Tja, hoppas går ju...

Nej, gårdagen var verkligen ingen bra dag. Eller, det började himla bra, men slutade mindre bra vilket resulterade i många tankar och tårar. Detta ledde till att jag inte sov mycket natt, vilket i sin tur ledde till att jag hoppade över första lektionen för att åtminstone vara lite mer åt det utvilade hållet inför dagens prövningar.

Men nu ska jag bara försöka låta bli att tänka på det så mycket som möjligt och göra det bästa av situationen. Det är inte mycket jag kan göra åt saken i alla fall även om det känns otroligt tråkigt att veta vad som väntar, och de kommande lär bli de värsta tre veckorna på länge. Det värsta är nog att det känns så otroligt orättvist, så fel att det ska drabba någon så underbar och oskyldig. Alla saker sker av en anledning, sägs det ju. Jag måste säga att det är väldigt svårt att komma på en anledning till varför det här skulle hända...

Men, som sagt är det inte mycket någon kan göra åt saken, så det är lika bra att acceptera läget och göra det bästa av vad som är kvar. Jag ska inte låta det genomsyra allt för mycket av det andra, för den här helgen ska bli precis så bra som det kändes innan jag fick beskedet. Så det så! 

I kväll ska jag hem till Nicole som har lite 18-årsfest (18!! :O) vilket ska bli mycket trevligt, precis vad jag behöver just nu; komma bort lite och tänka på annat. I morgon ska jag bara sova, och sedan är det planerat bio med Nette & Oliver. Innan dess hade vi tänkt hitta nått trevligt ställe att äta middag på, som inte heter McDonald's men inte heller gör oss helt urfattiga. Förslag, någon?

Nä, nu måste jag sticka, jag har trots allt en historielektion som väntar. Interesting stuff...
Hm.