"He knows exactly how to use the stars in the sky as a map. I'm thinking maybe I should learn. A backup plan for all those times I feel like I'm wandering in circles..."

- Jodi Picoult, "My Sister's Keeper"

Livet är så pretentiöst. Pretentiöst, men ack så fint. I dag är jag ledig och njuter av det fina i trädgården. I morgon är jag ledig och heldag på stranden står på schemat. I går var jag på trevlig avskedsfest hos två vackra människor som jag dock kommer att återse redan på fredag, men i alla fall. Snart nalkas det Ben & Jerry's och ännu mera sommarläsning. Fint var ordet!

Vi har återvänt hem igen, och det blev alldeles precis just sådär läskigt vackert som jag förutspått. Människan, musiken, texterna, platsen, vädret och stämningen - allting var så ruskigt perfekt.

Det är en söndagskväll på Söder och alla vet var du är. Du skulle sälja din själ för att få stanna där.

Vi lever i vår egen värld
Där går vi långt och benen bär
Allt vi behöver det finns där
Vi lever i vår egen värld

Om hösten hittar hit igen
Då håller vi ihop min vän
Ja då lever vi för sommaren
Om hösten hittar hit igen

Adrenalinet rusar redan i ådrorna när jag tänker på att jag om ynka tre små dygn ska få uppleva dessa vackra ord, denna vackra människa, denna vackra musik alldeles på riktigt, alldeles nära. På en liten scen i en stor stad mitt i en ljuvlig sommarkväll. Det kommer att bli fint, det kommer det. Fint, och alldeles sådär överväldigande vackert att man inte riktigt vet var man ska ta vägen.

Jag åker alltså till Stockholm i morgon mina vänner, och där ska det levas livet vill jag lova. På måndag kväll kommer jag tillbaka - med en tommare plånbok men ett desto mer välfyllt hjärta. Livet leker, och det gör jag med.

Vi ska vara dom vi vill vara, hellre nu än efteråt.

Jo det var såhär att jag tänkte en liten tanke om att jag tänkte en liten tanke om att jag tänkte en liten tanke om att det kunde få bli fredag snart. Typ, nu?

Det är fantastiskt. Fantastiskt hur bra vi kan vara på att förstöra något som annars betyder så mycket. Fantastiskt hur duktiga vi är på att se blint rakt fram och inte uppmärksamma allt det vackra som vi förbigår på sidorna. Som om vi alla vore utrustade med skygglappar. Skygglappar, som hindrar oss från att se det som kanske skulle kunna skänka oss välmående. Skygglappar, som ofta som alltid lurar oss in i en djungel av mörka tankar, likt en tiger som lurar sitt byte rakt in i fällan. Skygglappar, som förblindar hela världen och alla vackra människor som finns däri.

Kanske det en dag tar slut. Kanske breddas våra perspektiv. Kanske lämnar skygglapparna våra ögon, på samma sätt som helgens berusning lämnar våra hjärnor. Kanske handlar det bara om mognad. De tre stegen. Kanske kan vi växa; växa tills vi är stora och starka nog att riva av oss skygglapparna och låta ögonen flacka i friheten. Kanske kommer vi aldrig så långt; kanske har vi inget större val. Kanske tvingas vi att leva i ovetandets spektrum tills skygglapparna helt enkelt är för slitna för att fungera.

"There are things known and things unknown, and in between are the doors of perception."
- Aldous Hyxley

Världen har gått och blivit extrem. Dagarna är varma och jag går och lider lite tillsammans med mina kära kollegor i den lilla kokheta gryta som för tillfället utgör Malmö Folkets Park. För några minuter sedan kom de första regndropparna på flera veckor, luften blev lite lättare att andas och nu står det en fin regnbåge utanför mitt fönster. Halva natten spenderade jag på en filt under en vacker stjärnhimmel med två fina vänner (framåt 3 blev det lite väl hårt och obekvämt, så vi gav efter för våra kroppars sänglängtan) vilket var läskigt mysigt. Nu har jag bråkat lite med iTunes och ska sätta mig och se fotbollsfinalen i stället (ja, jag är en av de få icke fotbollsspelande tjejer som slaviskt följt detta världsmästerskap).

