Working 9 to 5, what a way to make a living, it's enough to drive you crazy if you let it...

Yesbox, jobbar är vad jag gör, och kanske är det den största anledningen till att 12 dagar har gått sedan jag senast lät fingrarna valsa över tangenterna på detta vis. Jobbet i Folkets park har alltså rivstartat, och segt är bara förnamnet... Men pengarna blir fina att ha!

Den senaste veckan har dessutom kryddats av en styck Cyrano att ta hand om, och när jag till slut landat hemma kring 9 på kvällen har jag utmattad rumlat i säng med besked. Återigen fascineras jag av dem som orkar med både jobb/skola och häst varje dag, året om... Nä, en vecka här och en dag där räcker alldeles utmärkt för mig - jag har ju trots allt ett liv att leva!

Nu kommer jag osökt in på ämnet midsommar, och i förrgår var det alltså dags för denna ljuvliga högtid. Dagen började med ett morgondopp i det blå, solen strålade och det var som upplagt för en härlig dag, kväll och natt! Firade gjorde jag på två håll; jag började traditionsenligt nog med familjen och två andra familjer nere i vackra Smyge. Vi fick en helt fantastisk dag med strålande sol - så ska det vara!

Firandet fortsatte senare för min del hos Nicole i Bunkeflo, och det blev nästan lika lyckat som när vi festade där för sisådär två veckor sedan. Grädde i håret, vodka på benen och vin i klänningen hade jag dock kunnat leva utan, men det är sånt man får leva med!

Idag har jag mixat stall & strand, och två dopp i havet samt en hel del förbättring av solbrännan har det blivit. Vattentemperaturen ligger nu kring 20 grader, och det är helt underbart skönt! Senare under eftermiddagen var det dags för Cyrre, och i dag red jag ut med Tove. Underbart det också, och känslan av att flyga fram i galopp bland allt det gröna är svår att slå alltså... Gillar vi sommaren? Japp!

I morgon är det back to business som gäller, men turligt nog får jag då två medarbetare att dela bördan med. Sedan är jag ledig igen tisdag & onsdag, och då blir det Smygemys och Österlen-tur som gäller. Sommarkänsla till tusen! 

Idag slog jag rekord. Idag lämnade jag sängen tidigt, tidigare, tidigast. Tja, åtminstone jämfört med de senaste 8 dagarna, och allting är ju trots allt relativt!

Helt allvarligt talat känns det inte som att jag har gjort någonting sedan jag tog studenten. Det är inte en negativ känsla, inte alls - tvärtom så känns det underbart skönt att inte vara uppbokad med saker att göra alla timmar på dygnet. Sedan att känslan inte är riktigt rätt är en annan femma, och jag har faktiskt sysselsatt mig lite sådär lagom mycket på senaste. En söndag i Pildammsparken, en fika med Åsa, en lunch med mamma, ridning, två studentfester, en tur i stan med Johanna & Freddie, en trip till Smyge, lite barnvaktning och fest hos Nicole har jag hunnit med, och det hela har blandats med en del sanslöst slappande.

Snart blir det dock andra bullar, och i går fick jag mitt jobbschema för sommaren. Jag måste erkänna att jag blev en aning chockad när jag såg tiderna - jag har skrivit på kontrakt att jobba fram till 7 augusti, men enligt schemat ska jag jobba fram till den 27 september... Jag protesterar dock inte - det innebär ju bara ännu mer pengar och ännu mer sysselsättning under den annars ganska så tomma hösten... :)

På tal om sysselsättning så ska jag sysselsätta mig med att äta lite nu, magen börjar skrika rejält efter mat. Senare i dag åker jag till stan med Elina och i kväll väntar picnic på Flotten för att fira min extramorfar som fyller 90 år i dag. Stort grattis till honom!

Jag hittade en gammal svenskuppsats för ett tag sedan. Där hade jag skrivit att min favoritstund på dygnet var sådär kring 8 på kvällen. Det stämmer inte riktigt, måste jag säga. Inte alltid. Inte för tillfället. Det är nämligen nu. Just precis nu. Min favoritstund på dygnet är helt enkelt nu, när klockan har passerat midnatt, tre fjärdedelar av familjen (och Sverige) har släckt lampan och jag själv sitter och hänger i nått soff/sänghörn och njuter av ensamheten. Det är förvisso inte ofta jag får chansen att ärligt uppleva denna stund (normalt folk med meningsfulla saker att göra sover vid det här laget), men när möjligheten ges är jag inte sen att hänga på. Det är fint, helt enkelt. 

