Underbart är kort
Ibland sådär när man inte kan sova och tycker att man har allt för många bekymmer att älta, kan det vara ganska trevligt att försvinna in i någon annans värld för en stund.
Decisive
(Det här är mest avsett att vara ett peppande inlägg till mig själv, så ta inte allt för seriöst på det är ni snälla. Jag behövde bara visa mig själv lite...)
Lyckorus!
Bjussar på en ruskigt mysig godnattsång för att fira det hela:
Sunnnnnnnnnnnnnnnnnny
För tillfället är jag i alla fall hemma på en sådan där ruskigt härlig, lång håltimme som blivit ännu längre just i dag tack vare att franskläraren är i Nice (lyx!). Veckan överlag är väldigt slapp på det viset; både i måndags och i tisdags slutade vi runt 12, och på fredag slutar jag 10.25. Lyckan är total!
Nu bli det lunch i solen, i sällskap av Körkortsboken. Låter det inte perfekt?
Show me how to live
Saker och ting känns en gnutta lättare i dag, och det hela började med en lyckad körlektion i morse (tro det eller ej). Vädret har varit belissimo hela dagen, och jag firade det hela med att rida utomhus i hela 1,5 timmar (hoppsan)! Det är inte mycket som går upp mot en ridtur i den underbara vårsolen, och snacka om underbar känsla att fara fram med solen i ryggen. Wonderful!!
Like a stone
Shadow on the sun
Sedan ungefär 3 i eftermiddags har jag suttit isolerad på mitt rum med käre herr Laptop (som, tro det eller ej, har bestämt sig för att samarbeta med Internet igen!). Jag vet inte hur det är med er, men enligt mig är det förbannat skönt att vara för sig själv när man är ledsen och nere. Bortsett från små visiter från diverse familjemedlemmar då och då så har det i princip varit jag, herr Laptop, Audioslave och godisskålen mot världen. Hälsosamt? Inte det minsta. Skönt? You bet!
Nu ska jag fortsätta att dränka mina sorger och försöka sova lite. Det blir ju trots allt en dag i morgon också, tro det eller ej...
Stuck in reverse.
When you try your best, but you don't succeed...
Prestera mera
Idag är det fredag i alla fall, och helgen ligger framför mig. Dock känns det inte alls lika bra som det brukar, då denna helg innehåller en hel del ångestladdade parter som jag helst skulle slippa. Högskoleprov från 08.30-16.20 i morgon, till exempel. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska ta mig levande därifrån...
På söndag blir det lite mer prestationsångest, och jag ska köra "lilla uppkörningen" för en helt främmande (och galet sträng) gubbe. Därmed ska jag även få min slutgiltiga dom; ska de plåga mig länge till eller kan jag snart få försöka ta det förbannade körkortet och slippa Erikslust Äckliga Körskola (förlåt, jag kanske överdriver lite i min negativitet) för all framtid?
Usch, vad ängslig jag är för allt, och för en gångs skull önskar jag nästan att det kunde bli måndag. Fast i morgon kväll blir det "Remember Me" på bio med Elina, Nette och Cajsa, vilket jag ser mycket fram emot! Bäst att fokusera på det, med andra ord. Screw prestationsångest! :)
All that you can do
Förvirringen är total
Hahaha, något säger mig att hotellet i Nice hade lite svårt att komma fram till vad vi faktiskt hette när de skulle skicka ut "thank you for your stay"-mejl till mig & Nicole. Lindgorg Linellen är alltså mitt nya namn. Det tackar vi för!
Sluden är titt!
Två blondiner ensamma i en stor, främmande stad. Kan det bli annat än flummigt? Nix, skulle inte tro det. Jag tror aldrig att jag gjort bort mig så många gånger som jag gjort de senaste sex dagarna. Å andra sidan tror jag inte heller att jag har fått så många goda skratt under samma vecka som jag fått den här, så det tar väl ut varandra. Hur som helst så har jag och Nicole haft en helt underbar resa där nästan allt gick som det skulle. Med betoning på nästan. Härligt var det i alla fall, och njöt gjorde vi!
