Whoops.
Åh ja, denna tanke har infunnit sig i mitt lilla huvud många gånger sedan i onsdags, men som synes har det inte blivit mycket gjort. Det vore intressant att se en uträkning på hur många procent av de saker man "har tänkt" att man ska göra, som verkligen blir gjorda. Inte överdrivet mycket emellanåt är min gissning.
Så, vad har hänt sedan sist? En hel del, faktiskt. Onsdagen överlevdes i vanlig ordning, men de är fortfarande jobbiga. På torsdagen var det nog mest bara skola som vanligt, och sen PC-ridning på kvällen. Han är underbar!
Fredagen spenderades hemma med hela familjen samlad (för en gångs skull på en fredagkväll) då vi åt god mat och såg "Da Vinci-koden". Jag såg den på bio en gång, och när vi kom ut var både jag och Freddie lika förvirrade. Nu tänkte jag att jag skulle se om den och äntligen förstå åtminstone lite mer än förra gången, men så blev det inte. Det är förvisso en mycket bra film, men det blir helt enkelt lite för många invecklade detaljer mot slutet. Jag vill inte ens tänka på hur det skulle vara att läsa boken... Narkolepsi nästa!
I lördags överlämnade jag allt stallansvar i andra händer för att kunna plugga till mina 6 uppkommande prov och ändå hinna åka till Cissi på eftermiddagen. Där spenderades då kvällen, och det var himla trevligt. Jag och Camilla blev verkligen... engagerade i vad vi gjorde. xD
I dag då? Ja, inte har det varit en vanlig söndag i alla fall. Nej, det var uppstigning 04.45 (efter inte allt för mycket sömn) som gällde för att pila bort till MR varifrån det sedan bar av till Ullared! Julklappar, kläder och kängor skulle inhandlas, tillsammans med en massa annat billigt kul som man inte visste att man behövde. För mig var det första gången på detta shopping-palats, och jag blev inte besviken! Handlats har det gjorts, och jag är väldigt nöjd med allt! Jag spenderade inte alls så mkt pengar som beräknat, vilket i och för sig bara är positivt. :) Vår lilla grupp som försökte hänga i hop bestod av mig, Hanna, Pernilla, Olivia och till stor del även Mimmi & Mickey. Himla trevligt hade vi, och jag tyckte vi klarade det hela riktigt bra! Det får nog bli återbesök där framåt nästa år tror jag, kanske även i annat sällskap? :)
En annan grej som nästan har gått mig förbi i dag är att det faktiskt är första advent, vilket betyder jul, vilket betyder helt underbart! Så mysigt så mysigt...:) På tal om det tror jag faktiskt att jag ska gå och försöka hänga upp min julstjärna i fönstret, så infinner sig julkänslan ännu lite mer. Åh, vad jag älskar det!
A fine frenzy.
Usch usch usch, vad jag måste stänga av vissa tankar. Inte låta massa dumma tankar ta över min hjärna, som Nette uttryckte det. Men det är ju så svårt. Jag vill veta vad det var som blev fel, vad det är som gör att han helt plötsligt inte ens kan prata med mig längre. Hur kan en sak ändras så totalt över bara en vecka? Det var ju han som antydde, han som visade så självklart vad han ville. Och så helt plötsligt det här. Jag fattar inte, och det stör mig. Men det som stör mig mest är att han inte säger något. Till någon. Vad är det som händer?
Äsch, nu skiter jag i det där. Han får skylla sig själv och ta tag i sitt eget liv, för jag orkar fan inte anstränga mig längre. Vill han återuppta det så får han säga det, jag orkar inte försöka mera. Jag ska fortsätta leva mitt liv som om ingenting har hänt och så får det vara upp till honom med resten.
