Leave the body, leave the mind
Leave the body, leave the mind
Every promise, every place behind
I just wanna be, wanna be gone
I just wanna be gone.

Jag vet inte vad jag väntade mig. Jag vet inte vad jag hade trott. Jag vet inte vad det var jag hade hoppats på för mirakel. Men vad det än var, så gick det åt helvete. Allting går åt helvete. När ska det få ett slut? När ska jag sluta klaga? När ska mitt vanliga jag finna vägen tillbaka igen?

---

Förlåt. Jag är inte lätt att tas med nuförtiden, inte ens jag själv tycks klara av det. Jag vet att bloggen har varit väldigt annorlunda och väldigt mörk på senaste. Jag vet att det minsta ni behöver är att läsa om och belastas av mina bekymmer. Men samtidigt är det mesta jag behöver en plats att göra av med känslorna på, en plats där jag har kontroll. Jag förväntar mig ingenting av er, det är nästan så att jag skulle avråda er från att läsa vad jag skriver. Mikaela är inte här för tillfället, i alla fall inte den sidan som är värd att ha. Kanske kommer hon tillbaka och försvinner igen, så som hon gjorde i helgen. Kanske kommer hon tillbaka när julledigheten tar vid, och pressen försvinner. Kanske kommer hon tillbaka redan i morgon, och bestämmer sig för att kämpa. Jag vet inte, men tills dess får det bli som det blir, hur naiv och överreagerande jag än är. That's just how it is.