Hade jag varit riktigt smart så hade jag ju gått och lagt mig för ett tag sedan, men faktum är att jag har dissat det där med att vara smart ganska rejält den senaste veckan. Jag gör inte längre saker som jag måste, utan det har mer och mer blivit att jag gör vad jag vill. Har jag lust att göra något så gör jag det och annars låter jag väl bli I guess. Det må inte alltid uppskattas av resten av världen, men sånt får man ta. Om drygt en vecka börjar jag jobba, och då blir det hardcore skärpning som gäller. Until then - well, jag tror jag fortsätter som jag börjat. Är uppe för sent, sover för länge och njuter av livet så som jag vill ha det. Det känns som att det är meningen på nått vis.

(om det blir lite tomt här på bloggen framöver så beror det nog på att jag är fullt upptagen av att slappa.)

Nedan följer en magnifik msn-konversation två studenter emellan:

nets. says:

mihihihihi!

Elan says:

miiiiiiihhh!

nets. says: 
?*
tror du inte din laptop tröttnar på dig snart+

Elan says:

för vi har ingen skola så vi kan sitta uppe och prata tills det blir ljust ich jag älskar det ocg jag älskar dig och nej för DEN ÄLSKAR MIG!! det kallas besvarad kärlek, liksom

nets. says:

aaaaah den fina fina underbara besvarade kärleken! vad glad jag blir!och ni behöver inte ens ha några ansträngda stunder tillsammans (läs: engelskuppsats) utan kan bara ha de roliga upplevelserna ihop

Elan says:

men eller huuur! hur underbart är inte det liksom? fast... det där låter som om jag aldrig mer ska vara seriös i hela mitt liv. eller i dens liv. eller nått. hur det än är så låter det lite..oseriöst. ska det vara så?

nets. says:

Elan says:

ah, jag gillar smekmånad! brukar man få frukost på sängen då? du vet, sån fin hotellfrukost med pannkakor och paprikabitar? och öl?

nets. says:

Elan says:

nets. says:

så det är väl bara att informera familjemedlemmarna om vad som gäller?haha

Elan says:

nets. says:

ölmage

Elan says: 

nets. says: 

Elan says:

nets. says:

Elan says:

nets. says: 

Elan says:

nets. says:

Elan says:

Förresten, glömde jag att nämna att mina fina föräldrar bestämde sig för att ge mig mina drömmars laptop i studentpresent? Nu är jag i alla fall extremt stolt ägare till en röd Sony Vaio-laptop, och jag bara älskar den!

Shit.

Shit, vad livet är fint ändå. Shit, vilken underbar dag det var igår. Shit, vad jag har ont i halsen. Shit, vad mycket skoskav jag har. Shit, vilka fina presenter jag har fått. Shit, vilka underbara människor jag känner. Shit, vad kul jag hade i går/natt/morse. Shit, vad jag har ont i huvudet. Shit, vad jag mår som jag förtjänar.

Studenten är alltså över för min del, och för inte så länge sedan vaknade jag upp bakis och arbetslös (nästan). Ångestladdat? Knappast! I stället gläds jag åt vilken underbart perfekt alldeles jättefin dag jag fick i går, och njuter av att ha hela livet framför mig. Ett 80 år långt sommarlov, liksom. Om jag vill.

Hela den gågna veckan har gått i studentens tecken, vilket är en anledning till att jag inte varit datoraktiv för fem öre. Jag har hunnit springa runt på sammanlagt 8 studenter och i går var det alltså min tur. Solen sken, det var 22 grader varmt och inte mycket hade kunnat vara bättre faktiskt. Jag och Åsa höll vårt tal under ceremonin vilket alla överlevde, vi fick våra slutbetyg (19,01 p.) och sedan var det partey resten av dygnet.

Efter att ha varit här hemma och ätit, snackat med nära och kära (tack för att så många tog sig tid att komma hit!) samt öppnat en del presenter åkte jag, Freddie och Erika bort till älskade Johanna som oxå tog studenten i går. Efter presentbyte, kladdkaka och snack så for vi vidare till Hipp där vi dansade natten lång. Sjukt bra musik, sjukt bra drag och tiden gick alldeles för fort! Efteråt tog vi en taxi till Bunkeflo där vi chillade med Nicole & vänner tills ögonen gick i kors.

Vid 6 i morse stupade jag i säng, hög på glädje och trött som en sork. Konstigt nog ville kroppen bara sova 4 timmar, och vid 10 var jag pigg & vaken igen. Well, varför inte?

Anyways, det har varit helt galet underbart i alla fall, och även om det känns helt sjukt underbart att vara klar med allt så hade jag ju kunnat tänka mig att uppleva det igen. Nåja, nu börjar resten av livet, och fan vad bra det ska bli!!

Puss från en lycklig student!

                      

FÖR VI SKA TA STUDENTEN, FÖR VI SKA TA STUDENTEN, FÖR VI SKA TA STUDENTEEEEEN, FY FAN VAD VI ÄR BRA!!!