Förutom den här lilla tvisten är det mesta bara underbart just nu, och i dag var en bra dag. :) Tisdagar överhuvudtaget är ganska trevliga tycker jag, även om det är en av de längsta dagarna. Hyfsat roliga ämnen och ingen stress, ledig eftermiddag och kväll. På tisdagar brukar jag även laga mat här hemma, men i dag var det ingen som ville göra mig sällskap. Mamma var på lucia-inspelning (hon är projektledare för SVT:s lucia som sänds den 13), pappa i Stockholm och Jakob hade konsert. Jag hade helt enkelt en kväll för mig själv, vilket i och för sig inte var helt dumt. Dagens mat blev en härlig grekisk sallad med kyckling och till detta vitlöksbröd. Sallad, tomat, majs, gurka, fetaost, kyckling och lite keso blandades och avnöjts tillsammans med varmt vitlöksbröd. Mumsigt värre! :)
I morgon är det onsdag vilket är veckans jobbigaste dag för lilla mig, mest på grund av allt som ska hinnas/orkas med efter skolan. Men har det gått förut så borde det fungera i morgon också, så det så.
Kram på er!
Att jogga i snöstorm
En annan ny upplevelse för dagen är att hoppa plint, vilket vi fick göra på gympan. Det var också...intressant. Gymnastik över huvudtaget har nog aldrig varit riktigt min grej då jag är våglig som en 80 årig tant när det kommer till sånt, och självklart tänker jag för mycket också. Hur fel man kan landa, vilka misstag man kan göra på vägen, hur ont det skulle göra om man råkade göra si och så... Inte jättebra för självförtroendet kanske, vilket är ganska viktigt i sådana här lägen. Om man inte är galet våghalsig och bara slänger sig fram förstås. Det kanske är så man ska göra?
Över kom jag i alla fall till slut, och det är ju alltid en bra början! Det var faktiskt inte alls så illa som jag trott, men hur jag sedan ska ta mig vidare och "utveckla min teknik" som läraren tjatar om vet jag inte riktigt. Jaja, det tar vi då! Jag gör mitt bästa och bättre kan det liksom inte bli :)
Just nu sitter jag och kollar tågbiljetter till den fina staden Linköping, hade tänkt åka upp och hälsa på nån gång mellan jul och nyår. Mysigare stad får man verkligen leta efter, jag bara älskar att vara där! Ska bli mysigt att komma upp när lite av julstämningen fortfarande finns kvar också, det gör liksom inte saken sämre. Dessutom har pappa samlat på sig en massa prio-poäng genom sitt pendlande till Stockholm, så biljetterna kommer inte att kosta mig något. :)
Nähä hörni, nu blir det planering som gäller. Har en del saker att tänka igenom, och det skulle kännas bra att få lite mera koll på saker och ting. Inköpslista till Ullared till exempel?
(Mobba mig inte, jag har ärvt det av min mor. Men det är kul att organisera! :D)
Jullängtan.
Snön ligger fortfarande kvar och jag njuter i fulla drag! Jag tycker det är så oerhört mysigt när det blir vitt och blankt lite här och var, när man kan glida fram i stället för att promenera, när det knakar under skorna och ryker om munnen när man pratar. Ja, det är kallt och jävligt i bland. Och nej, det är inte alltid så mysigt att cykla i piskande snöstorm, men de där negativa delarna får man liksom tänka bort. Se det vackra i stället, med solen som får snön och gnistra och luften som är kall och frisk. Jag vet inte hur det är med er, men jag älskar det i alla fall! :D
Tiden sedan sist har varit bara bra, och en hel del har hunnits med. I fredags kväll var jag och såg den mycket efterlängtade "Twilight" på bio tillsammans med Nicole, Johan, Cissi och Nette. Himla bra film som absolut rekommenderas!!
Lördagen tillbringades mestadels i stallet med härliga människor (och djur såklart). På kvällen bar det av hem till Åsas lägenhet där vi och ett par andra lagade mat, snackade, snackade, snackade och kollade film. Riktigt mysigt och trevligt, det får vi göra om!
