Solen skiner och skolan slutade 2 timmar tidigare. Helvetesuppsatsen är avklarad och inskickad. Jag fick precis ett mejl fullt av shoppingtips av alla de slag från USA-Emma. I kväll är det Valborgsfirande med trevligt folk och sedan är det ledigtledigtledigt.
 
Slutsats; Nu vill jag visst då. Riktigt mycket, faktiskt.  Mihi :)

Wohoow, gissa vem som körde bil till skolan i morse?! :D Två rondeller och tre trafikljus, jag är stolt att jag överlevde (och omgivningen också för den delen...)! I kväll är det Valborg och det blir mysmys i Pildammsparken med fina människor :)

Tjing!

Jag vill inte mer.
Inte alls, faktiskt.

Höpp! Jag har inte skrivit på ett tag och har ett litet uns dåligt samvete, men å andra sidan var det ju ett tag sedan Shakespeare skrev också så... Okej, det där var inte roligt för fem öre, men är det okej att skylla på för mycket tid spenderad med sin idrottslärare? Varit i närheten av honom och hans annorlunda humor är nämligen precis vad jag varit hela dagen, vilken för övrigt har varit en av de onödigaste skoldagarna på länge. Den kan lätt sammanfattas med orden ryggont, sten, sol och snack.

Egentligen skulle det inte alls ha varit en onödig skoldag utan snarare en av de viktigaste, men det fixade fishesten lätt till åt mig. Istället för att detla i orienteringstävlingen och springa bort mig i Skrylle-skogen (något jag faktiskt tycker är riktigt roligt) fick jag detta året alltså nöja mig med att titta på och peppa andra i stället. Jag skulle dock gärna ha bytt med någon och sprungit själv, men det får jag ju då inte göra på 4 veckor än... :/ Förstår ärligt talat inte vad jag gjorde där överhuvudtaget, men sol och frisk luft fick jag i alla fall :D

Är det inte lite skumt, det där med kroppens tidsuppfattning? Vad är det egentligen som gör att man vissa gånger kan tycka att ett år känns som tre månader, medan en månad känns som ett halvår? Visst beror det ofta till stor del på vad tidsperioden inneburit och saker som har hänt, men jag tycker ändå att det är lustigt att man kan bli så till den milda grad förvånad. Av sig själv. Hmm?

Den gågna månaden har i alla fall känts som bra mycket längre, och jag vågar inte tro på att det faktiskt inte var mer än 30 dagar sedan jag sa hej då till min fina vän. Så mycket har hunnit hända, men ändå så lite. Saknaden har inte blivit mindre med tiden och det gör fortfarande ont att inse hur det faktiskt är, men det känns ändå lite lättare att acceptera nu på något vis. Fina killen <3

Min rygg blir också allt lättare att acceptera, och nu har jag fått riktigt bra tjing på vad jag kan göra och inte. Att gå är inga större problem såvida det inte handlar om några längre sträckor, även om min snälla familj säger att jag ser ut som en linkande, stel gammal 80-årig dam när jag gör det. Uppmuntrande, verkligen... ^^ Jaja, det är sånt man får ta och jag är glad att jag redan känner mig så pass bra :) Stör mig nått enormt på att jag inte får springa & rida dock, för det är mycket som faller på grund av det. Skulle ha tävlat dressyr i helgen och hade satsat riktigt mycket även på orienteringen på onsdag, men nu får jag alltså avstå från båda två. Jäkla skit också. :(

I dag har jag i alla fall legat ute och haft det skönt med mina tidningar, böcker & herr iPod hela dagen, mysigt! Lite lat känner jag mig dock med tanke på att både fredagen & lördagen såg ut ungefär likadant, men nu är det som det är. I morgon blir det inte heller någon skola, men då på grund av lärarna och inte min lilla olycka. Till gympan hade de tydligen inte lyckats hitta någon vikarie (ingen större förlust för min del) och sedan var det tydligen mentorsmöten av olika slag som gällde. Jag har mitt 16.30 och tänkte dra med min käre far dit för att träffa Mr. Fleetwood, exciting stuff! Innan dess kommer dock Åsa hit och äter pannkakor samt lämnar över div. skolarbete som jag beställt, låter det inte härligt? Nåja, åtminstone Åsa & pannkakorna ska bli härligt, sedan får det andra liksom komma på köpet...   

