Att vara barn. Vad innebär det egentligen? Vad har ordet fått för betydelse på senare år? Är det samma princip som för 10 år sedan? Går en 11-åring 2001 att jämföra med en 11-åring 2009? Jag hamnade i en diskussion med en kompis angående det här häromdagen, och vi var överens om att det numera är svårt att avgöra i fall en person är 12 eller 15 år. Det är liksom som att barndomen tar slut vid 10 års ålder, och efter det blir man bara mer och mer vuxen för varje dag som går. Nu är det både mascara, eyeliner,  puder och rouge som gäller, kläderna skulle lika gärna kunna sitta på en 16 åring och den senaste Walkman-mobilen spelar musik för fullt. 

Jag vet inte hur det är med er, men när jag var 11 år var det kompisar som gällde för hela slanten. Egen mobil fanns det inget skäl till att ha, och att åka till stan ensam var något man kanske precis börjat få lov att göra. Smink existerade inte till större utsträckning än läppglans och möjligtvis någon ögonskugga när det var festligheter på gång, och kläderna handlade man mycket tillsammans med mamma. Man njöt verkligen av att vara barn, att inte bry sig så mycket och slippa ta ansvar.

Nu för tiden tycker jag snarare att barndomen har blivit något som stressas förbi; betygsättningen ska börja redan i 6.e klass och seriefigurer har sina egna sminkmärken. Man ska vara ansvarsfull och klä sig vuxet, att sitta inne och leka har man slutat med för länge sen.

Nu vet jag inte om det kanske är jag som överdriver lite, men jag tycker fortfarande att det är rätt sorgligt att se hårdsminkade 13-åringar svepa förbi i senaste märkeskläderna, fullt medveten om sitt utseende. Jag själv kände verkligen att jag tog vara på hela min barndom, och jag var nog ganska så barnslig ganska så länge. Detta är dock ingenting jag ångrar för fem öre, även om vissa minnen kan kännas en aning pinsamma. Barndomen är något man har men till slut aldrig får tillbaka, hur gärna man än vill. Vuxen ska man vara de återstående 70 åren av livet, så där är det ingen brådska tycker jag. Visst kan det kännas lite "coolt" att vara mogen och vuxen för sin ålder, men jag tycker fortfarande att man ska ta vara mer på barndomen medan man har den. Nu låter jag förmodligen fruktansvärt gammal och förnuftig, men så tycker jag! Vad tycker ni? ;)