Det var bättre förr
Stressor
No, I'm not color blind
I know the world is black and white
Try to keep an open mind but...
I just can't sleep on this tonight
Stop this train,
I want to get off and go home again
I can't take the speed it's moving in
I know I can't
But honestly,
won't someone stop this train?
Intressesmurfar
Så vad är det egentligen som händer i mitt liv för tillfället då? Well, jag har just avslutat en lovely brunch bestående av grahamsbullar, melon äpplen m vaniljyoghurt och så lite citronte till det. Erkännas ska väl att jag sov till för inte så värst länge sedan, vilket kanske inte var det mest genomtänkta jag gjort i mitt liv då jag har en tiidig körlektion i morgon bitti. Men föräldrarna mina befinner sig i Norge över helgen och bror min kom hemrumlandes 05.45 i morse och sover än, så jag hade liksom ingen som kunde väcka mig... Nåja, jag överlever nog!
För övrigt har jag överlevt årets första grillkväll (fast tårna var nära att stryka med), pluggat lite lagom mycket sådär, bekantat mig med min nye kamrat Nokia 5310 Xpress Music Silver White (jag älskar honom, trots hans långa namn...!), kört en massa bil, skrivit nationellt prov i svenska (vilket kändes som att det gick toppen), umgåtts med såväl tvåbenta som fyrbenta vänner, bakat bullar och i ren allmänhet levt livet. Studenten kryper allt närmre för varje dag som går (noshit!) och det känns bara mer och mer underbart... 40 dagar!
För att återvända till nuet så ska jag kliva in i engelskans och jämställdhetens värld, innan jag susar iväg till stallet för en uppfriskande ridtur i vårsolen. Jag känner på mig att det kommer bli underbart!
Swenglish
Sustainable development
Skoldag 9.15-15.45 goes skoldag 13.05-15.45 goes skoldag 13.35-15-45 goes skoldag 13.35-14.25 goes LEDIG!
Love is in the air
I dag hände det. Jag hittade Den. Den med stort D. Just som jag satt där, i mitten av en Civics-lektion och försökte verka seriös med min laptop, så dök Den upp. Den Rätte. Den var snygg. Den var liten. Den var talangfull. Den var billig. Den var lagom. Den var rätt, helt enkelt. En sak ledde till en annan, och nu kan jag knappt vänta tills min nye kamrat landar i brevlådan. Min Nokia.
Fantastiskt att man faktiskt kan skriva ett helt blogginlägg om småpatetiska I-landsproblem som det här. Och att man kan ha en sådan här lång bloggrubrik. Wow.
och en
LG BL20(ca 1800kr) möter alltså Sony Ericsson S312(ca 900 kr). LG är jag osäker på då den är ganska stor och klumpig, men samtidigt galet snygg. Fingeravtryck lär där också bli! Sony Ericsson är ju väldigt enkel med sina funktioner men också väldigt billig. Men så är den ju just en Sony Ericsson som börjat få sämre och sämre rykte, illa nog... Ack ack, vad ska en liten flicka göra?
Underbart är kort
Ibland sådär när man inte kan sova och tycker att man har allt för många bekymmer att älta, kan det vara ganska trevligt att försvinna in i någon annans värld för en stund.
Decisive
(Det här är mest avsett att vara ett peppande inlägg till mig själv, så ta inte allt för seriöst på det är ni snälla. Jag behövde bara visa mig själv lite...)
Lyckorus!
Bjussar på en ruskigt mysig godnattsång för att fira det hela:
Sunnnnnnnnnnnnnnnnnny
För tillfället är jag i alla fall hemma på en sådan där ruskigt härlig, lång håltimme som blivit ännu längre just i dag tack vare att franskläraren är i Nice (lyx!). Veckan överlag är väldigt slapp på det viset; både i måndags och i tisdags slutade vi runt 12, och på fredag slutar jag 10.25. Lyckan är total!
Nu bli det lunch i solen, i sällskap av Körkortsboken. Låter det inte perfekt?
