Ambivalens

Melodifestivalen. Ett sådant där jobbigt och irriterande program som jag varje år lovar mig själv att jag aldrig mer ska se. (titta bara på det här, till exempel. "Säga upp vänskapen" var det ja...?) Håller jag mitt löfte? Nix! Så tror jag inte att det blir i kväll heller, trots att inte fina Sverige får vara med i leken. Johanna kommer hit för en myskväll, och känner jag mig själv rätt så slutar det med att vi lik förbannat sitter där i soffan och lyssnar på och förfasar oss över den (för det mesta) fruktansvärda musiken i alla fall...

I år har jag dock bara sett två program av det hela; dels den svenska finalen och så kvalet i torsdags. Av dessa erfarenheter har jag skaffat mig två favoriter; Tyskland (hör och häpna!) och Ukraina. Jag skulle säga att de är de enda som på ett bra sätt skiljer sig från mängden av diskopop, trum-maskiner och halvdana ballader med fläkt och tonartshöjningar. Vad tycker ni?



Ascool rockballad som jag genuint älskar! Antagligen därför den ratas av resten av världen...



Tjejen är ju som en klockren blanding av Kate Nash och Laleh! Kan det bli annat än bra?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0