I dag var det KM i dressyr som jag, av någon underlig anledning, hade anmält mig till. Jag förstår inte vad det är med mig och min självkännedom, men på något vis slutar det alltid med att jag tiden innan tävlingen har smått ångest och undrar varför jag fortsätter att utsätta mig för det där gång på gång. Jag vet ju hur jobbigt jag egentligen tycker det är att tävla, men på nått vis slutar det oftast med att jag anmäler mig i alla fall. Det är ju faktiskt väldigt kul på sjävla dagen, men i bland undrar jag om inte de negativa delarna ändå överväger i vissa fall... Eller kanske inte?
Nåja, tävlade gjorde jag i alla fall och det gick väl lite si sådär. Det var med Ricki igen, men hon var otroligt spänd och nervös i dag kändes det som. Inne på banan gick det dock över förväntan, men domaren levde upp till sitt rykte om att vara snål. Allt som allt slutade vi dock som 3:a, vilket jag trots allt är nöjd med. :)
Nej, nu ska jag gå och kolla lite film tror jag. Eller så kan man ju vara duktig och packa & fixa inför morgondagen. Hmm, vi får se vilket jag väljer. Tjingeling!
Jag ser det snöar, jag ser det snöar...
Beautiful.
Efter dagens lektioner bar det av till en lägenhet på Fridhem där det lagades tonfiskburritos à la Mikaela. Faktiskt väldigt gott, om jag får säga det själv. :) Sen gick vi tillbaka till skolan för att stå och se glada och inspirerande ut för de stackars niorna som ska välja gymnasie. Lite guidning och allmänt snack med lärarna blev det, men efter en timme bestämde jag mig för att pysa hemåt och därmed hinna med dagens ridlektion. Det var ett bra besult. Hade ju då PC, som jag hatat ungefär hela tiden, men Louise hjälpte mig att upptäcka ett och annat förra veckan. Jag testade det lite mer i dag, och jäklar vad fin han var! Visst, det krävdes en del jobb, men mot slutet gick han som en klocka och jag satt bara och log från öra till öra. Det är så underbart när det går bra! :D
I morgon är det fredag vilket betyder helg vilket betyder lycka. Jag planerar att börja dagen med uppstigning kl. 5 för en härlig (?) joggingtur, och sedan njuta av att bara ta det lugnt, försöka låta blir att stressa. Sen får vi se hur det blir med den saken, men man kan ju i alla fall ha ambitionen? ;)
Nä, uppstigning kl. 5 var det, och sängen kallar!
Kram på er!
I'm sorry, I can't be perfect.
Man måste tillåta sig själv att ha fel i bland. Att inte alltid vara bäst. Att inte alltid nå de högsta målen, även om det var vad man hade hoppats på. Man kan inte alltid ligga på topp, man måste få slappna av ibland. Ta saker som de kommer, och inte ha så otroligt mycket prestationsångest hela tiden. Nån som har lust att lära mig hur man gör?
Stuck in the middle.
Urk.
Nattens sömn blev inte den bästa, och sängens dragningskrafter var större än någonsin när klockan ringde. Hela kroppen fullkomligen skrek av motvilja och så fort jag reste mig upp det minsta kändes det som om huvudet skulle sprängas. Det i kombination med veckans längsta dag (som för övrigt inne håller fler timmar rast än lektioner)och ett
Jag gick upp i alla fall, beklagade mig i några minuter och när jag ställde in smörpaketet in mikrovågsugnen samt drog på mig tröjan bak och fram, bestämde sig mamma för att det nog var bättre att jag stannade hemma i dag ändå. Förutsättningarna var dock att engelskboken skulle vara utläst och franskuppsatsen färdigskriven när hon kom hem. Mission completed, kan jag säga nu.
