Mamma: Haha, du ser ut som ett sånt där bokstavsbarn när du sitter sådär!
Jakob: Öh, va?
Mamma: Jamen du vet, som folk med damp och sånt. Lite dampig ser du ut, helt enkelt.
Jakob: Komplimangerna regnar hör jag...
Mamma: Jag har faktiskt alltid trott att du lider av någon form av ADHD. Lite lätt sådär, utan att få det diagnostiserat. Du har nog ADHD egentligen, men vi tycker om dig ändå. Jag menar, hittills har du ju lyckats bra med livet!
Jakob: Tack du, det... värmer verkligen.

(Min mamma är inte så hemsk egentligen, men hon har sina stunder. Själv låg jag dubbelvikt av skratt i soffan.)