Åh vilken härlig dag det här blir! Så kände jag när jag vaknade i morse, och allting kändes liksom bara så lätt. Jag hade hyfsad koll på skoljobbet, solen sken och bara en vecka till USA. Denna härliga känsla höll dock bara i sig ett tag, och sedan föll allt på en gång. Ännu fler uppsatser, flyttat matteprov, äckligt uppsatsprov och ett väldigt dåligt besked - härligt! (ironin flödar)

Nu har jag alltså 7 saker att göra till på måndag/tisdag, varav 5 är uppsatser i olika ämnen. Den där nya attityden jag jobbat på, att inte stressa upp mig så mycket för allt, har fallit lite kan jag säga. Det funkar inte längre...

Det mest förpestande är nog ändå beskedet jag fick, och det känns så äckligt orättvist. Varför händer det mig, igen? Jag har förlorat tre stycken, är det verkligen nödvändigt med en fjärde? Jag ska aldrig, aldrig mer fästa mig vid någon, för det slutar bara illa och det gör så jävla ont. Älskade du, varför?