(24 timmar kvar till utsparken, och jag bara älskar det! Snart, snart, snart!!! 
Livet är så jävla underbart, och i morgon kommer bli så galet bra. PUSS!)

Alltså jag vet att jag har påpekat detta förut, men det är ju helt galet vad bra Ukrainas bidrag till årets melodifestival är! Jag tror faktiskt aldrig att jag så helhjärtat tyckt om en låt i den tävlingen, men den här är verkligen bra på riktigt! Skulle kunna ha något att göra med att den egentligen inte är melodifestivals-material för fem öre... Well, that's how I like it!

Melodifestivalen. Ett sådant där jobbigt och irriterande program som jag varje år lovar mig själv att jag aldrig mer ska se. (titta bara på det här, till exempel. "Säga upp vänskapen" var det ja...?) Håller jag mitt löfte? Nix! Så tror jag inte att det blir i kväll heller, trots att inte fina Sverige får vara med i leken. Johanna kommer hit för en myskväll, och känner jag mig själv rätt så slutar det med att vi lik förbannat sitter där i soffan och lyssnar på och förfasar oss över den (för det mesta) fruktansvärda musiken i alla fall...

I år har jag dock bara sett två program av det hela; dels den svenska finalen och så kvalet i torsdags. Av dessa erfarenheter har jag skaffat mig två favoriter; Tyskland (hör och häpna!) och Ukraina. Jag skulle säga att de är de enda som på ett bra sätt skiljer sig från mängden av diskopop, trum-maskiner och halvdana ballader med fläkt och tonartshöjningar. Vad tycker ni?



Ascool rockballad som jag genuint älskar! Antagligen därför den ratas av resten av världen...

Tjejen är ju som en klockren blanding av Kate Nash och Laleh! Kan det bli annat än bra?

Kära vänner, jag ber härmed att få meddela att min sista prövning i skolan någonsin officiellt är slutförd! Det gick till på köpet alldeles jättebra, och jag tror att jag fick kläm på det där med Buddhismens regler och premisser. Nu återstår bara det roliga, ikväll klär vi upp oss och går på Bladins lärarmiddag och vi kan slappna av & njuta som aldrig förr. Inga mer uppsatser, inga mer prov, inga mer presentationer, inga mer läxförhör, inga mer debatter, inga mer uppgifter, INGENTING!

What a feeling!!!

Vad ska jag skriva
för att du ska bli berörd?
Hur högt ska jag skrika
för att jag ska bli hörd?

Du vill att jag ska falla
mot något som du har gjort till ditt
Men ska jag falla,
ja då ska det finnas tid att falla fritt.

Det är något magiskt med hennes musik. Med hennes röst. Med hennes texter. Hur dåligt de än må passa mitt humör för tillfället, så lyckas de alltid på något höger krångla sig in i mig och få mig att känna precis sådär. Precis just sådär.
Det är så galet vackert.

Det lönade sig. Det blev MVG på provet, vilket också råkade bli min näst sista prestation i skolan. Ever. Bara ett prov på Buddhismen nu på onsdag, och sedan är det finito. Done. Pour toujours. Det är galet, vad underbart det känns! (trots att ett uns av sorg över att lämna skola, miljö & människor smyger sig in ibland)

Faktum är att känslan av underbarhet (finns det ett sådant ord? well, nu gör det.) tycks genomsyra det mesta av min vardag nuförtiden, och det känns helt fantastiskt. Vädret dämpar ju inte direkt humöret, och äntligen verkar det som att våren (sommaren?) funnit vägen till oss också. I går gick jag runt på Lundakarnevalen i klänning, strumpbyxor och kofta fram till tolv på natten då jag tog på mig jackan eftersom det började bli lite "kyligt". Med "kyligt" menar jag alltså sisådär 15 grader. Mitt i natten. Åh, det funkar för mig!

Lundakarnevalen var för övrigt riktigt trevlig, trots att just själva karnevalsområdet inte riktigt kändes som höjdpunkten. Stämningen i stan, folket, värmen och känslorna var nästan ännu bättre, och allt kändes så ärligt, så spontant, så rätt! 

I dag har jag varit ute på äventyr, och vid halv tio i morse (jag var ju sådär lagom utsövd, men lika glad för det!) brummade jag och Nicole i väg mot Näsets Islandshästar. Där lyckades jag alltså tvinga upp stackars Nicole (som inte alls verkade lida speciellt mycket) på en häst, och det blev så småningom en underbar uteritt i det gröna. Superhärligt och toppenkul tyckte vi båda två!

Nu ska jag försöka fånga lite sömn efter det senaste dygnets diverse strapatser, och i morgon blir det ännu en fin dag, känner jag på mig. That's just how it is!