Jahaja, nu har jag precis vinkat av Lolloo som fick skjuts av mamma in till stan för att ta tåget hem till lilla Kalmar. Skitungarna där uppe börjar inte förrän den 27:e augusti, så hon har haft gott om tid att drälla runt på festivalen med mig. Riktigt trevligt har vi haft, och vilka pangkonserter det har varit!! Lördagens höjdpunkt blev Miss Li som var helt galet bra, jag skäms för att ha haft sådana fördomar mot henne förut, för fy fasen vilken härlig tjej, band, musik! Helt klart en ny favorit, och en av de bästa festivalkonserterna någonsin. 

I förrgår uppfylldes min dröm att få se Anna Ternheim live (bara Coldplay, Regina Spektor och Yellowcard kvar på sakerattgörainnanjagdör-listan nu...) och det var lika underbart som jag hoppats på, fast bättre. Vi stod längst fram, så klart, och jag kan säga att ingen av oss hade långt till tårarna när hon sjöng vissa låtar med sin coola röst. Hela människan är ju bara så cool, och att hon sedan gör underbara låtar med underbara människor gör allting så rätt! Åh, jag vill bara tillbaka till den kvällen...

Nåja, nu är jag tillbaka i verkligheten och i går började skolan. Sista sommarlovet är över, och det blev ett riktigt bra sådant! Jag är verkligen nöjd med allt jag hunnit göra och se, men visst känns det lite sorgligt att veta att man aldrig mer kommer att ha sommarlov igen. Usch, det känns så... vuxet. Jag tycker inte om vuxet. Jag är inte vuxen. Men, grejen är att jag är ju det. I alla fall om drygt en månad, i alla fall enligt lagen. Är inte det rätt sjukt ändå, att det finns en lag som talar om för en hur gammal man är? En lag som talar om för en att nu ska man helt enkelt kunna klara sig själv, för nu är man vuxen.
 
"Du är inte äldre än vad du känner dig" finns det ju ett uttryck som säger och det har jag levt på ett tag. Men egentligen är det ju ganska dumt, för det stämmer inte för fem öre. Det spelar ingen roll hur mycket jag går och inbillar mig att jag är 16; när det väl kommer till kritan är jag likförbannat snart 18 år och vuxen i alla fall. 

Mjo, det är ganska dumt att ha åldersnoja redan som 17-åring, men det bara är så. Jag vill inte bli vuxen, vill inte ta en massa ansvar, vill inte behöva göra en massa saker med mitt liv. Fast egentligen så vill jag ju det. Egentligen så hade det inte varit så jäkla kul att gå ytterligare 12 år i skolan, inte få bestämma över sig själv och inte få dricka vad man vill. Egentligen blir det ju ganska så härligt att kunna göra i princip vad man vill, och egentligen är det ju ganska spännande att ha ett helt liv till sitt förfogande och göra det bästa av det. Här snackar vi utmaning!   

Jaja, jag antar att en del av mig nog vill bli 18 ändå, och en väldigt stor del av mig vill ta studenten den 4 juni!! Vägen dit må blir krokig och jag kanske inte alls har hela mitt liv planerat för mig när jag går ut, men så är jag ju bara 18 år också. 18 år med ett helt liv att utforska.