Black Sunday afternoon.

Frustration. Anger. Greif. Disaffection. Confusion. Weariness. Despair. Indifference. Guilt. Anguish. Desire.
Känner ni igen er? I do.

Det blev som det blev, och nu är det som det är. Helgen levde inte riktigt upp till förväntingarna, även om det faktiskt var ganska trevligt emellanåt. Jag börjar nog bli lite för gammal och vis (öhum?) för att vara med på de där tillställningarna, och jag har insett att jag helt enkelt inte passar in i bilden. Jag trivs bra med min släkt & familj här nere, men nu var det väl som på de flesta släktträffar; ena minuten sitter jag och har riktigt trevligt, och i nästa vill jag bara ställa mig och skrika. Jag har en ganska härlig släkt, det har jag, men i bland blir det bara så väldigt tydligt vilka olika världar vi lever i...

Hem kom vi i alla fall för några timmar sedan, och mitt humör förbättrades nämnvärt i takt med bilens rullande mot Malmö. Nog för att Göteborg och bilturer är mysigt, men det är trots allt "hemma bäst" som gäller i längden. Matteplugg stod på listan, men där bevisades innebörden av "failure". Dåligt dåligt dåligt gick det, jag körde fast som en bil i djup lera, och allt sammanslaget gav upphov till ett jobbigt, dåligt humör som vandrade in i mig. Vandrade in och slog läger ska jag säga, för den lille rackaren sitter fortfarande kvar. Undrar om han kan sköljas bort med lite citronyoghurt?


Kommentarer
Postat av: Amanda

Det enda som låter bra med släktträffar i Göteborg är den underbara bilturen (läs: sovturen) med Ipoden på vägen hem. Mys. ;)

2009-11-16 @ 13:04:11
URL: http://medelrutanvingar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0