Och julegranen har precis kastats ut, iklädd inget mindre än ett gammalt påslakan. Grannarna måste ha trott att vi haft ihjäl någon och sedan lagt ner liket i en rosarandig liksäck, men riktigt så är det ju inte.

Nu sitter jag alltså här, i ett rum utan varken glittergirlanger eller små tomtar i fönstren. Lite trist känns det, men det värsta är nog allt damm som kommer fram och följaktligen även behöver städas undan. Jag är allt annat än en städfantast, även om jag är en aning pedantisk med hur det ser ut här hemma i bland (fråga bara bror min). Speciellt köket är min tjat-area, jag avskyr verkligen när det ligger saker framme och ser stökigt ut när jag ska äta eller laga mat. På mitt eget rum kan det däremot ligga kläder på golvet i både en och två dagar utan att jag gör något vidare åt det, men där sover jag ju ändå bara. Nästan i alla fall. Har jag däremot bestämt mig för att städa (händer väl sisådär en gång i veckan om vi har tur) så städar jag verkligen; ska det göras så ska det göras ordentligt! Något säger mig att det här får bli en såndär ordentlig dag. Låter jobbigt.  

I går var i alla fall ingen jobbig dag, men jag fick en del gjort i alla fall. Började med en snabb tur till stan med mor min, fast besluten att hitta en ersättare till min älskade skolväska. Jag lyckades, och reslutatet blev verkligen rätt! :) Efter det här gick vi och kikade lite i andra affärer innan vi körde hemåt igen. Snabb lunch och sedan bar det av till stallet där jag skulle provrida Dackan och Balder, de två små hästarna jag och Marie ska ha hand om på sportlovet. Riktigt mysiga var de båda två och uteritter, dressyrpass och mysiga turer planeras redan. Det ska verkligen bli kul! Väl hemkommen från stallet efter att ha tagit hand om Mini en del så blev det lite slappande innan jag gav mig ut på en liten joggingtur. Det gick väl bra, jäkligt kallt i början bara! Det sänkta självförtroendet efter söndagens tur har jobbats upp lite under veckan, eller snarare slängts bort. Jag har insett att jag inte ska göra allt så prestations-relaterat hela tiden utan springa tills jag blir trött och det känns bra, och sen får det bli vilket avstånd det vill. Så länge jag håller igång och faktiskt kommer ut och rör på mig är ju det bättre än ingenting. Om det så blir 4 eller 6 kilometer (eller till och med ännu mer/mindre) ska jag från och med nu strunta totalt i. Så det så. 

Nä, nu ska jag slita mig härifrån; jag tyckte jag hörde talas om ett rum som behöver städas. 

Tjingeling!