Plötsligt blev jag bara så... glad. Hur gick det till?

Jag har förresten kommit fram till att jag lär sluta som Stålkvinnan själv i fall jag fortsätter så här - det är sanslöst hur mycket träningsvärk jag haft i arm- och ryggmuskler efter de senaste slitsamma (men ganska trevliga) arbetstimmarna i stallet! Och träningsvärk leder ju till muskler av stål, inte sant? Jodå, så måste det vara. Pengar får ju jag också, och så får jag prova på det där med sömnbrist till på köpet. Kan det bli bättre?