 Kisskiss!  

Såhär kan det gå när tre tjejer ligger ute i en trådgård och tittar på stjärnorna kring 2 på natten...:

Jag: Alltså kommer ni ihåg, vi bara totaldissade din klass helt!

Tystnad

Åsa (mycket yrvaket): Hahaha, jaa, eller din tidning!!


Jag & Cajsa: Öhh... VA?!



Jag:  Okej, jag är en Sydkorean och jag vet ingenting!


Man sover väldigt bra under bar himmel.

Har ni någonsin fått en känsla av att ni har en massa fint som ni inte tar hand om tillräckligt väl? Det har jag. Kinda sucks.

Vad kännetecknar en sann arbets-narkoman? Är det en sån som inte gör så mycket mer med sitt liv än jobbar? Well, i så fall sorterar jag mig genast i den kategorin.

Plötsligt slog det mig häromdagen att jag faktiskt inte gör så mycket mer än jobbar nuförtiden. Jag försvinner hemifrån vid 8, kommer hem vid halv 6, och då är jag oftast så trött att det liksom inte finns utrymme för något annat än matlagning, fixande och slappande. Förra veckan var det ju Cyrre för hela slanten som gällde på kvällarna, men nu känns det onekligen lite...tomt. 

Jag kommer att jobba varje helg fram till augusti nu, och därför blir det inte mycket utrymme för något direkt uteliv heller. En drink här och en bio där kanske, men KB och annat skoj kan man ju fetglömma (oj, vad fult det uttrycket är) för tillfället. Det är lite sorgligt, faktiskt. Mikaela - 18 år och arbetsnarkoman. Yippieyay!

Än tycker jag inte det är så illa dock, och mina nya kollegor är trots allt rätt trevliga ändå. Dessutom har jag planerat in en date med Elina i morgon, FHS på onsdag och Nette på fredag. What is more - om ynka två små veckor befinner jag & Elina oss i Stockholm tillsammans med Melissa Horn!! Det kanske inte är så sorgligt, trots allt?

Anyway, i dag har jag jobbat och det har varit sådär läskigt varmt, en sådan värme som man bara avfärdar som "obefintlig" i decembersverige. Den visade sig dock inte vara obefintlig, och hur jobbigt det än har varit kan jag inte låta bli att älska lite det i alla fall (även om jag hellre hade legat på en strand än jobbat i en svettig park) - det är ju sommar!

Nu håller jag bara tummarna stenhårt för att det fina vädret ska våga visa sig även de få dagar jag är ledig, så att jag får njuta av det paw rihktitt också. Wish me luck!

Jag vet inte hur det är med er, men för min del medför sommaren även att jag blir en ännu värre bokmal än jag redan är... Därför tänkte jag att det kunde passa bra med en såndär liten lista med böcker som åtminstone jag anser är riktiga must-reads! 

- Drömmar ur snö samt Inte ens det förflutna av Anna Jansson. Mina favoriter bland de många deckare som kommit från denna författare, och alla är de lika genomarbetade och spännande. Perfekt sommarläsning!

-  The Undomestic Godess av Sophie Kinsella. En galet underhållande och härlig bok med en underbar story!Kräver ingen större tankeverksamhet och passar därför utmärkt när man vill slappa till det lite.

- Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. En oerhört gripande, vacker och tankeställande bok som sätter en hel del perspektiv på saker och ting.

- Remember Me? av Sophie Kinsella. Ännu en humorspäckad roman med härlig story som bjuder på både en och två goda skratt.

- Millennium-trilogin av Stieg Larsson. En gnutta uttjatad, jag vet, men jag kan faktiskt inte låta bli att nämna dessa beroendeframkallande, nervpirrande och välskrivna böcker. En del hjärnaktivitet krävs dock, men det är så värt det! 

- Skam av Karin Alvtegen. Varning för sträckläsning! En bra story med många överraskningar...

- The Collector av John Fowles. En av de få böckerna som skolan mer eller mindre tvingat på mig som jag faktiskt genuint tyckt om. Spännande är bara förnamnet...

Sådärja, det var lite tips från Mikaelas Bokguide AB, höhö. Read it and weep!