Et moi je t'aime un peu plus fort
Cry when you get older.
Jag trodde att jag kommit ifrån sådana här stunder, men det är fantastiskt vad ensamheten kan göra med oss.
Means to an end.
Att se det man vill se, och vara den man vill vara
Jag har brottats med pensionärerna på Malmborgs, jag har tänkt tillbaka på gårdagens konsert med Sverigescoolastetjej, jag har träffat en vacker vän för första gången på alldelesförlänge, jag har ätit morotsmuffins och druckit kaffe, jag har ridit för första gången på tvåochenhalvmånad och jag har insett att livet är alldeles förträffligt när det hanteras på rätt sätt.
Det där med att vakna på fel sida
Dagens fråga: Kan man gå på konsert ensam utan att behöva gå med i Klubben För Sorgliga Själar?
Of all the other 2693 problems you have for me, I get THIS?!
Tentative
Feeling way too damn good
Jag har förresten kommit fram till att jag lär sluta som Stålkvinnan själv i fall jag fortsätter så här - det är sanslöst hur mycket träningsvärk jag haft i arm- och ryggmuskler efter de senaste slitsamma (men ganska trevliga) arbetstimmarna i stallet! Och träningsvärk leder ju till muskler av stål, inte sant? Jodå, så måste det vara. Pengar får ju jag också, och så får jag prova på det där med sömnbrist till på köpet. Kan det bli bättre?
Satisfied.
Graduation
Jag har i princip aldrig varit stressad (tja, en timme här och en timme där kanske, men inte mer än så), jag har fått mer välbehövlig vila än någon annan gång, och jag har fått uppleva en massa roliga saker och platser. Jag har vågat släppa kontrollen över mitt liv lite, för det har inte funnits några ramar att hålla sig innanför, och ingen som förväntade sig något från mig någonstans. Jag har kunnat leva som jag ville, med andra ord, och det har jag också gjort.
Om det nu skulle råka vara någon blivande student som läser den här bloggen (det är löjligt hur dålig koll jag har på vem som läser egentligen) skulle jag bara vilja dela med mig av lite klyschig visdom (?), som faktiskt tåls att höras mer än en gång, såhär på söndagskvisten.
Ta det lugnt, för allt i världen. Stressa er inte, pressa er inte. Tro inte att hela livet måste vara utstakat in i minsta detalj när ni står där på studenflaket med champagneflaskan i högsta hugg, utan ta er tid att leva. Världen går inte under i fall ni börjar plugga och bli seriösa ett eller två år senare än vad ni egentligen skulle kunna, och inte heller om ni inte vet vad ni vill göra med era liv. Det löser sig, det gör det alltid.
Egentligen är jag helt fel person att sitta och skriva sånthär, med tanke på att jag själv är ett av de där nervvraken som tror att man dör om man inte vet precis vad man vill göra, hur man vill göra det och när man vill göra det. Men under det senaste halvåret har jag fått lära mig att krypa ur det där skalet, ta risker, lämna marginaler och låta livet styra sig själv lite. Resultat? Tja, än lever jag i alla fall, och jag är lycklig lycklig lycklig!
Okej, det kanske inte alltid går som det är tänkt - det är hela Schweiz-historien ett levande exempel på - men det leder i alla fall till lite livserfarenhet och en stor skopa frihetskänsla. Och tro mig, det är värt det!
Cooling
Done
"Din ansökan har godkänts och du kan nu resa till USA med Visa Waiver-programmet."
Score!
Money talks
Hej hopp, nu har jag avslutat veckans andra arbetspass i stallet och i morgon bitti ska jag befinna mig på samma ställe klockan 07.00 för att jobba lite till. Sovmorgon? Forget it!
Bladdare.
Nostalgi, nostalgi, nostalgi. Bladins, Bladins, Bladins. Minnen, minnen, minnen. Allting har plötsligt väckts till liv, och oj vad jag saknar det!
Allt var som det brukade, men ändå var det så annorlunda. Lärare hade kommit och lärare hade gått. Rektor Martin var inte Rektor Martin längre, utan hade blivit ersatt av någon annan tomte. Elevrummet var inte längre en enda stor smutshåla, utan hade renoverats och fått sig ett riktigt ansiktslyft. Eleverna var inte desamma som sist jag var där, utan en tredjedel helt nya ansikten hade lagts till i ekvationen. Solen sken visserligen från en klarblå himmel som den också gjorde sist, men yttertemperaturen var långt från 23 grader, och inte fanns där några blågula ballonger eller vita sommarklänningar heller.
I stället vandrade vi in klädda som två andra eskimåer, frusna och lite småvilsna bland alla "nya" ettor som fanns överallt och ingenstans. Mitt i vimlet hittade vi Karin, vår fina mattelärare Karin, som blev alldeles chockad över att se oss där. Det ena ledde till den andra, och plötsligt satt vi nedsjunkna i lärarrummets soffa där vi sörplade te och knaprade pepparkakor tillsammans med Leslie, Olof och Richard. En massa andra lärare kilade också förbi och fick sig en pratstund, och innan vi visste ordet av hade nästan två timmar passerat.
Två timmar med våra fina gamla lärare, som alla var lika glada att se oss och precis lika trevliga och vänliga som vi minns dem. Bladinsandan alltså, den saknar jag.
Nerd.
Jag fortsätter att leva upp till mitt mål och njuter än av snö, vinterlandskap och julkänslor. I morgon ska jag gå upp med tuppen och titta på årets första avsnitt av julkalendern - den verkar faktiskt för en gångs skull vara värd en chans (trots att ingen julkalender sedan "När karusellerna sover" har varit sevärd)! Andra planer för morgondagen är ett skolbesök - jag och Nette har kommit fram till att abstinensen är lite för svår att stå ut med och ska kika in på Bladins en stund. Är jag nördig om jag säger att jag längtar?
Walking in a winter wonderland
I natt tog jag mig hem från Cajsa vid halv tre, när det snöade som allra mest, och när jag pulsade mig fram i tystnaden genom underbar, nyfallen pudersnö kände jag mig som den enda människan på jorden. Kunde inte låta bli att stanna till då och då, bara för att riktigt njuta av stunden och på ett sådär löjligt barnsligt vis kasta upp en massa snö runt om mig. Åååh, vad mysigt det är!
Köffe.
"Alltså, jag känner bara såhär, att jag litar inte på ett företag som gör både bearnaisesås och schampo!"
Je vais prendre ta douleur.
Säg ingenting till mig
att den jullåt som ger mig som allra mest julkänsla
sjungs av inga mindre än Backstreet Boys.
Inte vidare klassiskt, alltså.
A woman's right to shoes.
Gimme, gimme, gimme!
