Jag fick rätt om det där med sentimentaliteten, och irrelevanta tankar som fullkomligen förkastar allt vad självförtroende någonsin varit surrar omkring i hjärnan min. Återigen behöver jag någon, något. Alltid alltid någon, något. Aldrig aldrig tillräckligt.

Jag trodde att jag kommit ifrån sådana här stunder, men det är fantastiskt vad ensamheten kan göra med oss.