Det kändes förvisso grymt dumt att stanna hemma utan att må fysiskt dåligt (med undantag för huvudvärken då), men som mamma sa så behöver man faktiskt inte snörvla och hosta för att vara hemma. Man behöver en paus lite då och då, och det hade hon verkligen rätt i. Den här dagen behövde/behöver jag; stressa ner, få undan saker som måste göras och bara slappna av lite. Det var ett tag sen jag hade den möjligheten! Dessutom var det ungefär årets mest oviktga skoldag i dag (vad jag vet i alla fall) som, som tidigare nämnt, innehåller 2 timmars mer rast än lektioner, så jag tror det var bättre för lilla mig att stanna hemma i dag. Hoppas jag. Jag har faktiskt inte varit hemma en enda dag det här året heller, så det så.
Det är rätt sjukt ändå hur svårt man gör det för sig själv, egentligen. Jag stressar alltid, alltid upp mig över saker och ting och kan oroa mig i veckor för någonting som inte alls spelar någon större roll. Dessutom har jag en förmåga att alltid boka upp mig på för mycket ansvar, vilket inte gör läget mindre stressat. När jag inte klarar allting som planerat, får jag jättelätt jättedåligt samvete och kan gå och ha ångest över grejen i timmar efteråt. Hälsosamt.
Nä, jag tror att vi alla skulle må bra av en lektion i hur man planerar sitt liv bäst och hanterar sig själv i diverse situationer, så skulle jorden förmodligen vara en mycket trevligare plats att bo på. Men det är inte lätt!
Nåja, nu ska jag gå och försöka göra något åt huvdvärken som just kom på återbesök, sorgligt nog.
Kram på er!
Amore.
Idag är det i alla fall en lite speciell dag; det är exakt tre år sedan jag började ta hand om min underbara ponny. Den 15 november 2005 var dagen då den där vita, underbart gulliga ponnyn blev min sköthäst, och det var bara början på tre underbara år. Vi har gått igenom oerhört mycket tillsammans, både långa sjukdomsperioder för hans del och mindre bra perioder i mitt liv. Men vi har fixat det också, med hjälp av varandra, och det har gett mig så otroligt mycket. Ja, det är en häst. Nej, det är ingen människa som svarar med ord när man pratar med honom. Men det är en levande varelse som jag litar på och som litar på mig. Han finns alltid där och sviker inte, och ibland kan det faktiskt vara ganska skönt att ha någon som inte svarar tillbaka på allt man säger. Det är så underbart skönt att ha någon att åka till när saker och ting är jobbiga eller man känner sig nere. Någon som inte försöker tala en till rätta och tala om vad man borde göra, utan liksom bara finns där, som en klippa att luta sig emot.
Cliff, du betyder så oerhört mycket för mig och jag kommer aldrig, aldrig att sluta älska dig.
Coldie.
Brr, vad det är kallt. Jag börjar fundera på hur vår termostat egentligen fungerar, för i morse var här för varmt, och nu sitter jag och längtar efter mitt duntäcke. Nåja, det kan ju faktiskt bero på min termostat oxå förstås, det brukar vara så. ^^
Annars har dagen varit finemang och vädret motsvarade verkligen mitt humör. Eller så var det kanske tvärtom? Soligt har det varit i alla fall och jag var gladis :) Jag bara älskar soliga höst/vinterdagar då det är kallt men ändå härligt friskt ute. Luften känns så... krispig på nått vis. Om nu luft kan vara krispig, men jag kommer inte på nått bättre sätt att beskriva det på. Härligt är det i alla fall!
I går var det dags för sista Gardasil-sprutan, så lagom kul. Jag är inte direkt rädd för sprutor och sånt (eller jag var inte det innan i alla fall), men jag gillar helt enkelt inte läkare. Det känns så... fel att vara där på nått vis. Jag känner mig liksom bara bortkommen och generad. Haha, lite annorlunda tankar när det gäller folk som bara vill en väl, men så är det. ^^
Spruta blev det i alla fall, i dubbel benämning. x) Nu var det ju så att hon som gjorde det var en aning disträ sådär på morgonkvisten och råkade sticka rakt i en ven. Blodet flödade ut och jag fick ont. Skönt! Haha, så farligt var det faktiskt inte, men direkt behagligt kan jag ju inte kalla det. Så nu är min lilla arm lite öm, stackars den. :(
Ash, men jag lever i alla fall och nu är alla sprutor avklarade. :)
Annat än det har det väl inte varit sådär överdrivet dramatiskt i min lilla värld på senaste vilket i och för sig passar mig rätt bra just nu. :) Nu ska jag äta lite middag, och sen bär det av till stallet för veckans ridlektion. Ska blir riktigt skoj i dag! :)
Ha det underbart och glöm inte att mysa lite i höstmörkret också. Varför inte unna er en kopp choklad och en bra film/bok lite då och då? :)
Speed of sound.
