Två blondiner ensamma i en stor, främmande stad. Kan det bli annat än flummigt? Nix, skulle inte tro det. Jag tror aldrig att jag gjort bort mig så många gånger som jag gjort de senaste sex dagarna. Å andra sidan tror jag inte heller att jag har fått så många goda skratt under samma vecka som jag fått den här, så det tar väl ut varandra. Hur som helst så har jag och Nicole haft en helt underbar resa där nästan allt gick som det skulle. Med betoning på nästan. Härligt var det i alla fall, och njöt gjorde vi!

Om svenskar inte redan hade rykte om sig att vara lite smådumma, så har vi nog skapat ett sådant rykte under vår resa. Jag vet inte hur många gånger vi skrattat så att vi kiknat, inte hur många gånger andra skrattat på vår bekostnad heller för den delen. Nicole började starkt med att kläcka ur sig följande kommentar när vi satt på planet från Schweiz:

Nicole: Men alltså, jag fattar inte... Har alla i det här landet något med Röda korset att göra på nått vis?
Jag: Öh, nej... vad menar du nu?
Nicole: Men titta bara på han där till exempel, han har ju röda korsets symbol på sin jacka. Alla i kabinpersonalen också för den delen!
Jag: Eh, Nicole... Det där är Schweiz flagga. Och det är ett vitt kors på röd botten, inte tvärtom!

Behöver jag ens säga att Nicole fick höra det här ett antal gånger under resten av resan? xD

Nu ska jag inte vara den som är den och utmålar Nicole som den enda dumma blondinen av oss. Till exempel lyckades jag med konsten att högt och tydligt snacka lite av min hemkokta låtsastyska på den trånga flygbussen från gaten i Zürich (jag tänkte inte så långt som att alla faktiskt kan tyska i Schweiz). Jag sa väl något i stil med; Kan ich fåen eine kleine äppel tacken? Lägg till en sjukt svensk betoning på detta, och ni förstår varför det tjugotal tyskspråkiga människor på bussen gav mig konstiga blickar resten av färden. Pinsamt!

Andra smålustiga situationer var när jag gick på gatan och försökte lära Nicole lite franska och hon glatt hojtade Je ne comprend pas (=jag fattar inte) till varenda människa vi mötte. Sedan var det den gången då vi satt på restaurangen och jag höll på att lära henne c'est bon vilket vi upprepade mycket tydligt och försvenskat sisådär 34 gånger utan att inse att vår kypare stod bakom oss och skrattade gott åt oss. Jag vet inte riktigt varför, men när vi gick därifrån stod samtliga i personalen och småflinade lite åt oss, liksom när vi gick fram och tillbaka utanför fönstret 4 gånger (jag var tvungen att se i fall killen där inne verkligen var så snygg som Nicole påstod)!

Jag vet att jag börjar tråka ut er med våra upptåg, men jag måste bara berätta om vår tur till stranden också! Det hela började med att vi skulle prova att doppa tårna i havet i våra kjolar och leggings, medan fransmännen stod i dunjackor och glodde dumt på oss. Plötsligt började dock vinden ge sig till känna, och en stor våg kom rusande mot oss. Vi skrek som stuckna grisar, blev dyngsura upp till midjan och skor och väskor sköljdes bort (mina nya skor!). Efter detta flyttade vi upp en bit på stranden och skulle sola lite, när det plötsligt blev väldigt blött om fötterna på grund av en ny jättevåg. Nicole, som desperat försökte slita av sig sina blöta leggings, slet för sitt liv för att få av sig leggingsen som fastnat kring fötterna, samtidigt som hon skrikandes försökte hålla upp väskor och skor så att de inte skulle bli blöta. Det hela såg fantastiskt roligt ut, och jag kunde inget annat än gapskratta åt alltihop (vilket folket på uteserveringen också gjorde). Sorgligt nog hann jag inte få upp kameran i tid för att dokumentera det hela, men tro mig när jag säger att det var det roligaste jag sett på länge!

Well, bortsett från de ovan nämnda situationerna har en hel del annat skoj inträffat också, och den franska befolkningen har många gånger fått goda skratt på vår bekostnad. Jag har av misstag gjort en Hitler-hälsning framför hotellreceptionisten, slängt bestick i golvet så det skrällde om det på en i övrigt mycket tyst och seriös restaurang, för att inte tala om alla de gånger jag gjort bort mig totalt med mina halvbra franskkunskaper (jag tror inte att det finns något franskt ord som heter achetvenderieurblaah).

När vi inte sprang runt och gjorde bort oss fyllde vi dagarna med shopping i massor (billigt och snyggt!), solande, god glass, härlig mat och resor till både Monaco och Italien (där vi ännu en gång gjorde bort oss genom att utlösa ett larm då vi missade att man var tvungen att validera sin biljett innan man gick ut. Dumma som vi var tog det ett tag innan vi fattade att det var vårt fel att det tjöt... Gissa om folk glodde?!). Jag kan stolt meddela att vi hann med inte mindre än 6 länder på 5 dagar, inte så illa jobbat va?  

Nu är vi hemma igen i alla fall och vi lever faktiskt båda två, tro det eller ej... I Malmö är det mesta som vanligt, och i dag har det spöregnat oavbrutet sedan jag gick upp för 2,5 timmar sedan. Ta mig tillbaka till Nice?