Ja, som ni kanske kunnat klura ut så har det inte riktigt gått som önskat denna presationsångestladdade(säg det 15 gånger snabbt) helg. Jag planerar inte att gå in på detaljer, men vi kan väl bara säga som så att mycket känns nattsvart just nu och jag vet inte riktigt hur jag ska tända ljuset igen. Problemet med att ha höga krav på sig själv är att det blir så väldigt svårt att ta itu med misslyckanden. Men det kommer väl det oxå, antar jag...

Sedan ungefär 3 i eftermiddags har jag suttit isolerad på mitt rum med käre herr Laptop (som, tro det eller ej, har bestämt sig för att samarbeta med Internet igen!). Jag vet inte hur det är med er, men enligt mig är det förbannat skönt att vara för sig själv när man är ledsen och nere. Bortsett från små visiter från diverse familjemedlemmar då och då så har det i princip varit jag, herr Laptop, Audioslave och godisskålen mot världen. Hälsosamt? Inte det minsta. Skönt? You bet!

Nu ska jag fortsätta att dränka mina sorger och försöka sova lite. Det blir ju trots allt en dag i morgon också, tro det eller ej...