Många hävdar att det värsta med att åka i väg är att komma hem igen. Jag håller inte med. Det värsta med att åka i väg är allt som måste fixas innan man ska åka.  Förberedelserna, packningen, avskeden... Eller är det kanske just det som är så bra? De där små sakerna som kan kännas jobbiga, men som skvallrar om att något stort ska hända, att en förändring av vardagen är på väg...? Dessa förberedelser har jag nu kastat mig huvudstupa in i, och schemat de kommande dagarna är fullt, ack så fullt.

I dag har jag (förutom att städa huset) ränt runt på Malmös gator samt på Entré, i jakt på det mesta faktiskt. Extern hårddisk (check!), kläder (dubbel-check!), reselitteratur (checkcheckcheckcheck!) och laptop-fodral (check!). Jag lyckades med allt, och känner mig mycket tillfreds faktiskt. Dessutom hann jag med en fika med Jesper samt bio med världens finaste Nette och jag är på det stora hela ovanligt nöjd med dagen.

Vad som nu kvarstår är att packa, att fixa med MRU, att jobba på MCHS, träffa släktingar, rida Cyrre, träffa Åsa, bli bjuden på middag, träffa Cajsa, träffa Elina och att ha familjekväll. En hel del med andra ord, men om allt går som jag tänkt så borde jag hinna med allt. Och ja, det är ganska trevligt det där med att ha fullt upp faktiskt.

Puss på er!