Svea Rike har förresten välkomnat mig med bravur, och de senaste dagarna har jag brottats mot en halsfluss från helvetet som nu tycks ha bestämt sig för att bjuda in lite sällskap i form av öroninflammation. Eller nått. Vad det än är så gör det ontontont, och jag kan inte låta bli att tycka lite (mycket) synd om mig själv. Jag blir nästan aldrig sjuk, men när jag väl blir det är det som att jag tar igen all outnyttjad självömkan, och så blir jag ynklig som få. Stackars, stackars mig!