Fearuish.

Flickan sitter i fönstret. Blickar ut över världen. Över livet. Över friheten. Friheten, som snart ska bli hennes. Friheten, som snart ska bli verklighet. Friheten, så överväldigande och vacker. Vacker, men också skrämmande. Vad ska hända? Hur ska det gå? Vem ska segra till slut? Ingen vet.

Flickan fortsätter att blicka ut över världen. Över allt det vackra. Över allt det fantastiska, som alla andra får ta del av. Det fantastiska, som kanske en dag blir hennes. Kanske. Varför kanske? Varför inte definitivt? Hur svårt skulle det vara, att byta ord? Varför skulle det inte vara definitivt, också för henne ? Varför skulle just hon tvingas lida, mitt bland allt det fantastiska? Ingen vet.

Flickan blickar ut över världen. Över livet. Över friheten. Över allt det vackra. Hon fylls av en outgrundlig känsla, och kastas från kant till kant. Hon får inget grepp, någonstans. Viljan finns där, någonstans. Hoppet finns där, någonstans. Rädslan finns där, överallt. Den välbekanta, ångestfyllda rädslan. Rädslan, att misslyckas. Rädslan, att aldrig bli någon. Rädslan, att gå miste om det som kunde ha varit hennes. Rädslan, som inte tycks ha något slut. Varför? Ingen vet.

Kommentarer
Postat av: nicole

Det var en fin text!

2010-01-28 @ 22:20:46
URL: http://nlindborg.blogg.se/
Postat av: Amanda

Flickan kommer inte att misslyckas eller lida. Det e jag säker på. <3 Så hon borde vifta bordet den där rädslan och ta tag i hoppet istället.

2010-01-29 @ 10:14:28
URL: http://medelrutanvingar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0