Om svenskar inte redan hade rykte om sig att vara lite smådumma, så har vi nog skapat ett sådant rykte under vår resa. Jag vet inte hur många gånger vi skrattat så att vi kiknat, inte hur många gånger andra skrattat på vår bekostnad heller för den delen. Nicole började starkt med att kläcka ur sig följande kommentar när vi satt på planet från Schweiz:
Nicole: Men alltså, jag fattar inte... Har alla i det här landet något med Röda korset att göra på nått vis?
Jag: Öh, nej... vad menar du nu?
Nicole: Men titta bara på han där till exempel, han har ju röda korsets symbol på sin jacka. Alla i kabinpersonalen också för den delen!
Jag: Eh, Nicole... Det där är Schweiz flagga. Och det är ett vitt kors på röd botten, inte tvärtom!
Behöver jag ens säga att Nicole fick höra det här ett antal gånger under resten av resan? xD
Nu ska jag inte vara den som är den och utmålar Nicole som den enda dumma blondinen av oss. Till exempel lyckades jag med konsten att högt och tydligt snacka lite av min hemkokta låtsastyska på den trånga flygbussen från gaten i Zürich (jag tänkte inte så långt som att alla faktiskt kan tyska i Schweiz). Jag sa väl något i stil med; Kan ich fåen eine kleine äppel tacken? Lägg till en sjukt svensk betoning på detta, och ni förstår varför det tjugotal tyskspråkiga människor på bussen gav mig konstiga blickar resten av färden. Pinsamt!
Andra smålustiga situationer var när jag gick på gatan och försökte lära Nicole lite franska och hon glatt hojtade Je ne comprend pas (=jag fattar inte) till varenda människa vi mötte. Sedan var det den gången då vi satt på restaurangen och jag höll på att lära henne c'est bon vilket vi upprepade mycket tydligt och försvenskat sisådär 34 gånger utan att inse att vår kypare stod bakom oss och skrattade gott åt oss. Jag vet inte riktigt varför, men när vi gick därifrån stod samtliga i personalen och småflinade lite åt oss, liksom när vi gick fram och tillbaka utanför fönstret 4 gånger (jag var tvungen att se i fall killen där inne verkligen var så snygg som Nicole påstod)!
Jag vet att jag börjar tråka ut er med våra upptåg, men jag måste bara berätta om vår tur till stranden också! Det hela började med att vi skulle prova att doppa tårna i havet i våra kjolar och leggings, medan fransmännen stod i dunjackor och glodde dumt på oss. Plötsligt började dock vinden ge sig till känna, och en stor våg kom rusande mot oss. Vi skrek som stuckna grisar, blev dyngsura upp till midjan och skor och väskor sköljdes bort (mina nya skor!). Efter detta flyttade vi upp en bit på stranden och skulle sola lite, när det plötsligt blev väldigt blött om fötterna på grund av en ny jättevåg. Nicole, som desperat försökte slita av sig sina blöta leggings, slet för sitt liv för att få av sig leggingsen som fastnat kring fötterna, samtidigt som hon skrikandes försökte hålla upp väskor och skor så att de inte skulle bli blöta. Det hela såg fantastiskt roligt ut, och jag kunde inget annat än gapskratta åt alltihop (vilket folket på uteserveringen också gjorde). Sorgligt nog hann jag inte få upp kameran i tid för att dokumentera det hela, men tro mig när jag säger att det var det roligaste jag sett på länge!
Well, bortsett från de ovan nämnda situationerna har en hel del annat skoj inträffat också, och den franska befolkningen har många gånger fått goda skratt på vår bekostnad. Jag har av misstag gjort en Hitler-hälsning framför hotellreceptionisten, slängt bestick i golvet så det skrällde om det på en i övrigt mycket tyst och seriös restaurang, för att inte tala om alla de gånger jag gjort bort mig totalt med mina halvbra franskkunskaper (jag tror inte att det finns något franskt ord som heter achetvenderieurblaah).
