Tvåtusentio var Året, Året med stort Å. Året som jag väntat på.

Tvåtusentio var året då mycket gick bra, då saker och ting tedde sig enkla och då den allra värsta sortens problem höll sig ur min väg.

Tvåtusentio var året då tolv år av hårt jobb, stress, prestationsångest och krav äntligen fick sitt slut, och det med besked.

Tvåtusentio var året då tre år på galaxens bästa skola lades bakom min rygg, och då det var dags att ta steget ut från allt det trygga, älskvärda.

Tvåtusentio var året då den där framtiden som det tisslats och tasslats så mycket om plötsligt lades i mina händer.

Tvåtusentio var året då jag för första gången i mitt artonåriga liv plötsligt fick möjligheten att bestämma precis allt själv - the sky was my limit.

Tvåtusentio var året då jag levde, och jag levde som aldrig förr.

Tvåtusentio är året jag kommer att minnas, och jag kommer att le vid minnet av vad som en gång var.