Nu ska jag gå och fixa lite hallonsmoothie för att sedan kolla in "Two weeks notice". Ingen aning om huruvida den är bra eller ej, but it's worth a try!

Tjingeling!

Hoppsan då, som det kan gå! Nu sitter jag här, en erfarenhet rikare än när jag skrev förra gången, och nu har jag åkt ambulans oxå... :O Hmm, räcker det med att jag säger att gårdagens ridlektion inte riktigt slutade som planerat? Ett hett tips bara; lita aldrig på en PC för länge, det kan bara sluta illa. I alla fall gjorde det det för mig, och poff så låg jag på marken och hade ontontont.

Galoppbanan är hård. Och torr. Och dammig. Där låg jag i alla fall i 10 minuter, och sedan fick jag hjälp av Louise att ta mig in till paddocken och sätta mig på en bänk. Att stödja på höger ben var ren lögn, och varje steg kändes som om någon pressade in x antal knivar i ryggslutet på mig. Vi bestämde oss för att ringa ambulans då jag inte kunde röra mig ordentligt, och allt som hände sedan vill jag bara glömma.

Är det inte rätt sjukt egentligen; på stan kan man tycka det är hur trevligt som helst trots att en fjärdedel av alla som finns där förmodligen skulle slå ner en gladeligen. Men på ett sjukhus, där alla egentligen bara vill en väl, känns det bara grymt obehagligt och man vill inget hellre än ut.

Nu sitter jag i alla fall här hemma med min onda rygg, och diagnosen blev trasigt kotben och muskelsträckningar. Allting känns bra annars, det är bara att gå & röra på mig som gör ont. Läkaren sa att jag skulle ta det lugnt i 4-6 veckor men ändå försöka promenera och röra på mig så mycket som möjligt för att få igång musklerna lite. Jag får väl helt enkelt fortsätta med mitt haltande och hoppas att det blir bättre snart, för jag vill vara frisk! Orienteringen i Skrylle på onsdag (som jag faktiskt sett fram emot) kan jag ju bara glömma, men det ska nog gå och hitta på något annat sätt att ordna saken på. :)

Tjingeling!

Påminn mig om att aldrig mer i hela mitt liv åka buss till skolan. Inte för att det händer särskilt ofta, men jag börjar seriöst misstänka att det vilar någon form av förbannelse över mig varje gång jag ska försöka mig på denna konst, för det slutar alltid med att jag misslyckas med något på något vis (och resulterar oftast i att jag kommer några minuter för sent). Om det beror på mig eller de högre makterna kan ju diskuteras, men så här lät det i morse i alla fall; 

Mitt busskort: PIPIPIP
Busschauffören: Det har nog blivit lite trasigt, eller så har du glömt att ladda det.
Jag: Okej, men jag har tyvärr inga kontanter med mig. Får jag åka ändå?
Busschauffören:  Tjaa, du åker ju redan...
Jag: Mjo, jag tänkte mest om du ville stanna och slänga av mig vid någon vägkant eller så...
Busschauffören: Hmm. Lockande, men jag tror jag avstår. Bara du lovar att betala nästa gång!
Jag: Haha, okej. Tack, jag lovar!

Där fick vi oss båda morgonens skratt, och jag fick alltså sitta kvar på bussen och åka de resterande 3 kilometrarna också. Dock blev jag ett par minuter försen p.g.a att bussen låg efter i tidtabellen, men jag kom i alla fall fram! :D

Den här låten är vacker, och så är det bara.
 

Vet ni vad? Ett S ser likadant ut oavsett om man har det upp och ner eller inte. Smör blir grynigt om det går från att vara väldigt varmt till att kylas ner av något annat. Och Pythagoras sats funkar inte överhuvudtaget ibland. Detta och mycket annat kom jag och Johanna fram till under eftermiddagens gång, och himla trevligt har vi haft. Vi träffades här hemma efter skolan för matte/biologi-plugg samt scones-bakning och en massa skitsnack (konstigt nog tycktes just pratandet uppta större delen av tiden. Undrar hur det kan komma sig?). Jag fick lite hjälp med min äckliga matte som sätts på prov på torsdag, och Johanna fick mest lyssna till mitt struntprat och mina storslagna planer. Det kommer bli bäst :D

Dagen överlag har varit ganska så bäst, och nu ska jag vända mig mot TV-soffan för veckans dos av Cityakuten.

Hej hopp!

