Doh!
Galoppbanan är hård. Och torr. Och dammig. Där låg jag i alla fall i 10 minuter, och sedan fick jag hjälp av Louise att ta mig in till paddocken och sätta mig på en bänk. Att stödja på höger ben var ren lögn, och varje steg kändes som om någon pressade in x antal knivar i ryggslutet på mig. Vi bestämde oss för att ringa ambulans då jag inte kunde röra mig ordentligt, och allt som hände sedan vill jag bara glömma.
Är det inte rätt sjukt egentligen; på stan kan man tycka det är hur trevligt som helst trots att en fjärdedel av alla som finns där förmodligen skulle slå ner en gladeligen. Men på ett sjukhus, där alla egentligen bara vill en väl, känns det bara grymt obehagligt och man vill inget hellre än ut.
Nu sitter jag i alla fall här hemma med min onda rygg, och diagnosen blev trasigt kotben och muskelsträckningar. Allting känns bra annars, det är bara att gå & röra på mig som gör ont. Läkaren sa att jag skulle ta det lugnt i 4-6 veckor men ändå försöka promenera och röra på mig så mycket som möjligt för att få igång musklerna lite. Jag får väl helt enkelt fortsätta med mitt haltande och hoppas att det blir bättre snart, för jag vill vara frisk! Orienteringen i Skrylle på onsdag (som jag faktiskt sett fram emot) kan jag ju bara glömma, men det ska nog gå och hitta på något annat sätt att ordna saken på. :)
Tjingeling!
usch usch usch..men det blir bra ;) alltid skönt att ta det lugnt fast det kanske blir låntråkigt i 4-6 veckor..jaja men får hitta på ngt kul för dig ;) <3
Jag beundrar dig för att du är så uppåt hela tiden! Imorse "klagade" jag på min blogg över att jag hade ont i magen, ovetande att du låg hemma med mycket värre smärtor. Där är inte en enda sak i detta inlägg som är negativt vilket verkligen är beundransvärt enligt mig. Du är en riktig kämpe! Hoppas du blir bättre snart! <3
Jag förstår verkligen inte dig , om det hade varit jag hade jag klagat x 10000. Så creed till dig o jag hoppas verkligen du blir bättre snart !!
Varför är alla så snälla? Jag blir ju alldeles... glad? :)
Men åhja, ni skulle bara ha hört mig på sjukhuset, där kan vi snacka om att klaga! :P men sen när jag fick reda på att det inte var så "farligt" trots allt så lämnade jag det bakom mig och satsar på att vara glad i stället :) Jag klarade mig ju undan rätt bra ändå om man tänker på hur illa det faktiskt kunde ha varit...
Herregud, detta visste jag inte om :O <333333
Johanna; hoppsan hejsan, har vi missat den lilla detaljen? haha, starkt jobbat! ;) Men nu vet du i alla fall :)
