den! Annars blev det lite blandade julklappar i år, där bland annat nya ridstövlar, en "BabyLiss iCurl", "False Lash Effect" mascara, klänning, plånbok pengar, kläder, skivor och filmer ingick. Jag kammade även hem en epilator som jag förvisso hört ska vara världens tortyr-redskap, men vill man vara fin så får man lida pin... Right? Right!
 

Inspiration? Inte det minsta. Saker att berätta? Mjo. Intressanta saker att berätta? Njä. Bra sätt att berätta dem på? Definitely not.

Så var det alltså med det, och jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att fylla bloggens dagbokssyfte utan att tråka ut er fullständigt. Ni är förmodligen inte mer intresserade av vad jag haft för mig än vad jag själv är i alla fall, så det kanske inte gör så mycket. Det kanske räcker med att jag säger att sista tiden har fyllts till viss del med den klassiska julstressen, men att jag nu funnit ro och njuter i fulla drag av allt. På dagarna pysslar jag med Dackan, umgås med nära och kära, med julklappsrim och med Sex & the City season 1.

Snart är det jul på riktigt, je l'adore!

Yippieyay!

Jag önskar att i går vore i dag. Det var underbart, verkligen helt underbart. Det är egentligen inte förrän nu som jag känner hur bra det egentligen var, innan har det liksom mest varit en lätt melankolisk känsla över att det inte gick att spola tillbaka tiden och uppleva allt igen. Men jag ska uppleva det igen, det har jag bestämt mig för. Nästa gång Regina Spektor befinner sig i min närhet kan ni räkna med att jag är där, och bara där!

Oh yeah, nu är halkan bokad och i slutet av januari ska jag ut och slira. Wohoo!

Övning ger färdighet. Min dag har övat sig på att vara bra de senaste 14 timmarna, och det var inte förrän för några timmar sedan som färdigheten visade sig. Sådär kring halv tre började det se lovande ut, och sedan har det bara blivit bättre.

Om jag får försjunka i den häst-nördiga delen av mig själv så måste jag säga att just de fyrbenta kamraterna hjälpt upp mitt humör i dag, som så många andra gånger. När jag gick runt och pysslade med Flisa  i lugn och ro kände jag bara hur oerhört mysigt det var, och hur mycket jag trivs i deras sällskap. Sedan att stallet var helt tomt på människor (konstigt nog) gjorde väl sitt till, men det är helt enkelt väldigt lugnande att gå runt och småprata med alla (en psykiatriker skulle förmodligen ha burat in mig med en gång om han hörde mig) och göra det som måste göras i sin egen takt. Ingen som ställer mer krav på en (utom möjligen Flisa då, som bestämt tyckte att hon hade fått alldeles för lite morötter), utan man kan bara gå runt och klura på vad man nu behöver klura på. Det gillar jag!

Ridningen gick väldigt bra idag också, jag försökte verkligen "renodla mina hjälper" som det så formellt stod i nån artikel jag läste, och det fungerade super! Tror vi behövde det, båda två... Efter detta var mitt humör på topp, och inte ens filosofin kändes jobbig att ta sig igenom. Allting går, utom små små barn...

Alltså, jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Jag känner bara för att gå ut i kylan, hoppa och skrika som en galning och bara visa hela världen hur lycklig jag är. Det är liksom en sådan där oförklarlig lycka som knappt tycks få plats i kroppen, en sådan kick som jag bara får av riktigt bra musik. Och är det något min kväll varit fullspäckad av så är det riktigt bra musik.

Jag tror att jag har hittat världens coolaste person. Jag tror att det är en ganska liten, blond och väldigt blyg tjej. Jag tror att hon besitter världens coolaste röst, och jag tror att hon skriver världens vackraste musik. Jag tror att hon spelade en helt akustisk konsert i Malmö i kväll, och jag tror att hon heter Anna Ternheim.

Hela kalaset påbörjades med underbara Better Be och sedan blev det bara bättre. När hon ställde sig upp och körde Leaving on a Mayday helt a cappella utan något som helst hjälpmedel (knytnäven fick hålla takten) gick det bara rysningar över hela mig, och hennes underbara röst blev så tydlig. I'm lovin it!

Nästa vecka är det Regina Spektor som gäller, och jag misstänker att det kommer att bli minst lika underbart, om inte bättre (förlåt, Anna). Damn, vad jag längtar! 



  

I morgon. I morgon smäller det. Då är det Anna Ternheim live på Victorias som gäller, och jag längtar så att jag kan dö. Förra gången var det alldeles underbart, och jag tvekar inte på att det blir annorlunda i morgon kväll. Inte en sekund. Åh, varför kan jag inte få spola fram tiden sisådär 28 timmar eller så?

 

Idag hände det. I dag vände det. (jag börjar redan träna på julrimmen här...) I dag lyftes flera tyngder från mina axlar, och plötsligt kändes livet så mycket lättare igen. Ingredienserna som behövdes var; ett styck jättelyckat matteprov (vilket totalt tar bort pressen inför nationella nu, eftersom jag ändå får ett betyg som jag inte ens vågat drömma om förut, oavsett hur jag presterar där), två styck flyttade religionsprov, en styck flyttad engelskuppsats och så en massa stöd från underbara människor så klart. Dessa ingredienser blandades ihop under dagen, och nu känns det bara så väldigt skönt alltihopa. Det är fortfarande mycket som ska göras och klaras av, men nu är det i alla fall lite mer jämnt utdelat vilket känns väldigt skönt då det skapar helt nya möjligheter. Allting känns plötsligt så möjligt igen!

Happyface blev det av mig tillslut alltså, och deppandet är long gone, hoppas jag i alla fall. Nu ska jag satsa, göra så gott jag kan och njuta ordentligt av julen och alla förberedelser. Tvillingarna Stress och Press får lägga sig och sova i något hörn så länge, för jag är rejält trött på dem med alla sina upptåg. Jullovet, here I come!