Norges nationaldag, Mikaelas panikdag och Världens bästa väns födelsedag. Det här är bara några av många passande titlar för denna 17 maj, som kunde ha varit bättre om du frågar mig.

14 år skulle min fina vän ha blivit i dag, men det fick vi tyvärr aldrig vara med om. Jag har redan uttryckt hur jäkla orättvist det är, men det gör inte saken mycket bättre. Usch vad jag saknar honom, och usch vad det gör ont ibland, men inte heller det gör saker och ting bättre.  Let's just hope for the best, I guess.

Dagen överlag har varit ganska dyster, och allting känns bara så stressande. Allting som ska fixas överallt, jag får bara panik. Skolan tar näst intill död på mig, och jag kan ju säga att panik-känslan och min stressmage har varit en ofta återkommande faktor den senaste veckan. Allt som måste fixas, klaras, göras klumpas liksom bara ihop till en enda seg massa, och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den. Det känns bara som att vad jag än gör, hur mycket jag än anstränger mig så kommer jag ingen vart, och det finns alltid lika mycket kvar att klara av. Detta har lett till att jag de senaste dagarna bara lagt ner, försökt att strunta i allt jobbigt och slappna av. Dålig idé, kan jag bara säga, för nu sitter jag här och har fortfarande lika mycket att få klart, men nu med ännu mindre tid på mig. Gash, jag önskar att jag bara kunde ignorera allt, lämna det bakom mig men ändå få de betyg jag kämpat för under resten av året. Undrar vad reaktionerna skulle bli från mina lärare, om jag bara la ner nu de sista veckorna, struntade i allt vad prov och uppsatser heter? Jag har ju trots allt gjort allt de bett om de övriga månaderna av skolåret, så då kan väl inte några uppgifter spela in så mycket? Eller...?

Njä, jag tror inte riktigt att jag ska testa det där. Jag skulle, som vanligt, få alldeles för dåligt samvete och tycka illa om mig själv. Tycka att jag inte alls förtjänade de där betygen som stod på pappret och bara känna mig som världens mest uttnyttjande elev. Tror jag. Näh, det blir nog till att skriva de där uppsatserna ändå, läsa böckerna och prestera bra på proven. Det är bara att hoppas på att jag inte dör eller drar på mig seriösa magsår på kuppen, höhö...

Nu ska jag försöka släppa prestationsångesten för idag och ta det lite lugnt framför "Déjà Vu" i stället. Det löser sig, det gör det alltid. Jag litar blint på dig, Timbuktu.