Sleep tight
Lite sorgligt känns det, att lovet redan sjunger på sista versen. Jag hade kunnat tänka mig en vecka till, som jag skulle ägna åt att sova, sova, sova. Det känns som om jag behöver det, även om jag fått både en och tre sovmorgnar det här lovet (jag vet, jag ska inte klaga). Å andra sidan tror jag inte riktigt att så skulle ha blivit fallet i fall jag nu fick en vecka till. Nej då, jag skulle nog lyckas fylla den också med roligare saker att göra än att sova dagarna i ända. Det bara blir så, och egentligen är det nog ganska bra ändå. Väldigt bra, till och med? Sova, det kan man göra i nästa liv!
Jag är i alla fall väldigt nöjd med veckan som gått, även om det inte blivit så fasligt mycket uppdaterande på denna lilla sida. Skyttatorp, hemmamys, övningskörning och Stockholm har hunnits med, och i morgon svingar jag mig i väg till Ystad för ett besök hos Åsa. Utgång på Ystads enda klubb väntar på kvällen, och söndagen ska vi spendera tillsammans med vårt älskade projektarbete. Lördagskvällen blir skoj, men resten kan ju diskuteras... Nåja, we will survive!
Nix, nu är det dags för en styck Mikaela att sjunka in i den där omtalade sömnen, skönt nog. Jag har ju trots allt en familj med osthyvel att rädda...
Life's a blast
:)
The time of my life
För ett år sedan satt jag på ett plan på väg mot en av de bästa veckorna i mitt liv. Som sällskap hade jag världens bästa Johanna, och det kunde inte ha varit bättre. Damn, vad bra vi hade det!
I dag tar jag i stället tåget till stora Hufvudstaden och lever livet där. Inte lika varmt, men det funkar! :)
Ha det underbart!
Wierd.
Min mamma måste vara den enda normala (?) personen i världen som på fullaste allvar saltar på chokladbollar innan hon äter dem. Snälla säg att dessa crazy gener för sjuka smaklökar inte går i arv?
Viva la vida
Egentligen skulle jag ju alltså inte ha varit hemma vid den här tiden, och inte heller skulle jag ha träningsvärk (det skulle vara i magmusklerna då, med tanke på allt skrattande...). Men, en sak ledde till en annan och i går kväll kom vi hem allihopa, glada och nöjda efter underbara dagar i en stuga i skogen. Dock kände jag ett visst behov av träning med tanke på den ofantliga mängd onyttigheter som åkt ner i magen, i kombination med överskottsenergin man får av två timmars bilåkande. Sagt och gjort, så fort jag slängt in väskorna i huset och tagit adjö av fina Johanna gav jag mig ut på en joggingrunda i mörkret, med förträffligt resultat! Damn, vad skönt det var! :)
I dag blir det alltså en härlig dag hemma, och i morgon är det dags att packa sig iväg till Stockholm - lite annorlunda än metropolen Skyttatorp, men ack så trevligt! Stockholm blir det också om cirkus en månad, då är det dags för mig och Johanna att inta pappas lägenhet över en helg och hitta på bus. I'm lovin it!
So long
Repeat.
Random
Mohaha, jag lyckades med mitt jagande, och de ovälkomna inneboende är nu ett minne blott. Typ. Lite halvdan kände jag mig i morse, men det blev bättre under dagen och örat är inte speciellt ont längre. I like!
I dag har jag, galet nog, varit på besök i det nya IKEA vid Svågertorp som öppnade just i dag. Jag hade håltimme på 4 timmar, mamma var ledig och jag behövde övningsköra - varför inte liksom? Vi var beredda på världens bilköer, men faktum är att det inte var särskilt mycket mer folk än på en vanlig söndag. Sådär jädrans stor skillnad på själva affären tyckte jag inte heller det var för att vara helt ärlig, men maten var god och det var himla trevligt i alla fall. :)
Nu ska jag äta lite limekyckling med resten av familjen innan det blir dags att dra iväg och jobba på handikappsridningen. I kväll väntar sleep over hos Sara som är själv hemma denna veckan. Hon bor högt upp. Väldigt högt upp. På våning 52 för att vara exakt, och jag ska alltså spendera min första natt i det fina, vita, skruvade tornet i Västra Hamnen. Håll tummarna för att det inte blåser upp till storm?
