Vet ni vad som skrämmer mig? Tanken på att det alltid finns mer. Det här kan ju ses både optimistiskt och pessimistiskt, men ur den negativa aspekten blir det bara läskigt. Oavsett hur mycket problem och smärta som känns just i kväll, så finns det alltid mer längre fram i livet. Nya problem, nya orosmoln, nya stressmoment och nya obehagliga känslor. Förmodligen mycket värre sådana också, då mina små tonårsproblem jag har nu förmodligen är ganska patetiska i jämförelse. Det ändrar dock inte hur det känns inom mig just nu, för jag har ju inte mycket erfarenhet av annat. Men tydligen är det bestämt att min kropp, hjärna, hjärta ska stå pall för mycket mer, för jag har ju trots allt ca 60-70 år kvar att leva. Hoppas jag. Läskigt värre.