Är det inte lite skumt, det där med kroppens tidsuppfattning? Vad är det egentligen som gör att man vissa gånger kan tycka att ett år känns som tre månader, medan en månad känns som ett halvår? Visst beror det ofta till stor del på vad tidsperioden inneburit och saker som har hänt, men jag tycker ändå att det är lustigt att man kan bli så till den milda grad förvånad. Av sig själv. Hmm?

Den gågna månaden har i alla fall känts som bra mycket längre, och jag vågar inte tro på att det faktiskt inte var mer än 30 dagar sedan jag sa hej då till min fina vän. Så mycket har hunnit hända, men ändå så lite. Saknaden har inte blivit mindre med tiden och det gör fortfarande ont att inse hur det faktiskt är, men det känns ändå lite lättare att acceptera nu på något vis. Fina killen <3

Min rygg blir också allt lättare att acceptera, och nu har jag fått riktigt bra tjing på vad jag kan göra och inte. Att gå är inga större problem såvida det inte handlar om några längre sträckor, även om min snälla familj säger att jag ser ut som en linkande, stel gammal 80-årig dam när jag gör det. Uppmuntrande, verkligen... ^^ Jaja, det är sånt man får ta och jag är glad att jag redan känner mig så pass bra :) Stör mig nått enormt på att jag inte får springa & rida dock, för det är mycket som faller på grund av det. Skulle ha tävlat dressyr i helgen och hade satsat riktigt mycket även på orienteringen på onsdag, men nu får jag alltså avstå från båda två. Jäkla skit också. :(

I dag har jag i alla fall legat ute och haft det skönt med mina tidningar, böcker & herr iPod hela dagen, mysigt! Lite lat känner jag mig dock med tanke på att både fredagen & lördagen såg ut ungefär likadant, men nu är det som det är. I morgon blir det inte heller någon skola, men då på grund av lärarna och inte min lilla olycka. Till gympan hade de tydligen inte lyckats hitta någon vikarie (ingen större förlust för min del) och sedan var det tydligen mentorsmöten av olika slag som gällde. Jag har mitt 16.30 och tänkte dra med min käre far dit för att träffa Mr. Fleetwood, exciting stuff! Innan dess kommer dock Åsa hit och äter pannkakor samt lämnar över div. skolarbete som jag beställt, låter det inte härligt? Nåja, åtminstone Åsa & pannkakorna ska bli härligt, sedan får det andra liksom komma på köpet...   

Nu ska jag gå och fixa lite hallonsmoothie för att sedan kolla in "Two weeks notice". Ingen aning om huruvida den är bra eller ej, but it's worth a try!

Tjingeling!