Yesbox, nu ar jag pa plats i Lausanne och har lyckats leta mig fram till en dator med Internet-anslutning (min egen lille kamrat har lite problem med det for tillfallet). Detta byte av land innebar aven ett byte av blogg for min del, atminstone till viss del. Fram tills det att jag aker hem harifran kan ni (och min mormor) lasa om mina dagar HAR istallet, men det kan handa att jag kikar in har ibland ocksa. On vivra, on verra!

Dagen har kommit. I dag flyger jag iväg, och landar i ett främmande land hos en främmande familj med ett främmande hus. Spännande var ordet, och galet nervöst för tillfället. Men det blir bra, det vet jag. Vi hörs när jag kommit fram! 

Många hävdar att det värsta med att åka i väg är att komma hem igen. Jag håller inte med. Det värsta med att åka i väg är allt som måste fixas innan man ska åka.  Förberedelserna, packningen, avskeden... Eller är det kanske just det som är så bra? De där små sakerna som kan kännas jobbiga, men som skvallrar om att något stort ska hända, att en förändring av vardagen är på väg...? Dessa förberedelser har jag nu kastat mig huvudstupa in i, och schemat de kommande dagarna är fullt, ack så fullt.

I dag har jag (förutom att städa huset) ränt runt på Malmös gator samt på Entré, i jakt på det mesta faktiskt. Extern hårddisk (check!), kläder (dubbel-check!), reselitteratur (checkcheckcheckcheck!) och laptop-fodral (check!). Jag lyckades med allt, och känner mig mycket tillfreds faktiskt. Dessutom hann jag med en fika med Jesper samt bio med världens finaste Nette och jag är på det stora hela ovanligt nöjd med dagen.

Vad som nu kvarstår är att packa, att fixa med MRU, att jobba på MCHS, träffa släktingar, rida Cyrre, träffa Åsa, bli bjuden på middag, träffa Cajsa, träffa Elina och att ha familjekväll. En hel del med andra ord, men om allt går som jag tänkt så borde jag hinna med allt. Och ja, det är ganska trevligt det där med att ha fullt upp faktiskt.

Puss på er!

Och det gjorde det. Det hände. Impulsiviteten drabbade även lilla mig, och här sitter jag med en enkel flygbiljett till Genève. Schweiz. Vida Världen. På måndag far jag, och jag ämnar inte återvända förrän då tomtarna står stolt uppställda i vartenda skyltfönster, då minusgraderna har gjort entré och då Malmöborna går och huttrar i sina nyligen införskaffade vinterjackor. Jag ska ut på äventyr helt enkelt, och jag ska göra det bara för mig själv. Egoistiskt kanske, men ack så spännande. Je ne regrette rien.

Jag kan skatta mig lycklig. Jag har världen. Världen har mig. Vi har varandra. Framtiden finns där, och den bara väntar på att någon ska komma och utforska den, utforma den, leva den. I det här fallet råkar denna någon vara jag, och det är så väldigt mycket upp till mig vad som blir, vad som ska bli. Det finns ingen mall att följa, och inga garantier för någonting. Det är bara... outgrundligt. Outgrundligt, och så galet fantasieggande.

  

www.aupair-world.net. Om ni bara visste hur många gånger mina fingrar knattrat in denna internetadress de senaste dygnet! Det har blivit lite av mitt nya hängställe så att säga, och sedan i måndags har det helt plötsligt varit solklart vad jag ska syssla med i höst. Fort som vinden gick det också - jag registrerade mig kl 20 i tisdags kväll, och 21.30 samma kväll hade jag redan fått 5 svar och några erbjudanden. Nu är jag uppe i ännu fler, och min gamle vän Beslutsångest börjar visa framfötterna. Italien, Portugal, Spanien, Frankrike, Schweiz eller Tyskland - det är frågan... On vivra, on verra!

Jag har ett myggbett på min handled. Synnerligen otrevligt. För att göra en vild gissning skulle jag chansa på att det har något att göra med gårdagens jobb då jag bland annat satt ute i sommarkvällen och sålde en massa biljetter. För övrigt inkluderade gårdagen 14 timmars jobb i sträck vilket är nytt personligt rekord. Hur det kändes? Som om jag blivit överkörd av en lastbil fram och tillbaka 4 gånger, typ. I slutet hade jag ingen koll på någonting faktiskt, men hem kom jag tydligen i alla fall, jobbet blev gjort och pengarna kommer att klirra likt ljuv musik i kassan. 

I dag har jag jobbat lite till, och ganska mycket var bara stirrigt och allmänt organiserat kaos faktiskt. Supersnällasilversara & Stålhenrik var helt klart poppis, och jag är alldeles trött i smilbanden av allt leende mot dagens 2500 kunder. Just smile and wave guys, smile and wave! (Madagascar)

Nu väntar två dagars ledighet, och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra med dem. Det står liksom mellan de fyra S:en; Stranden, Stan, Städa och Soffan. Vad jag väljer blir en senare historia, men vad jag vet är i alla fall att söndagskvällen kommer att bjuda på middag @ Friday's och sedan utomhusbio med Nette. Mysigt är ordet!