Jag har börjat ta de första stapplande stegen mot mitt mål, och inom en väldigt snar framtid ska jag och min filt bänka oss i soffan med julsånger, apelsiner, pepparkakor och julmust (på en tisdag!). Vad gör man inte för att locka fram lite julkänsla?

Svea Rike har förresten välkomnat mig med bravur, och de senaste dagarna har jag brottats mot en halsfluss från helvetet som nu tycks ha bestämt sig för att bjuda in lite sällskap i form av öroninflammation. Eller nått. Vad det än är så gör det ontontont, och jag kan inte låta bli att tycka lite (mycket) synd om mig själv. Jag blir nästan aldrig sjuk, men när jag väl blir det är det som att jag tar igen all outnyttjad självömkan, och så blir jag ynklig som få. Stackars, stackars mig!

En gång för länge sedan knattrade jag ihop följande text och slängde ut i bloggosfären:

"Snön ligger fortfarande kvar och jag njuter i fulla drag! Jag tycker det är så oerhört mysigt när det blir vitt och blankt lite här och var, när man kan glida fram i stället för att promenera, när det knakar under skorna och ryker om munnen när man pratar. Ja, det är kallt och jävligt i bland. Och nej, det är inte alltid så mysigt att cykla i piskande snöstorm, men de där negativa delarna får man liksom tänka bort. Se det vackra i stället, med solen som får snön och gnistra och luften som är kall och frisk. Jag vet inte hur det är med er, men jag älskar det i alla fall!"

Personligt uppdrag: Hitta tillbaka till den känslan, så blir det inte fullt lika olidligt att tänka på hur bra det hade kunnat vara i Nice just nu...

 

I vanliga fall skulle jag ha avslutat det där ordspråket precis som det ska vara; borta bra, men hemma bäst. Men den här gången går det bara inte. Ledsen om jag gör er besvikna, men hemma är faktiskt inte bäst den här gången. I alla fall inte som det känns just nu.

Därför skulle jag vilja be om att få omformulera det hela; Borta bäst, men hemma bra. Betydligt mer passande i detta sammanhang!

För det var verkligen bäst. Aldrig förr har jag varit så nöjd med livet under en så lång period i sträck, och aldrig förr har jag känt mig mer harmonisk och avslappnad. Det fanns absolut baksidor till det hela också, och det var ju självklart inte en dans på rosor dygnet runt, men det var ta mig tusan inte långt därifrån heller! Klimatet, människorna, kulturen, maten, staden... Åååh, vad jag har njutit!

Men, som vi alla vet tar ju alla saker slut förr eller senare, och så blev det även denna gång. Knappt en månad längre än planerat stannade jag i min lilla lyckliga bubbla, men nu har jag alltså återvänt till Malmö och försöker förtvivlat anpassa mig till livet här i stället. Kallt. Blött. Regnigt.

Men, inget ont som inte har något gott med sig; ett liv i Malmö innebär ju faktiskt även ett liv med en massa fina människor som jag definitivt inte kan hitta i Nice, och tur är väl det. Jag har blivit så fint välkomnad här så, och lördagsmiddagen i form av oxfilé med mammas rödvinssås och rostade rotfrukter var lätt den finaste middagen jag fått sedan jag åkte hemifrån. Mmmja, kanske skulle stanna här en stund ändå?

 

Fy, vad jag är dålig! Jag har ju helt och hållet missat det där med att infomera er om min tillfälliga mormor/mamma-bloggadress i La Fraaaance. Kika in på onvivraonverra.blogg.se om ni är nyfikna vettja!

Nu har jag hoppat på resväskan en sista gång för att den ska gå igen, och jag hoppas att jag fått med mig åtminstone stora delar av vad jag kommer att behöva den kommande månaden (eller mer). Nu är det marsch pannkaka i säng som gäller, och i morgon bär det av på nya äventyr. Merveilleux!

Jag säger som Donna i Mamma Mia: What a night!

Trevlig middag, fina presenter, underhållande taxiresor, gratis shots (ett gäng på 6 på tok för gamla killar insisterade på att köpa Tequila-shots åt oss, och vi var ju inte nödbedda...), creepy kommentarer ("du ser busig ut" sa portvakten på KB till mig), dansdansdans, mera gratis shots (fyller man år så gör man!), drömprinsar och gentlemän. Fantastiskt.

För 12 timmar sedan rumlade vi i säng, och om 12 timmar ska jag stiga upp. Väskan är packad, lägenheten är fixad, flygbiljetten är utskriven och lockan 08.50 avgår planet från Kastrup. I dag bjuder Nice på 21 grader och sol, så både shorts och bikini har snällt fått hoppa ner i resväskan. Förstår ni hur mycket jag längtar?

Jag borde inte sitta här. Jag borde fixastädahandlalagaringaordna. Och sånt. Men, jag har ju trots allt hela dagen på mig, så jag kanske kan unna mig en halvtimme eller två vid datorn. Kanske.

Ikväll kommer mina fina tjejer (nästan alla av dem) hit. Äter mat, dricker vin och snackar strunt. Sedan bär det av mot Hipp. KB. Något sånt. Cause tonight's gonna be a good good niiight...!

Efter Mando-middag blev det filmmys och Ben & Jerry's i soffan. Changeling. Den var fantastisk. Ett fantastiskt slut på en fantastisk dag, helt enkelt.