Show me how to live
Saker och ting känns en gnutta lättare i dag, och det hela började med en lyckad körlektion i morse (tro det eller ej). Vädret har varit belissimo hela dagen, och jag firade det hela med att rida utomhus i hela 1,5 timmar (hoppsan)! Det är inte mycket som går upp mot en ridtur i den underbara vårsolen, och snacka om underbar känsla att fara fram med solen i ryggen. Wonderful!!
Like a stone
Shadow on the sun
Sedan ungefär 3 i eftermiddags har jag suttit isolerad på mitt rum med käre herr Laptop (som, tro det eller ej, har bestämt sig för att samarbeta med Internet igen!). Jag vet inte hur det är med er, men enligt mig är det förbannat skönt att vara för sig själv när man är ledsen och nere. Bortsett från små visiter från diverse familjemedlemmar då och då så har det i princip varit jag, herr Laptop, Audioslave och godisskålen mot världen. Hälsosamt? Inte det minsta. Skönt? You bet!
Nu ska jag fortsätta att dränka mina sorger och försöka sova lite. Det blir ju trots allt en dag i morgon också, tro det eller ej...
Stuck in reverse.
When you try your best, but you don't succeed...
Prestera mera
Idag är det fredag i alla fall, och helgen ligger framför mig. Dock känns det inte alls lika bra som det brukar, då denna helg innehåller en hel del ångestladdade parter som jag helst skulle slippa. Högskoleprov från 08.30-16.20 i morgon, till exempel. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska ta mig levande därifrån...
På söndag blir det lite mer prestationsångest, och jag ska köra "lilla uppkörningen" för en helt främmande (och galet sträng) gubbe. Därmed ska jag även få min slutgiltiga dom; ska de plåga mig länge till eller kan jag snart få försöka ta det förbannade körkortet och slippa Erikslust Äckliga Körskola (förlåt, jag kanske överdriver lite i min negativitet) för all framtid?
Usch, vad ängslig jag är för allt, och för en gångs skull önskar jag nästan att det kunde bli måndag. Fast i morgon kväll blir det "Remember Me" på bio med Elina, Nette och Cajsa, vilket jag ser mycket fram emot! Bäst att fokusera på det, med andra ord. Screw prestationsångest! :)
All that you can do
Förvirringen är total
Hahaha, något säger mig att hotellet i Nice hade lite svårt att komma fram till vad vi faktiskt hette när de skulle skicka ut "thank you for your stay"-mejl till mig & Nicole. Lindgorg Linellen är alltså mitt nya namn. Det tackar vi för!
Sluden är titt!
Två blondiner ensamma i en stor, främmande stad. Kan det bli annat än flummigt? Nix, skulle inte tro det. Jag tror aldrig att jag gjort bort mig så många gånger som jag gjort de senaste sex dagarna. Å andra sidan tror jag inte heller att jag har fått så många goda skratt under samma vecka som jag fått den här, så det tar väl ut varandra. Hur som helst så har jag och Nicole haft en helt underbar resa där nästan allt gick som det skulle. Med betoning på nästan. Härligt var det i alla fall, och njöt gjorde vi!
Om svenskar inte redan hade rykte om sig att vara lite smådumma, så har vi nog skapat ett sådant rykte under vår resa. Jag vet inte hur många gånger vi skrattat så att vi kiknat, inte hur många gånger andra skrattat på vår bekostnad heller för den delen. Nicole började starkt med att kläcka ur sig följande kommentar när vi satt på planet från Schweiz:
Nicole: Men alltså, jag fattar inte... Har alla i det här landet något med Röda korset att göra på nått vis?
Jag: Öh, nej... vad menar du nu?
Nicole: Men titta bara på han där till exempel, han har ju röda korsets symbol på sin jacka. Alla i kabinpersonalen också för den delen!
Jag: Eh, Nicole... Det där är Schweiz flagga. Och det är ett vitt kors på röd botten, inte tvärtom!