Sådärja, där hade vi 3 filosofiska depp-inlägg inom loppet av en halvtimme, bra jobbat Mikaela! (Y) Men återigen; bloggen är mitt bollplank, och att skriva av sig gör att saker och ting känns miljoner gånger lättare att bära omkring på. Jag älskar det, även om jag gärna hade sluppit upphovsmännen (ehm, upphovsproblemen?) till allt. Nåja, lite erfarenhet av negativa saker får man väl ha det också...

I dag har jag gjort alldeles för mycket annat än vad jag borde, men trots det har det varit en väldigt trevlig dag. Stressen hann dock i kapp mig när jag kom hem och insåg exakt hur mycket som borde ha blivit gjort, men för en gångs skull orkar jag inte bry mig så mycket. Det finns en tid för allt, helt enkelt. (Eller, åtminstone får man väl hoppas på det.)
 
Efter att ha sovit tills kroppen inte behövde sova mer (11.36) styrde jag och min käre bror kosan mot Entré för diverse vårshopping. Jag vet att jag lovade mig själv att sätta köpstopp efter Italien-resan, men en försvunnen jacka och ett par 5 år gamla nedslitna joggingskor kan man faktiskt inte göra mycket åt. Både jacka (som dessutom var både superbillig&snygg) och skor hittades, och sedan var det broder Jakobs tur. 5 av de 6 plagg han köpte var på mitt initiativ, han kanske borde gå med mig och shoppa lite oftare? ;) Det blev i alla fall tre riktigt snygga t-shirts och tre lika snygga sommarskjortor, så vi åkte därifrån glada och nöjda båda två.

Nu ska jag gå och plocka undan lite på mitt rum innan jag plumsar i säng med en god bok och herr iPod som sällskap.

So long!

Den här peppande låten passar mitt humör i dag. Enjoy!

En helt underbar dag i stallet & solen med härliga människor och mysiga pållar. I'm lovin it!

Måste bara berätta om dagens glädjeämne, för nu är jag faktiskt lite stolt över mig själv (nej, min avsikt är inte att skryta). Ni vet det där fasansfulla provet på den inte så sannolika sannolikheten? MVG - blev provresultatet och till på köpet fick jag VG på mitt första matte C-prov (det jag aldrig trodde att jag skulle genomföra). Yep, jag erkänner att jag är nöjd. Paw rihktitt. :)

I dag är ingen bra dag. I dag saknar jag min ponny och vill bara ha honom här, här, här, nu, nu, nu. Jag vill att såret ska läka igen i stället för att göra så jävla ont. Det har ju varit riktigt bra nu ett tag, varför måste det då börja göra ont igen? Jag tycker inte om det, men jag tycker ännu sämre om att han inte kommer tillbaka. Never again.

Japp, precis som jag förutspått ser jag tillbaka på föregående inlägg och tycker att jag själv är ganska patetisk. Men, det var trots allt så jag kände då och vissa tankar kan man ju faktiskt inte styra över. Tror jag. Hm... Skönt var det att skriva av sig i alla fall, och vips så var det goda humöret åter på plats :)

Har varit ute på landet i kväll för att inspektera mammas nya fyrbenta kompis, riktigt mysigt med en härlig vårkväll och galet mycket sjungande koltrastar. Det här är verkligen min favorittid på året, alla kategorier (jag tror till och med att det klår julen)! Jag går bara och räknar dagarna till sommarlovet, ledigheten, allt det underbara som väntar...

Nu ska jag dock sluta drömma och kolla in förra veckans Cityakuten i stället. I morgon är det åter till skolan och känslorna är de gamla vanliga; kul att träffa härliga människor men skolarbetet överlever jag utan. Nåja, det får gå det oxå!

Tjingeling!

 

Just nu är jag bara förbannad på mig själv. På min hjärna. På mina tankar. På att jag inte kan inse vad jag har och vara nöjd. På att jag inte kan låta bli att avundas vad andra har och klanka ner på mig själv och mitt eget liv. På att jag inte kan fatta att jag har det jävligt bra och att jag borde vara nöjd med det. På att jag inte kan dra mig till minnes varför jag en gång varit nöjd. På att jag är så otroligt patetisk att jag ens går och tänker i de här banorna. På att jag vet att jag kan göra något åt saken men väljer att låta bli och går och tycker synd om mig själv i stället. På att jag överhuvudtaget plågar andra människor med att publicera ett sådant här inlägg när jag vet att det är något som går över så fort jag har skrivit av mig, och då kommer jag förmodligen skratta åt mig själv. Tror jag. Hoppas jag.

