I morse, mina vänner, hände något mirakulöst. Helt otroligt. Spektakulärt. Magnifikt. Fantastiskt, helt enkelt. Jag, Mikaela Lindén, gick upp ur sängen innan väckarklockan ens hade börjat fundera på att ringa! Inte var det så att jag gick upp en tur för att sedan gå och lägga mig igen, utan jag gick faktiskt upp och stannade där. Pigg och glad som en lärka, trots att klockan inte ens hunnit blir halv åtta än. Jag är imponerad. Av mig själv. Morgontrötta lilla jag. Det var som tusan.

(sedan att jag likförbannat blev sen till Cajsa & skolan kan vi väl ignorera?)