Det lönade sig. Det blev MVG på provet, vilket också råkade bli min näst sista prestation i skolan. Ever. Bara ett prov på Buddhismen nu på onsdag, och sedan är det finito. Done. Pour toujours. Det är galet, vad underbart det känns! (trots att ett uns av sorg över att lämna skola, miljö & människor smyger sig in ibland)

Faktum är att känslan av underbarhet (finns det ett sådant ord? well, nu gör det.) tycks genomsyra det mesta av min vardag nuförtiden, och det känns helt fantastiskt. Vädret dämpar ju inte direkt humöret, och äntligen verkar det som att våren (sommaren?) funnit vägen till oss också. I går gick jag runt på Lundakarnevalen i klänning, strumpbyxor och kofta fram till tolv på natten då jag tog på mig jackan eftersom det började bli lite "kyligt". Med "kyligt" menar jag alltså sisådär 15 grader. Mitt i natten. Åh, det funkar för mig!

Lundakarnevalen var för övrigt riktigt trevlig, trots att just själva karnevalsområdet inte riktigt kändes som höjdpunkten. Stämningen i stan, folket, värmen och känslorna var nästan ännu bättre, och allt kändes så ärligt, så spontant, så rätt! 

I dag har jag varit ute på äventyr, och vid halv tio i morse (jag var ju sådär lagom utsövd, men lika glad för det!) brummade jag och Nicole i väg mot Näsets Islandshästar. Där lyckades jag alltså tvinga upp stackars Nicole (som inte alls verkade lida speciellt mycket) på en häst, och det blev så småningom en underbar uteritt i det gröna. Superhärligt och toppenkul tyckte vi båda två!

Nu ska jag försöka fånga lite sömn efter det senaste dygnets diverse strapatser, och i morgon blir det ännu en fin dag, känner jag på mig. That's just how it is!