När vi inte sprang runt och gjorde bort oss fyllde vi dagarna med shopping i massor (billigt och snyggt!), solande, god glass, härlig mat och resor till både Monaco och Italien (där vi ännu en gång gjorde bort oss genom att utlösa ett larm då vi missade att man var tvungen att validera sin biljett innan man gick ut. Dumma som vi var tog det ett tag innan vi fattade att det var vårt fel att det tjöt... Gissa om folk glodde?!). Jag kan stolt meddela att vi hann med inte mindre än 6 länder på 5 dagar, inte så illa jobbat va?
Nu är vi hemma igen i alla fall och vi lever faktiskt båda två, tro det eller ej... I Malmö är det mesta som vanligt, och i dag har det spöregnat oavbrutet sedan jag gick upp för 2,5 timmar sedan. Ta mig tillbaka till Nice?
For the sun
Okay Nice, here we come! Ehm, alors nous venons, menar jag ju. Eller nått. Well, redo är jag i alla fall, och nu ska jag gå och försöka fånga några timmars sömn innan det bär av mot sydligare breddgrader. See ya friday! :D
Vacation
Om 24 timmar virrar jag och Nicole förmodligen runt på Zürich flygplats desperat sökandes efter det anslutande flygplan som ska ta oss till Nice. Japp, ni läste rätt. Vi blir tvungna att byta plan på väg dit, och detta ska vi göra alldeles ensamma. På en främmande flygplats i ett främmande land som talar inte mindre än tre och ett halvt främmande språk. Lägg dessutom till att vi ska klara av saken på 1 timme och 15 minuter, och där har ni det. Jag säger som Melissa Horn; hur ska det gå?
Äsch, det kommer att gå alldeles strålande tror jag, och det är ju trots allt bara på vägen dit. Sedan är allt frid och fröjd, och vi kan i lugn och ro njuta av de 24 grader Nice tycks bjuda på. Gosh, vad det ska bli underbart!!!
I dag är det packning som står på listan, och så hade jag faktiskt tänkt försöka komma i säng hyfsat tidigt också. Vi får nog ge oss iväg vid 7 i morgon bitti, så det skulle kännas fint att sova lite innan dess. Min dygnsrytm har rubbats en hel del på senaste, och hur jag än gör lyckas det alltid sluta med att jag kommer i säng alldeles för sent...
I fredags hamnade jag hos Cajsa där jag fann Markus, Stina och Nette. Vi satt på terassen och rökte vattenpipa (sommar!!) för att sedan baka pannkakor halv två på natten. Mums! I går var jag först på jubileumscirkus med Nicole, Nette och Cajsa. På kvällen var jag hos Elina med lite trevligt folk vilket slutade med att jag likt en sengångare stupade i säng kvart i fyra i morse. Att jag dessutom blev snuvad på en timmes sömn på grund av sommartid gjorde väl inte saken sådär fantastiskt mycket bättre, men med nybakta grahamsbullar (à la moi) och te till frukost piggnade jag faktiskt till rätt rejält. Resväskan, here I come!
This is where the story ends.
Missing you
Svanekaergårds Cliff
17/5 1995 - 26/3 2009
When you lose something you can't replace.
Sorrow.
För ett år sedan upplevde jag en av de värsta dagarna i mitt liv. För ett år sedan fick jag ett besked som jag aldrig hade velat få. För ett år sedan försvann en del av min värld. För ett år sedan hade min bästa vän bara några få timmar kvar i livet. För ett år sedan ville jag bara lägga mig i en hög och försvinna.
