Två slag i magen. Ett säger skuld. Det andra säger ångest. Skuld, för vad som gjorts och inte gjorts. För vem jag är. Ångest, för vad som ska bli nu. För vem du är.

-

Korten ligger på bordet nu. Jag la dem där och lät dig spela. Trodde i min förkastliga naivitet att det var bra nu, att jag kunde slappna av. Att slaget skuld var ett minne blott, nu när hela den nakna sanningen låg där på bordet, uppfläkt och redo att bearbetas. Kände mig rentvådd för en vacker stund där, kände att fan vad bra det var, det där med sanning.

-

Men sanningen slog tillbaka, hårt hårt hårt. Och det gör ondare än någonsin.

---

Jag kan inte skilja på