Det är måndag kväll, vintern har bestämt sig för att återvända, det finns en massa jobbigt skolgrejs att fixa, och här sitter jag. Konstigt nog är inte humöret alls på botten som man skulle kunna tro, utan jag känner mig faktiskt riktigt glad och hoppfull. Fråga mig inte varför, men det är synd att klaga tycker jag!

En liten bidragande faktor tror jag är de positiva upptäckter jag gjort i dag, vilka bland annat innehåller att det bara är 3 månader kvar till studenten. Däremellan blir det både påsklov (värme!), Kristi Himmelfärd och andra ledigheter. Jag är alltså klar snart, med andra ord. Finito. Det är bara underbart!

 

Jag har ett problem. Ett tvättäkta I-landsproblem. Jag har sakta men säkert blivit tvungen att inse att min älskade gamla mobil inte längre duger, och jag får erkänna att det börjar bli lite jobbigt att behöva stå och vråla för att folk överhuvudtaget ska höra vad jag säger. Nu till problemet; jag vill inte. Vill vill vill inte. Jag vill inte alls ha någon ny jäkla mobil, jag trivs ju så bra så med den lille (om än gamle) kamrat jag har nu. Dessutom har jag inte den blekaste aning om vad som finns, och än mindre om vad jag i så fall skulle kunna tänka mig att köpa. Jag har liksom tappat fokus på hela den där mobil-marknaden, och det enda kan jag komma på är en iPhone, vilket jag inte för mitt liv vill ha (stort, dyrt och klumpigt). Några andra förslag, anyone?

Jag kände att jag var tvungen att ladda upp lite först bara... Enjoy!

Ni vet det där blogginlägget jag skrev i går, där jag sa att jag skulle gå och lägga mig? Well, gissa hur bra det gick med den saken... 00.12 skrev jag inlägget och var helt inställd på att vara duktig och gå och lägga mig i tid. 02.24 släckte jag i själva verket lampan, efter att ha suttit kvar med datorn i knät ytterligare drygt två timmar. Dåligt Mikaela, dåligt!

Eftersom summan av kardemumman blev ynka 4,5 timmars sömn så har den här dagen varit lite svajig, minst sagt. Långt i från allt har gått som jag tänkt mig och det har blivit många irriterade känslor och sura miner från min sida. Inte okej! Det har dock varit rätt trevligt emellanåt, som när jag lunchade med mamma (50 år, grattis!!) och gick på bokrea med pappa, till exempel. Det var mysigt! Från bokrean plockade jag med mig tre kamrater; Tusen strålande solar, Främmande fågel (Anna Jansson, gotta love it!) och Sheer Mischief. Alltihop gick på mindre än 100 kronor, det gillar jag!

Äsch, nu SKA jag vara duktig och gå och packa för att sedan faktiskt lägga mig och sova (fast först måste jag tjuvläsa lite i en av mina nya böcker). Ögonen går redan i kors på mig och tåget till Göteborg avgår 07.42 i morgon, så det känns som om det vore en ganska bra idé... Göteborg blir det alltså till och med lördag kväll, ska bli himla skoj!

So long!

Jag har haft mycket ledig tid på senaste (well, ett lov är ju alltid ett lov). Mycket ledig tid innebär i min värld mycket film-tittande (och godis-ätande, för den delen), och sedan i söndags har jag klämt inte mindre än 6 filmer samt en halv säsong Vänner. Jag antar att det visar på hur mycket (lite) av ett liv jag haft på senaste, men det var inte det som var min poäng. Poängen var att jag insett två saker: att jag är mycket mer gråtmild än jag någonsin trott (gissa vem som satt och stortjöt i en kvart efter att I taket lyser stjärnorna tagit slut?), samt att gamla filmer är ytterst underskattade.

Därför har jag nu låtit tre nya (gamla) filmer kvala in på min lista över favoritfilmersommåstesesigen; Dirty Dancing, Sound of Music och Fame. Jag hade egentligen sett samtliga filmer en gång redan, men det verkade liksom behövas en andra analys för att jag skulle inse det fina i dem. 

Utom att träna på min soffpotatis-pose har jag inte pysslat med så fasligt mycket på senaste, det var liksom det som var mitt mål med hela den här ledigheten; att göra så lite som möjligt. En del bakande har det dock blivit, och i dag träffade jag även Nicole en stund. Vardagsrummet blev till fotostudio för ett tag, och jag tror att jag lyckats ganska bra med nästa veckas fotouppgift som är porträtt. Men det är klart, har man en sådan söt modell som jag hade så kan det bara bli bra! Bilder kanske kommer upp här när jag lyckats klura ut hur man får dem från kameran till datorn (magi?), men det kan ta ett tag...

Nu måste jag sova, om 7 timmar är det dags att skutta upp och fira mamma som fyller 50. Exciting stuff!

Alltså, jag menar inte att skryta eller så, men de chokladmuffins jag improviserade ihop under eftermiddagens lopp kan nog faktiskt klassas som något av det godaste jag någonsin bakat. Alldeles sega och goda, med massor av smör, kakao och andra nyttigheter; mumma! Synd bara att sisådär 2/3 ska bjudas bort under mammas lilla släktbjudning i morgon... Darn!

