Ja fy, vad allt kändes hopplöst och dumt sist jag skrev.  Och fy  vad jag är bra på att klaga & göra situationer sämre än de redan är när jag verkligen vill. Och fy, vad jag känner mig som en I-landsunge med riktiga I-landsproblem i bland. Och fy vad jag ska skärpa till mig. Men i bland vill det sig helt enkelt inte, som ni kanske märkte..^^

Nåja, dagen blev något bättre i alla fall, men skolan känns extremt stressande&pressande just nu. Många saker som måste göras som inte orkar göras. Historieuppsatsen är jobbig som alltid och det känns som om den går i repris för 5 gången den här terminen. Kanske inte riktigt, men Patrick gillar verkligen uppsatser detta året kan man ju säga.. :S

Mattelektionen var dagens skämt, men för en gångs skull tror jag inte att jag var ensam om att inte förstå. Vi hade den svenska matte E-läraren som är van vid übersmarta matte E-naturare och inte är någon strålande stjärna på engelska, det funkade inte så bra ihop med oss. Han dök direkt på tredjegradsekvationer och drog allt i en enda lång radda på sin skakiga svengelska för att sedan ge oss massa tal i läxa som ingen egentligen förstår. Skönt! :S

Jaja, det löser väl sig det också, och har vi tur kommer Karin tillbaka nästa vecka så vi kan få lite... mer förståelig hjälp. x)

Nej, nu ska jag göra en sista ansträngning med historian tror jag.

Tjingeling!