Out of line
Kings and queens
Changing moods
Min bärbara dator har humörsvängningar. Allvarliga sådana. Jag menar, det kan väl ändå inte ens i en liten Dell-dators värld anses normalt att ena sekunden vara snabb som en iller, för att sedan bestämma sig för att ta en halv evighet på sig att ladda upp samma sida? Nä, jag tänkte väl det.
Komplimanger
Jakob: Öh, va?
Mamma: Jamen du vet, som folk med damp och sånt. Lite dampig ser du ut, helt enkelt.
Jakob: Komplimangerna regnar hör jag...
Mamma: Jag har faktiskt alltid trott att du lider av någon form av ADHD. Lite lätt sådär, utan att få det diagnostiserat. Du har nog ADHD egentligen, men vi tycker om dig ändå. Jag menar, hittills har du ju lyckats bra med livet!
Jakob: Tack du, det... värmer verkligen.
(Min mamma är inte så hemsk egentligen, men hon har sina stunder. Själv låg jag dubbelvikt av skratt i soffan.)
Hej I-land!
1548 kronor. Så mycket pengar har jag gjort av med, inom loppet av drygt ett dygn. Det känns lite hemskt, faktiskt. Hemskt, och ganska sjukt. Inte för att jag inte hade råd, inte för att det inte gick till saker jag faktiskt behövde och tyckte om. Men bara principen sådär, att åka i väg och göra av med pengar. Vilken tur att man får lite återbäring då!
Vinterjacka, stövlar, klänning till herr iPod (han är lite av en transvestit), svarta byxor (äntligen ett par som passade perfekt!), partytopp och ridbyxor. Det är namnet på återbäringen jag fick av de 1548 kronorna jag gjorde av med, och jag måste säga att jag är oerhört nöjd.
Även det skrämmer mig lite, att man kan känna sig lycklig enbart på grund av att man fyndat fina saker. Här snackar vi I-landsmänniska alltså! Nåja, I-landsmänniska eller ej, jag är glad och nöjd i alla fall och känner mig nu lite mera redo att möta vintern. Ett par tjocka tumvantar saknas förvisso fortfarande, men det kommer det också. Såg ett par knallblå på HM i går vilka jag funderar starkt på att plocka med mig hem, även om färgen var lite galen. Vad säger ni, kan man gå ut med svart jacka, vit halsduk och knallblåa vantar, utan att riskera att förblinda befolkningen med sin brist på färgmatchning?
?
Ha en underbar kväll/natt/whatever!
Better.
Lika deppig som jag var sist jag skrev, lika glad och lätt känner jag mig i dag. Shit happens, life goes on, och det känns som att jag är rätt van vid sådana här situationer vid det här laget...
Nu är det i alla fall underbar helg, och den föraktade veckan har överlevts. Det inkluderar talhållning, filosofiprov, religionsprojekt och inte minst matteprov med derivata och annat skoj. Jag är faktiskt sjukt imponerad av mig själv att jag faktiskt överlevde, både fysiskt och mentalt. Go me!
Den här helgen ser jag väldigt mycket fram emot, även om den inte innehåller något sådär fasligt spektakulärt. Nästan inget plugg som måste göras i alla fall, och i morgon spenderar jag dagen på Entré tillsammans med Elina. Vinterjacka, stövlar och vantar, here I come! Det är faktiskt himlans trevligt att spendera pengar, åtminstone när det görs med gott samvete! (ska be att få påpeka att jag välgörenhetsjobbade för Rädda Barnen förra helgen, så helt I-landssjälvisk är jag faktiskt inte. Så det så.)
Hoppsan. Nu tog orden slut lite kände jag.
Ha det underbart!
With love.
Why, oh why?
People always leave. Ja, och det gör lika jävla ont varje gång.
Vila i frid.
Machine
So long!
Using your headphones to drown out your mind
Sammansättningar
Dysfunktionellt, men ändå så beslutsamt. Beslutsamt att inte ge upp, att inte släcka Gnistan, inte sluta strida. Utan något slutgiltigt mål går det fram likt ett ånglok genom tiden, utan kunskap om vad som komma skall. Ingenting fungerar egentligen, men ändå finns den där fasta beslutsamheten kvar. Att aldrig sluta kämpa. Att inte ge efter för påfrestningarna. Att alltid bibehålla den där lilla Gnistan som snart ska blossa upp och bli något bra igen. Som ska komma att falna många gånger, men som också kommer att blossa upp lika många gånger. Den där Gnistan är något alldeles speciellt, och det är den som håller oss kvar. Som håller oss fast i ett grepp likt inget annat. Som är envisare än Envisheten själv, och som alltid kämpar in i det sista. Men i bland, i bland släpper den taget. I bland slocknar den, för att aldrig mer blossa upp. Det är då man inser, hur det faktiskt är.