Jag vet inte vad det var med den där ponnyn egentligen, men något måste det ha varit. Något måste det ha varit, som gjorde att jag släpade mig till stallet i ur och skur för att ta hand om honom var och varannan dag i nästan fyra år. Något måste det ha varit, som gjorde att jag förlät honom när han slängt av mig, trampat på mig, dragit i väg med mig eller rullat sig i leran efter att jag ryktat i två timmar. Något måste det ha varit, som gör att jag än i dag, trots att jag är "vuxen" och trots att ett helt år har gått, gråter som ett barn vid tanken det som en gång fanns.
Det må låta lite klyschigt, men i så fall är det kanske lite klyschigt också. Men kan vänskap verkligen bli klyschig? Kan saknad verkligen bli klyschig? Kan sorg verkligen bli klyschig? Jag vet inte, men vad jag vet är att den 25-26 mars 2009 förmodligen var den värsta tiden i mitt liv, hittills. Det gjorde så ont, det gör så ont, och jag skulle göra så mycket för att få träffa min fina vän igen. Han var något speciellt.
Saturday night live
En trevlig middag på Elysée med MRU-gänget och sedan hem och sova vid elva. Så såg planerna ut för lördagskvällen när jag promenerade ut från huset vid sjutiden, men jag kan inte påstå att det var så det slutade. I stället hamnade jag hos Amanda i Sibbarp på 18-årsfest och dansade natten lång, vi hade rent ut sagt skitkul! Det hela resulterade i att jag campade på Amandas soffa, och när vi väl fick ro att sova efter att ha skickat hem diverse förvirrade (läs packade) människor hade klockan hunnit bli kvart i fem på morgonen och vi somnade gott allihopa efter en riktig toppenkväll.
Vid tolv fick jag skjuts med Hanna till stallet och jag dök upp till MRU-mötet i exakt samma klänning, strumpbyxor och klackar som de sett mig i 17 timmar tidigare. Så lagom mysigt och stallanpassat, men jag hade ingen vidare lust att gå naken... Efter mötet promenixade jag hem för att byta om till ridkläder och äta lite ordentlig mat, och så for jag tillbaka till stallet för att rida Cyrre. Det gick förvånansvärt bra med tanke på hans överskottsenergi och min brist på energi, och vi överlevde hela bunten.
Nu har jag avslutat lite religionsplugg (vilket var vad jag egentligen skulle ägnat min söndag åt) och ska stupa i säng som aldrig förr. Usch, vad skönt det ska bli att sova!
Nostalgia
Denna fredageftermiddag spenderades på Entré med min kära mor, vilket var väldigt trevligt. Länge sen vi gjorde något så... Det var mest studentklädes-letning som gällde, då jag har en klänning sedan länge men behöver en kofta/kavaj/bolero/något att ha över axlarna också (klänningen är tub-modell, och det känns trots allt lite "naket" i längden). Det slutade med att vi köpte hem fyra olika alternativ, och efter åsikter från såväl familjen som Elina tror jag jag har bestämt mig för en nu. Den känns verkligen rätt, men jag tror jag ska konsultera en sjätte person också. Det kan väl inte skada? ;)
För övrigt var jag även tvungen att utnyttja rabattkupongerna vi fått på Åhléns, så även en härlig vårtröja och ett korallfärgat armband fick hänga med hem. Jag diggar vårens färger!
I kväll har jag varit hos Elina en stund för allmänt skitsnack och trevligt umgänge. Vi blev alldeles nostalgiska där ett tag, och satt och pratade om Tok-Reine, studsbollsturneringar och alla andra sjuka saker vi haft för oss under de 11 (!) år vi nu känt varann. Det är helt sjukt vad mycket galna idéer vi haft! Många minnen att skratta åt... Samtidigt lyssnade vi på en massa 90-talsmusik på Spotify och skrålade med för fulla muggar. Är det förresten någon som inte minns nedanstående låt? Well, we certainly did!
Okej, nu ska jag sova. I morgon blir det Köpenhamn för hela slanten, och då är det tidig uppstigning som gäller. Men det är det värt! :)