"Jag lever hellre med min livsnjutning än med min självdisciplin." Quote Nemi, och jag kan inget annat än att hålla med. Därför har jag sedan länge utnämnt denna dag (läs vecka) till Mikaelas Dag (Vecka) Utan Gränser, och jag har alltså inga gränser whatsoever. Sova hur mycket jag vill, vara uppe hur sent jag vill, äta hur mycket jag vill, se hur mycket filmer jag vill, ja listan kan göras lång. Jag ska helt enkelt leva i nuet och göra vad som faller mig in. Det är inte ofta jag släpper taget så pass, och det kan nog vara nyttigt tror jag. Well, åtminstone för själen. Den där lilla hemska rösten som tillhör Samvetet tänker jag bara kväva med lite mer choklad och filmer. Ben & Jerry's och Vänner, någon?

   

Jag tror att den värk som befinner sig på sidan av mitt vänstra lår kan mäta sig med den som befinner sig i Anja Pärsons. Sedan har ju Anja skaffat sig sin värk på ett betydligt mer hjältinnelikt sätt och dessutom i självaste OS, men min vurpa i rondellen på Högestadsgatan i dag var faktiskt ganska dramatisk den också. Okej, där ljög jag. Jag var helt ensam på hela gatan (hoppas jag) och cykeln bestämde sig för att lägga sig ner. Värre än så var det inte, och det var bara att plocka upp stoltheten där den låg och skrattade åt mig på marken, och fortsätta cykla. Blöt och fin. Stackars mig.

Å andra sidan var ju denna dagen som upplagd för att halka, för halka var precis vad som stod på schemat. Dock inte med cykel, utan i bil. 08.30 lämnade jag och tre andra nervösa blivande förare Erikslust körskola för halkkörning på Bulltoftabanan. Jag måste erkänna att jag varit smått hysterisk över detta de senaste 48 timmarna, vilket i själva verket var ganska onödigt. Det var nämligen precis som alla sagt; det går i princip inte att misslyckas. Roligt var det dock, och det känns väldigt bra att ha alla hinder ur vägen för uppkörning nu (utom det faktum att jag faktiskt måste lära mig att köra bil också)!

Eftersom halkkörningen tog hela den skoldag jag egentligen skulle haft i dag (inte speciellt svårt, med tanke på att vi snackar om 2,5 timmars skola) så har jag nu haft lov i drygt ett dygn. Är det underbart? You bet!

Underbart är också att ha ett helt hus för sig själv, och därför tänker jag nu gå och fortsätta mitt singel-fredagsmys. Cheez Cruncherz och Vänner, watch out!

Jag räknade ut mitt förmodade slutbetygssnitt i dag. Det var uppmuntrande.

"Nej. Fasen vilken jobbig dag det blir." Så tänkte jag när jag vaknade, och jag bara hatar det. Jag hatar att de negativa känslorna är så makalöst hjärtlösa att de hoppar på mig när jag knappt hunnit vakna och följaktligen är alldeles försvarslös. Totalt chanslös är jag där jag ligger i min säng och  desperat försöker sätta igång hjärnan på rätt sätt, och så kommer de där envisa jäklarna som jag egentligen skulle ha slått bort. Om jag ändå bara hade hunnit starta försvarsmekanismen...

Med denna sura start på dagen fanns det inte mycket hopp i mig, men jag försökte verkligen att göra det bästa av situationen. Den Fruktade Körlektionen (yep, jag hatar det verkligen. big time.) kom dock som en bomb och sprängde allt det där positiva jag försökt jobba upp. Fy fan, vad jag hatar det! Det är verkligen det värsta jag någonsin gjort, och jag tycks aldrig bli av med det heller. Frustration på hög nivå! 

För att återgå till något positivt kan jag prata om helgen, som var väldigt trevlig. Fredagkvällen bestod ju som bekant av Fame med Johanna på Heleneholm. My God, vad duktiga de är! Jag fick påminna mig flera gånger om att jag satt på en gymnasieskola, inte Broadway! Siri var alldeles strålande duktig i sin roll som Mabel, och hela grejen var liksom bara så proffsig. I like!

I lördags var det då 50-årsfest som gällde för hela slanten, och det blev verkligen galet lyckat! En massa gamla kompisar kom från alla hörn, och det var en jättetrevlig kväll/natt. Där ser man, fester med medelålder 40+ kan också vara roliga! ;) Det enda negativa var väl att allt gick så jäkla fort, när jag lade huvudet på kudden vid halv fyra skulle klockan lika gärna kunnat vara halv tolv. Så kan det gå!

Nix, nu ska jag gå och ta en liten dusch innan det blir dags att plumsa i säng. Hyfsat tidig uppstigning i morgon, men den här gången ska jag minsann vara beredd att försvara mig!

Ännu en fredag, ännu en helg, ännu ett lyckorus. Jag gillar det!