Fast jag tvingar er faktiskt inte att läsa. Nu har jag skrivit av mig. Det är trots allt det bloggen är till för, åtminstone delvis och åtminstone för mig. Att skriva av sig är faktiskt väldigt bra terapi, så det så. :)

Glad påsk får jag väl bara börja med att säga, trots att det kanske är aningen för sent... Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen också, det har bara inte blivit så mycket tid över till bloggen på senaste. Nu är jag här i alla fall, så längre än så slipper ni mig inte... ;) 

Påskhelgen har gått fort även om det egentligen inte har hänt så där jättemycket. I lördags tävlade jag påskhoppningen med Flight och vi slutade som 2:a! Riktigt kul var det, och att det dessutom blev rosett & påskägg gör ju inte saken sämre. Det roliga var att det var bara fyra dressyrryttare som blev placerade, ingen av hoppmänniskorna var inom placering, och då var det ändå en hopptävling... Power till oss dressyrtanter säger jag! :D 

På eftermiddagen blev det påsklunch här hemma med lite släkt, det var mysigt trots att vi inte blev så många. Ytterligare två påskägg kunde läggas till samlingen och sedan var min kväll gjord! ;) Den ägnade jag för övrigt åt att sortera bilder från resan (äntligen klar!), prata med saknade människor och så såg jag mördarserie med mamma. I'm lovin it! ;)

Söndagen fick bli en lugn dag då jag sov länge, var ute med Esther, städade, joggade och på kvällen kom Elina med familj hit. Riktigt länge sen jag träffade henne, så vi hade mycket att prata ikapp om... :)

Nu ska jag gå ut och fortsätta mitt matteplugg i solen. Jag förstår som vanligt inte särskilt mycket av vad det står, så då är väl allt i sin ordning antar jag. Gud vad jag inte har saknat den där känslan av uppgivenhet och panik. 

So long! 

Eller åtminstone back in red. Brown? White? Äsch, jag vet inte. Tillbaka är jag i alla fall och har haft det riktigt jäkla underbart! Resan har varit helt perfekt från början till slut, och vi har inte gjort annat än att njuta. Vi har hunnit med en hel del under den gångna veckan, och jag tänkte dela med mig lite till mina kära läsare;

- Sighseeing; På det här området, som med så mycket annat, är Rom en helt fantastisk stad och det är liksom affärer, restauranger och 2000 år gamla lämningar om vartannat (gode gud vad jag låter som en formell reseguide). Trots att vi var där för 5 år sen var det lika fint den här gången, och det underbara vårvädret med grönskan gjorde inte saken sämre ska jag säga. 20-25 grader och strålande sol varenda dag utom en; gissa vem som gått i klänning dagarna i ända! :D Platser som besöktes var bl.a Colosseum, Peterskyrkan, Foro Romano och Pantheon. Underbart fint alltihopa, och bilder finns att se på min bilddagbok så småningom :)

- Shopping; ett måste helt enkelt, och som jag har sparat de senaste månaderna! :P Inköp blev bland mycket annat en superfin sommarklänning, ett par jeans, en söt kjol, ett par ballerinaskor, en väska, en t-shirt, två halsband, en kofta och ett par solglasögon. En del annat smått och gott fick också följa med hem, och nu har jag shoppat så det räcker för flera år! Eller, åtminstone månader... tror jag. ^^

- Mat; Då min familj är smått fanatiska över allt som har med Italien att göra, och inte minst vad gäller maten, var ju det här en viktig komponent i det hela. :P Vi återbesökte mamma och pappas förlovningsrestaurang men provade även en del nytt och det mesta var rekordgott! Sista kvällen var den bästa , men jag kan ju säga att vi rullade hem så mätta vi var..xD Minst två glassar om dagen har det också blivit, hälsosamt värre... Men, är man i Italien så är man! :D

- Sol & bad; Jo minsann, Sardinien (som vi åkte vidare till på tisdagen) bjöd på 25 grader och strålande sol - stranden here we come! Det var ca 18-19 grader i vattnet, och på stranden blev vi minst två nyanser brunare (rödare?). Sedan att italienarna gick förbi i tjocka dunjackor och stirrade på oss som om vi vore dumma i huvudet är en annan sak, men skönt var det! :D