Jag har i dag överlevt en sak som hängt över mig i veckor, nämligen första delprovet i matte B. Svårt, stort, krångligt och osäkert är adjektiv som skulle passa bra in för att beskriva situationen, och vi var alla lika oroliga. Sällan har jag varit så nervös inför ett prov...x) Anyway, jag överlevde i alla fall och påbörjade alla frågor. Hann inte komma fram till svar på allihopa (alldeles för lite tid för min del), men jag skrev i alla fall nånting. Sen om det var rätt har jag ingen aning om, men jag gjorde mitt bästa och mer kan faktiskt inte begäras. Pluggat hade jag verkligen, så det får inte heller skyllas på. Nä, får jag ett G så är jag nöjd, det är allt jag förväntar mig. Matte och jag kommer helt enkelt inte överens - så är det bara, och då räcker det med ett G. För den här gången.
Efter denna prövning var jag bara lättad, och resten av dagen gick i 190. Jag var speedad, glad och allmänt på bra humör :) Det hände väl inte sådär överdrivet mycket mer nämnvärt, det var mest en vanlig, ganska grå hösttisdag. Inte helt fel det heller alla gånger. Trevligt med härliga människor som livar upp vardagen också. :) <3
Nä, nu måste jag slita mig.
Tjingeling!
Eclipse
Vår lilla resa blev superlyckad, och det mesta var precis lika underbart som förväntat. Det blev en vecka fylld av sol, bad, kameler, skratt, ohälsosamhet, flirtiga servitörer och mys. Framförallt det sistnämnda, men vad kan man annat ha på en solsemester med världens bästa vän?
Bilder kommer inte laddas upp så mycket här, utan för att se dem får ni vända er till frapino.bilddagboken.se i stället. Även Johanna har ett par stycken på sin blogg (www.yowhanna.webblogg.se) skulle jag tro. :)
Anledningen till att jag inte skriver förrän nu, nästan en vecka efter hemkomst, är väl den gamla vanliga; jag har helt enkelt inte haft tid. Skola, vänner, uppackning, familj och träning har slåtts om tiden, men det är väl som vanligt då antar jag. Skönt! ;)
Veckan har varit både hemsk och riktigt trevlig, men lite surt känns det ju när man vet vad man skulle kunna ha... Vad man hade för en vecka sen... Men nej, så får vi inte tänka. Nu är jag tillbaka i Sverige bland alla andra härliga människor och jag har massor av underbara minnen i bagaget. Vädret är kanske inte tiptop, men snart är det jul! :D
Julen, ja. Jag är en riktig julfantast, och min julkänsla infinner sig ungefär i september. Fråga mig inte vad det är som är så speciellt med denna högtid, men mysigt är det och jag njuter i fulla drag! Det finns liksom ingen del av själva grejen jag ogillar bortsett från sillen på julbordet då, men det räknas inte tycker jag. Annars är julklapps-inhandlingen, invigningen och marknaden i stan, julbaket, julpyntningen, avslutningen i skolan, förberdelserna den 23, själva julafton och mellandagarna precis lika mysiga allihop! Åh, vad jag längtar!
Nähä hörni, nu ska jag överge datorn för att åter låta mig förtrollas av Stephenie Meyers underbara författarkonst. Ja, jag är fast.
God natt!