Helgen som nu ligger framför fötterna på mig har alla förutsättningar att bli lyckad, och mycket skoj ska hända. I kväll ska jag och Johanna gå och se Heleneholms uppsättning av Fame the musical vilket ska bli jättekul att se! Siri som jag känt länge har en ganska stor roll i det hela, och så finns det säkert några andra bekanta ansikten på plats. Heleneholm brukar ju vara riktigt grymma på det där med musikaler (tänk West Side Story 2007), så det ser jag verkligen fram emot!

I morgon blir det full rulle hela dagen då ett av mamma & pappas stora projekt i år går av stapeln; 100-årsfest! En massa gamla vänner & bekanta kommer från alla håll för att fira mina fina föräldrar, och jag ska snart tjinga iväg för att hälpa till med förberedelserna i lokalen (Hyllie gård). I morgon löper även min hälsomånad ut, och jag ser med glädje fram emot passionspanacottan som ska serveras till efterrätt på kvällen...

Nä, nu ska jag gå till attack mot festförberedelserna. Serpentinerna, here I come!

Jag önskar att jag bodde i USA. Om jag gjorde det så skulle jag ha stämt vädergudarna, ganska så rejält. I USA är det alltid någons fel, och därför borde man även kunna stämma någon på grund av vädret. Det är helt enkelt inte okej med massor av minusgrader och en massa snö/is/crap i mitten av februari! Eller, åtminstone inte när jag för ett år sedan vid den här tiden redan hade hunnit blogga flera gånger om alla vårtecken jag sett. Nu får man ju skotta sig ner till Kina om man ska lyckas få syn på något litet grönt som kanske en dag när istiden tagit slut skulle kunna bli en snödroppe...

Om det inte redan framgår så är jag rätt rejält trött på det här vädret nu, och jag har god lust att ta tillbaka allt positivt jag någonsin sagt om snö. Det är väldigt fint och mysigt och så, men inte två månader i sträck. Fröken Vår, pallra dig hit illa kvickt är du snäll!

If only...

503 Service Unavailable

The server is currently unable to handle the request
due to temporary internal problems.

Try again, and please let us know.

Yours sincerely,

blogg.se

---

Någon mer än jag som fått alldeles för många besök av en ruta med denna text på senaste? Irriterande, var ordet!

Det är när "think" plötsligt stavas som "stjing" som man borde sluta skriva skolarbete och ta en paus. Biff & bearnaise till middag nalkas, det kallar jag vardagslyx!

Vill ni veta vilken sorts musik jag INTE tycker om? Well, antagligen inte, men här kommer ett strålande exempel i alla fall. Ytligt, meningslöst och helt galet dåligt, om du frågar mig. Men smaken är som baken... 

 

Näe, det blev inte sådär himlans woopidoo att kliva upp och jobba i morse. Usch, det var verkligen inte min dag i dag, och vad jag än tog mig för tycktes det gå mestadels fel. Allting gick så galet segt, vilket i och för sig kan ha berott på tävlingar och sällskap, och det slutade med att jag jobbade över 2 timmar. Inte okej!

Nåja, jag får ju i alla fall bra betalt för mödan, men det hjälpte inte upp mitt humör de två sista timmarna ett endaste dugg. Gash, vad jag var slutkörd, irriterad, hungrig och trött på folk (inklusive mig själv)! Det är rätt galet egentligen, hur stor inverkan vi människor har på varandra...

Nu lägger jag det bakom mig i alla fall, glömmer allt det dumma, och ser fram (?) emot en ny vecka som förhoppningsvis blir lite bättre än den som gått. Det blir även sista veckan av min hälsomånad, och från och med mamma & pappas 100-årsfest på lördag är jag fri att äta som jag vill igen. Mums!

I dag känner jag mig glad. Nöjd. Harmonisk. Sure, gårdagen bjöd på överraskningar jag hade klarat mig utan, men det är bara att acceptera. I bland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig, och det är inget jag tänker lägga någon större energi på att sörja. Det slutade ju trots allt rätt bra ändå. Some other time!

I dag har jag inte hittat på sådär fasligt mycket, men jag körde (gick väldigt bra) en sväng till Ikea med mamma några timmar över lunch. Det var väldigt trevligt, även om det också där fanns överraskningar så som fallande damer och ilskna gubbar. Vissa människor är bara inte kloka! Väldigt trevligt hade vi i alla fall, och jag kom hem med ett vit/röd-blommigt påslakan som jag ska bädda fint med snart.  

Ikväll blir det trevlig middag på Greekway med Elina, Josse, Louise och Olga. Precis vad jag är sugen på, så det blir nog supertrevligt tror jag, och dessutom blir man inte helt ruinerad på köpet. Skönt att komma hem i hyfsad tid också, med tanke på att jag ska upp och jobba vid 6 i morgon bitti. Woopidoo!

À bientôt!

Svensklektion, sol och fredagspepp! 24 minuter kvar till ännu en efterlängtad helg, wonderful! Helgen kommer väl innehålla lite av det mesta, och det börjar i kväll med först drink nånstans och sedan invaderar vi Hipp vid 12. Lovely!