- Mandra Edera; Denna underbara gård är faktiskt värd en kategori för sig själv, för den är verkligen i en klass för sig. Jag och mamma var ju där på ridresa i somras och blev kära direkt; dit måste vi bara åka igen! Sagt och gjort; nu återkom vi med både pappa och bror, och det mesta var lika underbart som vi mindes det. Miljön är det allra bästa och hela gården med sina superfina små bungalows är bara så fruktansvärt mysig! Allting är verkligen genomabretat in i minsta detalj och större gästfrihet får man leta efter! Det är svårt att beskriva såväl med bilder som ord, men när man kommer dit blir allting bara så... härligt. Min nya favortplats på jorden, med andra ord :)

En lite mindre trevlig upplevelse fick vi erfara i söndags natt, då vi vaknade vid halv fyra på natten av att allting bara skakade och rörde på sig. På vår mysiga gata utanför gick billarmen och folk var ute och skrek åt varandra. Trött som jag var fattade jag dock inte riktigt vad som pågick, utan fick för mig att det var min käre bror som rörde sig en massa i den något instabila våningssäng vi delade (medan mamma och pappa bredde ut sig i dubbelsängen. Hmpf.). Detta ledde till att jag ilsket skrek till honom att "nu får du för helvete ligga stilla, det är faktiskt folk som försöker sova här!". Hahaha, gissa om han hade roligt åt mig när vi vaknade på morgonen och fick reda på vad det egentligen var som hade hänt(vilket självklart inte var något att skratta åt överhuvudtaget)!

Vad som faktiskt hade hänt var dock allt annat än roligt, och sorgligt nog var det inte alla som klarade sig lika bra som vi. Jordbävningen som orsakade skakningarna hos oss mätte 6,8 på Richterskalan och hade sitt epicentrum i L'Acquila ca 20 mil utanför Rom. Ca 300 personer omkom, och detta gjorde ju oss och hela landet självklart lite nedstämda. Tänk på alla oskyldiga människor, alla som förlorat någon... Återigen; livet är verkligen inte rättvist!

Efter den här katastrofen var ju alla lite ledsna över huvudtaget, men vi fick försöka bortse från det och resan fortsatte lika fint som den hade börjat. Nu är vi då slutligen hemma igen, och såväl tävling som påsklunch med släkten väntar. På tisdag är det åter till verkligheten, men innan dess ska jag hinna med att njuta lite till hade jag tänkt.

Nu, däremot ska jag gå och äta en riktigt svensk portion havregrynsgröt för att sedan packa upp och se i kapp lite missade tv-program. Nej, jag är inte klok.

Arrivederci!
  

Sista inlägget innan den efterlängtade resan då, och kl 07.50 i morgon bitti blir vi hämtade av taxin till Kastrup. Riktigt mysigt ska det bli, såå härligt att komma bort lite! Väderprognosen säger 22 grader och sol med lite moln, så jag klagar inte! :) Men nu ska jag gå och slänga iväg ett sms till min Johanna för att sedan vila min trötta kropp och klura ut allt jag glömt packa ned...

Ta hand om er här hemma och ha det riktigt underbart!

Kram på er!

Denna vackra låt har suttit på min hjärna hela dagen, så jag tänkte att jag skulle dela med mig lite. Enjoy!

Helvete då. Helvete, helvete, helvete.
Nu ringer SAS och säger att vår flight till Rom är inställd "på grund av finansiella problem". Nu, två dagar innan vi ska åka (och dessutom kl 7 på morgonen :O)!! "Ja men ni vet hur det är, med finanskrisen och allt det där..." Jodå, vi vet. Men två dagar innan, vad fan är det för stil? Ersättning kan vi ju visserligen få i form av pengar, men då vi beställt flyg både från Rom till Sardinien och sedan hem med ett annat bolag så förlorar vi ju mer på det ändå, eftersom det inte ser ut som att vi kan ta oss till Italien över huvudtaget. 

Gaah, vad arg jag blir. Tomt påsklov var det här ja! Precis som förra året, då Elin skulle kommit hit men SJ strulade till det. Nu är jag arg.

(till på köpet kan jag glatt meddela att jag i dag vaknat upp med en jättefin ögoninflammation som en liten extradel av min förkylning. I'm lovin it!)