Precis hemkommen från kvällens öppet hus på min älskade skola. Inte så värst mycket folk (fast å andra sidan var det fullsatt precis hela kvällen förra gången) men himla trevligt var det i alla fall och det blev många djupa (?) diskussioner med mina kära lärare. Och kamrater. Jag trivs verkligen på min skola, verkligen! Alla är så jäkla snälla och härliga, det känns verkligen som om vi är en enda stor familj ibland. Sure, det finns folk man tycker mindre om också, men på det stora hela är det bara perfekt och jag vet vad jag kommer sakna när vi tar studenten! Så grymt tomt det kommer bli, så mycket jag kommer sakna min lilla skola känner jag. Väldigt skönt, men väldigt tomt.
 
Även min klass är älskad, även om vi förmodligen hör till en av de sämre klasserna på skolan vad gäller intelligens. xD Inte för att det gör mig någonting, snarare tvärtom. Jag tycker bara det är härligt att det finns lite av varje i klassen och att alla accepterar varann. Det är så oerhört annorlunda från hur det var på högstadiet etc. och jag har aldrig förr trivts så här bra i en klass och på en skola. Bara själva grejen att man faktiskt tycker det är roligt att vara där och kan längta efter att gå dit tycker jag säger mycket. Läxor och prov skulle jag dock klara mig finfint utan, men tack vare den här underbara miljön där man kan få hjälp från alla håll blir det liksom lite lättare. Ja, ibland älskar jag verkligen min skola.

Okej, nu känner jag mig nördig här, när jag precis suttit och skrivit ett helt inlägg om hur mycket jag tycker om min skola. Nörd-varning på hög nivå, men det är faktiskt så här det är och jag tror att en stor del av folket på Bladins gymnasie kan hålla med mig? Det är liksom så mycket mer än bara en skola... Nej, nu ska jag sluta tjata om det där. Jag tror jag har gjort mina åsikter ganska klara, right? Jag lovar att det inte ska bli fler inlägg av den här typen, en gång är nog en gång för mycket? ;)