Perfekt. Det finns inget annat ord att beskriva dagen med. Den har varit perfekt, helt enkelt. För första gången har jag fyllt år utan att behöva bry mig om skola och annat jobbigt, och i stället har jag fyllt dagen med en massa härligt!!

Efter nybakade bullar, tårta och presenter till frukost samt lite mys här hemma så skjutsade jag min kära mamma till Svågertorp då hon bestämt sig för att lämna mig för att dra till VM i Kentucky. Orättvist, men ack så sant. Nåja, efter att ha kramats en stund satte jag mig åter i bilen och åkte ut till min lille pålle. Han fick världens uppmärksamhet i dag eftersom jag hade massor av tid att pyssla om honom, och det var så mysigt sååå (även om jag är säker på att han hellre hade rejsat runt i hagen och smutsat ner sig). Så småningom gav vi oss ut på en lååång uteritt i höstsolen, Harryboi var hur cool som helst och vi njöt av varenda sekund. Det kommer jag att sakna när jag åker bort!  

När vi kom tillbaka och Harry återgått till att käka gräs i hagen satte jag mig i den gosiga sadelkammaren och mumsade på varm choklad, frallor och en kaka eller två. Gjorde lite fint i stallet och hoppade sedan in i bilen och for hem igen. Nu har jag duschat, pratat en massa i telefon och ska alldeles snart styra kosan mot Mando's där födesledagsmiddag ska intagas. Mumma!

View from the top.

För ganska så exakt 19 år och 14 minuter sedan kom jag till världen. För ganska så exakt 14 minuter sedan blev jag 19 år gammal. För ganska så exakt 14 minuter sedan satt jag och mumsade nybakade frallor & prinsesstårta vid frukostbordet. Jag tycker om det där med att fylla år!

I går avnjöt jag filmkväll med fina Cajsa. I dag har jag joggat. (Och ätit födelsedagslunch på VESPA. Och fikat med underbara Nette. Och öppnat paket.) I morgon fyller jag år. På fredag dansar jag med fina vänner. På söndag flyttar jag till Nice för en stund. Tänk, så bra allt är ändå!

Jag var tvungen att stjäla en bild. Härifrån. Det är lite skrämmande att jag på något vis känner mig träffad av budskapet.

(Påtal om att inte ha något viktigt att säga så kan jag ju tala om att det är lördag morgon (nåja, lunch då) och att dagen sedan länge är avsedd för Grey's Anatomy-maraton. Nyttigt? Inte det minsta. Skönt? You bet!)

(jagharfaktisktgjortliteganskasåmycketnyttarestenavveckansåjagkannästanförtjänadethärutanattkännamigvärdelös. Så det så.)

(Om 7 dagar, 22 timmar och 32 minuter är jag i Nice.)

Det är soligt ute i dag. Det gillar jag. I Nice är det sol hela 300 av årets 365 dagar. Jag längtar dit.

Youtube och jag, vi är goda vänner, fastän mycket olika...

 

Valet är över. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Jag tänker inte ens kommentera saken, för allt som kan sägas har redan blivit sagt. Nu håller jag bara tummarna som en idiot för att miljöpartiet tar sitt förnuft till fånga och joinar Reinfeldt & gänget, så tror jag att det kan bli riktigt bra till slut. Nästan.

Valvakade gjorde jag med Cajsa, som snällt förklarade ett och annat när det blev för mycket för lilla mig. Det är inte lätt det där med att sakna begåvning för siffror och logiskt tänkande... Haha. Men jag förstod nog nästan allt till slut, tror jag. Nästan.

Nu ska jag börja förbereda kvällens födelsedagsmiddag bestående av raclette och kladdkaka. På en måndag! 

Han är vår! Den här gamle (men ack så snygge) mannen ska alltså få spendera sina sista år på jorden med oss, och vi hoppas på många fina stunder tillsammans!

Harmoni

1987

e. Pontus u. Carmita

Förresten så läste jag i någon tidning någonstans att idén om att bilda en polishögskola i Rosengård åter kommit upp på tapeten. Det är ta mig tusan den bästa idén jag hört på länge!

Sommarlov. Jag har sommarlov. Sensommarlov förvisso, men ändå sommarlov. Det är inte så att jag är obeslutsam, förvirrad och allmänt värdelös, inte aaalls då. Jag har sommarlov, helt enkelt. Ett helt privat sommarlov dessutom, ett som ingen annan har. Det låter väl det va?

Man kan faktiskt säga att jag förtjänar det också, på något jäkla höger. Sedan studenten har jag annars bara haft sisådär två sammanhängande veckor utan jobb 9-17 eller andra åtaganden, så jag tar igen lite såhär i efterhand känner jag. Gillar läget, liksom.

Som grädden på moset, sylten på pannkakan och pricken över i:et så vågar jag mig nästan på att säga att jag börjat få lite ordning på mitt liv också, efter allt som blev som det blev. Siktet är nu inställt på en av mina favoritstäder här i världen (näst efter New York då, det blir nästa sikte); Nice. Nice, Nice, Nice. Nice. Sara är snäll och hyr ut sin lilla lägenhet, jag har hittat plats på en heltidskurs i franska och kalaset kostar dessutom nästan hälften så mycket som det skulle ha gjort i Lausanne. Kan det bli bättre?