Puh! Har flytt undan hettan ett tag for att kidnappa en dator igen - i dessa tryckande 31 graderna och fuktig luft gar jag inte garna ut frivilligt. Nah, tacka vet jag luftkonditionering!

I dag ar var sista dag har borta, fast vi aker inte forran vid 7 i morron kvall. Maste faktiskt saga att det kanns mestadels skont att aka hem igen, det hander ju sa mycket kul darhemma ocksa. Har drabbats av abstinensbesvar efter mina egna vanner och kanner mig villig att uppoffra en hel del for att fa traffa dem just nu. Har forsokt och forsokt komma overens med Emmas vanner har borta, men det ar inte det allra lattaste for en ganska blyg liten svensk som jag tyvarr (inte mitt bland alla brakande amerikaner i alla fall). De ar sakert valdigt trevliga de flesta av dem nar det val kommer till kritan, men att ta kontakt verkar inte vara deras storsta talang vilket inte gor saken mycket lattare for mig. Njesh, jag langtar efter folk som kanner mig och ger mig en chans!

Forutom detta har det dock varit en ytterst trevlig resa, och amerikanska folket overhuvudtaget ar faktiskt valdigt trevliga & artiga. Kom himla bra overens med manga av de lite aldre pa festen igar, sa det kanske bara ar tonaringarna som ar sadar trista? :P Dagarna har ju som ni vet varit fyllda med underbar shopping och trevliga fikapauser,  gar det att bli mer I-landslycklig an vad jag varit denna veckan? I forrgar var vi i Georgetown (en del av det "riktiga" D.C.) och strosade runt lite vilket var mycket trevligt. Vi at saklart glass pa Haagen Dasz och var aven uppe en tur vid Vita Huset, ar man turist sa ar man...;) 

Nu ska jag sluta babbla pa sa forbaskat och utmana solen igen. Med en islatte i handen och en hund i knat skulle det nog funka, tror jag. On vivra, on verra!