Behöver jag ens säga att Nicole fick höra det här ett antal gånger under resten av resan? xD
Nu ska jag inte vara den som är den och utmålar Nicole som den enda dumma blondinen av oss. Till exempel lyckades jag med konsten att högt och tydligt snacka lite av min hemkokta låtsastyska på den trånga flygbussen från gaten i Zürich (jag tänkte inte så långt som att alla faktiskt kan tyska i Schweiz). Jag sa väl något i stil med; Kan ich fåen eine kleine äppel tacken? Lägg till en sjukt svensk betoning på detta, och ni förstår varför det tjugotal tyskspråkiga människor på bussen gav mig konstiga blickar resten av färden. Pinsamt!
Andra smålustiga situationer var när jag gick på gatan och försökte lära Nicole lite franska och hon glatt hojtade Je ne comprend pas (=jag fattar inte) till varenda människa vi mötte. Sedan var det den gången då vi satt på restaurangen och jag höll på att lära henne c'est bon vilket vi upprepade mycket tydligt och försvenskat sisådär 34 gånger utan att inse att vår kypare stod bakom oss och skrattade gott åt oss. Jag vet inte riktigt varför, men när vi gick därifrån stod samtliga i personalen och småflinade lite åt oss, liksom när vi gick fram och tillbaka utanför fönstret 4 gånger (jag var tvungen att se i fall killen där inne verkligen var så snygg som Nicole påstod)!
Jag vet att jag börjar tråka ut er med våra upptåg, men jag måste bara berätta om vår tur till stranden också! Det hela började med att vi skulle prova att doppa tårna i havet i våra kjolar och leggings, medan fransmännen stod i dunjackor och glodde dumt på oss. Plötsligt började dock vinden ge sig till känna, och en stor våg kom rusande mot oss. Vi skrek som stuckna grisar, blev dyngsura upp till midjan och skor och väskor sköljdes bort (mina nya skor!). Efter detta flyttade vi upp en bit på stranden och skulle sola lite, när det plötsligt blev väldigt blött om fötterna på grund av en ny jättevåg. Nicole, som desperat försökte slita av sig sina blöta leggings, slet för sitt liv för att få av sig leggingsen som fastnat kring fötterna, samtidigt som hon skrikandes försökte hålla upp väskor och skor så att de inte skulle bli blöta. Det hela såg fantastiskt roligt ut, och jag kunde inget annat än gapskratta åt alltihop (vilket folket på uteserveringen också gjorde). Sorgligt nog hann jag inte få upp kameran i tid för att dokumentera det hela, men tro mig när jag säger att det var det roligaste jag sett på länge!
Well, bortsett från de ovan nämnda situationerna har en hel del annat skoj inträffat också, och den franska befolkningen har många gånger fått goda skratt på vår bekostnad. Jag har av misstag gjort en Hitler-hälsning framför hotellreceptionisten, slängt bestick i golvet så det skrällde om det på en i övrigt mycket tyst och seriös restaurang, för att inte tala om alla de gånger jag gjort bort mig totalt med mina halvbra franskkunskaper (jag tror inte att det finns något franskt ord som heter achetvenderieurblaah).
När vi inte sprang runt och gjorde bort oss fyllde vi dagarna med shopping i massor (billigt och snyggt!), solande, god glass, härlig mat och resor till både Monaco och Italien (där vi ännu en gång gjorde bort oss genom att utlösa ett larm då vi missade att man var tvungen att validera sin biljett innan man gick ut. Dumma som vi var tog det ett tag innan vi fattade att det var vårt fel att det tjöt... Gissa om folk glodde?!). Jag kan stolt meddela att vi hann med inte mindre än 6 länder på 5 dagar, inte så illa jobbat va?
Nu är vi hemma igen i alla fall och vi lever faktiskt båda två, tro det eller ej... I Malmö är det mesta som vanligt, och i dag har det spöregnat oavbrutet sedan jag gick upp för 2,5 timmar sedan. Ta mig tillbaka till Nice?
