Vad kännetecknar en sann arbets-narkoman? Är det en sån som inte gör så mycket mer med sitt liv än jobbar? Well, i så fall sorterar jag mig genast i den kategorin.

Plötsligt slog det mig häromdagen att jag faktiskt inte gör så mycket mer än jobbar nuförtiden. Jag försvinner hemifrån vid 8, kommer hem vid halv 6, och då är jag oftast så trött att det liksom inte finns utrymme för något annat än matlagning, fixande och slappande. Förra veckan var det ju Cyrre för hela slanten som gällde på kvällarna, men nu känns det onekligen lite...tomt. 

Jag kommer att jobba varje helg fram till augusti nu, och därför blir det inte mycket utrymme för något direkt uteliv heller. En drink här och en bio där kanske, men KB och annat skoj kan man ju fetglömma (oj, vad fult det uttrycket är) för tillfället. Det är lite sorgligt, faktiskt. Mikaela - 18 år och arbetsnarkoman. Yippieyay!

Än tycker jag inte det är så illa dock, och mina nya kollegor är trots allt rätt trevliga ändå. Dessutom har jag planerat in en date med Elina i morgon, FHS på onsdag och Nette på fredag. What is more - om ynka två små veckor befinner jag & Elina oss i Stockholm tillsammans med Melissa Horn!! Det kanske inte är så sorgligt, trots allt?

Anyway, i dag har jag jobbat och det har varit sådär läskigt varmt, en sådan värme som man bara avfärdar som "obefintlig" i decembersverige. Den visade sig dock inte vara obefintlig, och hur jobbigt det än har varit kan jag inte låta bli att älska lite det i alla fall (även om jag hellre hade legat på en strand än jobbat i en svettig park) - det är ju sommar!

Nu håller jag bara tummarna stenhårt för att det fina vädret ska våga visa sig även de få dagar jag är ledig, så att jag får njuta av det paw rihktitt också. Wish me luck!