Pain
Ouch. Jag tror att jag har träningsvärk i varenda muskel det går att ha träningsvärk i. Typ. Det skulle vara bortsett från vaderna och underarmarna då. Tårna också, kanske. Men annars, mage, rygg, sidor, axlar, lår, överarmar, you name it! Stackars mig. Jag får nog kurera mig med lite filmtittande och te tror jag, innan det blir dags att plumsa i säng. I morgon väntar sovmorgon, och jag bara älskar det.
Tjingeling!
Expectations
Höhö, jag hade kanske kunnat få ha lite förväntningar på dagen ändå, för det slutade mycket bättre än vad jag vågat drömma om. Själv tyckte jag inte att det var så himla bra inne på banan, men domaren höll inte med mig och vi slutade på 62 % vilket blir personligt rekord för lilla mig. För pållen också för den delen, då han aldrig gått dressyr förr i hela sitt liv. Lite läskigt tyckte han det var, så det blev ganska spänt, men på det stora hela skötte han sig utmärkt och jag är nöjdare än nöjd! Han är så söt, den lilla saken :)
Det har inte blivit så mycket mer än tävling & stall i dag, lite plugg har jag hunnit med bara. Derivata tar långsamt livet av mig, och jag har inte den blekaste aning om hur jag ska genomleva provet på fredag. Mirakel? Ja tack.
Äsch, nu ska jag tänka på annat. På var jag kan ha lagt min bok, till exempel. Important stuff.
Oopsiedaisy. Igen.
Oj, vad jag fastnade på You Tube. Oj, vad jag skrev på mitt svensktal. Oj, vad jag får springa till bussen snart.
Ha en underbar kväll!
Damn
Because I said so
Let's forget about the future.
För övrigt är det fredag, jag har träningsvärk och kvällen ser ut att fyllas av ostbågar, Marabouchoklad (nix, jag fick inte nog av den varan i onsdags) och hejdlöst slappande framför Idol och senare Dirty Dancing. Egentligen stod KB på planeringen, men det smög sig och får vänta till nästa helg. Tacksam är jag faktiskt för det, då jag i dag får ta konsekvenserna av gårdagens dåliga självdisciplin (=trött som en gris).
Nu ska jag göra pizza!
Great! Eller...?
Ridiculous
Seriöst. Hur svårt ska det vara att få ändan ur vagnen (hrm, datorstolen?) och gå och lägga sig? Fruktansvärt svårt, verkar det som, för min del i alla fall. Jag har tydligen inte lärt mig ett dugg av gårdagens händelser vilket också resulterade i alldeles för sen sängdykning, vilket i sin tur ledde till att jag varit trött och något ofokuserad i dag. Det är svårt att lära gamla hundar sitta. Det är svårt att lära gamla Mikaelor ligga. Baah.
Bu och BÄ
Lost in Lund
Stupid girl
Gotta leave my troubles behind
I dag har jag besökt ett av mina absoluta hatställen som jag egentligen gör allt för att undvika. Jag pratar inte om tandläkaren, inte om Linnéskolan och inte om Bauhaus. Nä, sjukhuset var det som gällde i dag, och det var inte trevligare än vad det brukar vara. Träffade i vilket fall en ortoped för att kolla närmre på min lilla rygg som jag fortfarande har problem med då och då. Särskilt givande kan jag dock inte säga att det var, de kunde inte konstatera något som inte redan var konstaterat tidigare. De tyckte även att det var lite för tätt inpå olyckan för att kunna ge någon permanent diagnos, så jag skulle vänta i ytterligare ett halvår. Jaja, det är väl bara att bita i hop antar jag, men det ska vi nog överleva det också!
I övrigt har min dag varit bra och det känns som om det lugnat ner sig lite i skolan nu, när filosofiuppsatsen är inskickad och Civics-presentationen överstökad. I morgon är det tisdag vilket innebär lååång sovmorgon, och jag älskar det!
Tjingelingpling!
