Big city life

Nytt land, ny stad, ny blogg. Hääär är jag, åtminstone tillochmed den 8 april. So long!



Stannahärhosmig-kampanj på ingång

För övrigt tror jag att min pappa håller på med någon sorts kupp. En kupp för att få mig att elda upp mina flygbiljetter, tömma resväskorna och stanna hemma i Sverige den här gången. Jag ser liksom ingen annan möjlig andledning till att kylskåpet helt plötsligt skulle fyllas med Brämhults hallonjuice, att brödkorgen skulle digna av mitt favoritbröd eller att både Ahlgrens bilar och Marabou plötsligt skulle finna vägen hem från godishyllan i affären till vårt skafferi. Å jo, jag ler glatt och glufsar i mig, men att stanna hemma blir det då rakt inte tal om!

Empire state of mind

Förstår ni hur peppad den här (för övrigt sanslöst dåliga) låten gör mig these days? Let's hear it for New York, New York, New Yoooork!



Don't try this at home

Klockan har nyssligen passerat tjugoettnollnoll och här ligger jag som ett annat kolli, trött i varenda cell som min inte så stora kropp består av. För lite sömn, uppstigning i ottan och åtta timmars hård kroppsansträngning utan egentlig paus (och därmed utan egentlig mat) är receptet, om någon skulle bli sugen på att testa alltså.

Öh, godnatt!




This is a year with you

Tvåtusentio var Året, Året med stort Å. Året som jag väntat på.

Tvåtusentio var året då mycket gick bra, då saker och ting tedde sig enkla och då den allra värsta sortens problem höll sig ur min väg.

Tvåtusentio
var året då tolv år av hårt jobb, stress, prestationsångest och krav äntligen fick sitt slut, och det med besked.

Tvåtusentio var året då tre år på galaxens bästa skola lades bakom min rygg, och då det var dags att ta steget ut från allt det trygga, älskvärda.

Tvåtusentio
var året då den där framtiden som det tisslats och tasslats så mycket om plötsligt lades i mina händer.

Tvåtusentio
var året då jag för första gången i mitt artonåriga liv plötsligt fick möjligheten att bestämma precis allt själv - the sky was my limit.

Tvåtusentio
var året då jag levde, och jag levde som aldrig förr.

Tvåtusentio
är året jag kommer att minnas, och jag kommer att le vid minnet av vad som en gång var.



RSS 2.0