De har börjat. De är här nu. De ligger på lur, redo att börja på allvar när som helst. Jag har allt misstänkt att de var på intågande ett bra tag nu, men det är inte förrän nu de har gått till attack på riktigt. Det är inte förrän nu som jag känner hur de allt mer börjar inta min kropp, ta över min hjärna och ladda upp lycko-nivån. De skapar cravings som jag inte visste att jag hade, och får mina ögon att se saker på annorlunda vis. De helt vanliga röda lakanen förvandlas plötsligt till klockrena jullakan, brödet har plötsligt en viss bismak av pepparkaka, och de fina ljusstakarna på Duka blir plötsligt köpta då de är perfekta som julklappar. På filosofilektionerna skrivs det plötsligt julklappslistor i stället för vanligt kladd, medan nedräkningen pågår för fullt i kalendern. 32 dagar kvar. Sedan smäller det, på riktigt. 13 dagar kvar. Sedan smäller det, lite sådär på låtsas. Det är just det där på låtsas, som inte riktigt är på riktigt men fortfarande är något, som jag tycker så väldigt mycket om. Det där som indikerar att den är på väg. Julen, och allt det underbara som följer med. Jag njuter, och jag längtar. Det är dags nu.