Wow, snacka om wake up call, när mamma kommer in och säger att jag försovit mig en timme och ska ha franskprov om 30 minuter. Wonderful! Inte riktigt, men med lite hjälp från mina kära föräldrar och skjuts till skolan av min snälle far så hann jag i tid i alla fall! Morgonen lystes genast upp när jag kommer in genom dörren och möts av en Andreas som kommenterar att jag ser söt ut i dag och undrar vad jag gjort med håret (absolut ingenting). Efter 5 minuters stressande framför spegeln där det mesta skedde i 190 känns det ganska skönt att höra ska jag säga, så det levde jag på ett tag ^^
   Franskprovet var inte så svårt, så det gick väl bra hoppas jag. Man vet dock aldrig med Martine... Nåja, nu är det avklarat i alla fall. I eftermiddag ska jag träffa favorit-Johanna i stan för lite catch up-tid, behövligt! Superhärligt ska det bli, men nu måste jag skynda vidare till Civics-lektion med Patrick.

Au revoir!