Igår satt jag barnvakt. Igår blev jag chockad. I går kände jag mig stenåldersgammal. I går blev jag kallad lång.

Nej, jag ska inte komma in på ämnet "dagens ungdomar" och hur sjukt fort barn kastas ut i vuxenvärlden nu för tiden. Det har jag redan pratat om en gång tror jag visst, och jag vill inte riskera att låta som en gammal tant åter igen. Jag kan väl bara säga så mycket som att vissa saker 8-åringen jag passade i går kläckte ur sig kändes helt fel för hennes ålder, och då är hon ändå en ganska väluppfostrad sak. Inte heller ska jag ställa frågan "vart är världen på väg?", men jag måste erkänna att den dök upp i mitt huvud både en och två gånger. När jag dessutom läste i tidningen i morse att en pojke blivit rånad på sina majblommor + pengar (som, för er som inte vet, enbart går till välgörenhet)  förstärktes denna undran. Vart är världen på väg?