Bulle i örat
Förresten, ni har väl ätit era kanelbullar i dag? Själv tycker jag nästan att jag förtjänar två stycken, jag power walkade faktiskt ungefär 7 kilometer på 45 minuter i eftermiddags. Eller vad säger ni?
En del av förra lördagens bakverk, mums!
Black Sunday afternoon
Jaha. Då var det alltså över. För den här gången. Det tredje och sista firandet av min födelsedag inföll i går, och nu är alla paket öppnade, all tårta äten och alla grattis sagda. Sorgligt, men ack så sant.
Jag ska inte klaga dock, för det har varit en hejdundrandes vecka, och i går kväll anordnade jag en liten middag för de bästa. 10 glada människor kom inrumlades kring halv sju, och det blev en himla trevlig kväll. Jag hade lagat pestokyckling med parmaskinka och pasta vilket blev väldigt lyckat om jag får säga det själv, åtminstone för att vara första försöket av ett nytt recept. Jag får dock erkänna att det kändes aningen segt att stå i mer än en timme och steka kycklingfiléer på lördagseftermiddagen, men det var det värt! Till efterrätt åt vi min traditionella Philadelphiaglass, mums!
När vi var färdigätna, färdigpratade och färdigdruckna fortsatte en del av oss ut på Möllan för att fira ytterligare. Vi gick till Volym vilket var fullpackat men väldigt trevligt, och jag utnyttjade för tredje gången det faktum att jag är 18. Det blev en Paradise Fizz till mig vilket var gott, men Daiqiri på Friday's är fortfarande bäst hittills, haha.
Vet ni vad jag ska göra på onsdag? Jag ska gå på chokladprovning. Prova choklad. Göra choklad. Lära mig om choklad. Äta choklad. Låter det inte alldeles underbart? Det tycker i alla fall jag, och det var Johannas present till mig. Jag längtar! Jag fick mycket annat fint i går också, bland annat min efterlängtade termosmugg (i dubbel upplaga xD), två böcker, ett superfint halsband, champagne, tvålar, bodylotion och teeeee! Me like!
Dagens dag har jag mestadels ägnat åt plugg, och jag började med att fara bort till kyrkan och gå på gudstjänst. Vi har fått en uppgift i religionen vilken går ut på att skriva om en religiös upplevelse av något slag, och då fann jag en gudtjänst i kyrkan 100 meter bort vara enklast. Det var riktigt mysigt faktiskt, kändes riktigt bra trots att jag har lite svårt att förstå vissa delar av kalaset... Har börjat skriva på arbetet nu i alla fall, och så har jag pluggat lite svenska och kollat genom min filosofiuppsats en gång till. Har egentligen fortfarande matte kvar att göra, men jag har blivit så orklös. Jag orkar helt enkelt inte stressa upp mig över det längre, utan jag tar det mer som det kommer. Om det sedan visar sig vara positivt eller negativt vet jag inte, men det återstår väl att se.
Fy, vad jag har babblat på. Jag ska sluta. Snart är det Top Model, men först tror jag att jag ska prata lite med min käre vän Derivata en stund. Jag har verkligen saknat honom! (ironin flödar)
Tjolahopp!
Content.
Godernatten!
Dumma öron och kalla vindar
Ish, vad ruggigt allt är i dag. I morse cyklade jag till skolan med allvädersjacka, vantar, vinterhalsduk virad upp till öronen och vinterstövlar. Det är illa. Men vet ni vad det värsta är? Det var precis lagom varmt. Även när jag cyklade hem. Uscha!
Även jag känner mig lite småruggig i dag, och i morse vaknade jag med en helt sjuk värk i örat. Jättekonstigt är det, och den har hållt i sig hela dagen mer eller mindre. Aj! Min första tanke var öroninflammation, men med tanke på att jag inte har någon direkt feber eller liknande vore ju det lite skumt, eller? För tillfället känns det bättre, men när det väl gör ont så gör det verkligen ont. Onödigt, tycker jag.
Summan av kardemumman är att jag sitter här med lite beslutsångest om huruvida jag ska rida i kväll eller ej. Å ena sidan vill jag verkligen, men samtidigt har jag inte tid att bli sjuk till helgen. Och om det nu skulle vara öroninflammation eller något annat dödligt känns det ju inte tiptop att träna och anstränga sig... Jaja, får väl försöka komma fram till ett beslut och lösa detta allvarliga världsproblem så småningom. Jag menar, vem bryr sig om flodvågor och översvämningar när man har viktiga saker som den här att ta itu med?