Hon har gjort det igen. Jag tror inte mina öron. Jag trodde inte mina öron, i går när hon satte i gång att sjunga och sjöng precis just sådär. Sådär så att jag ryser och blir alldeles uppfylld av starka känslor som ger sig tillkänna. Sådär så att jag känner igen mig i vartenda ord, varenda stavelse. Sådär så att jag börjar fundera på om vi alla ändå inte är en och samma person innerst inne trots allt, och att det i själva verket är en del av mig själv som skrivit texten.