Så sitter man här igen. Framför datorn. En söndagkväll då man inte har mycket bättre för sig. Och ska författa ett litet inlägg som folk får läsa om de vill. Trevligt. :)

Har just sagt tack & hej till Sjöholmarna som var här på fika för att snacka igenom div. resedetaljer. Vi åker om 8 dagar. 8 dagar. Kan ni fatta det? Nej, inte jag heller. Denna resa som man längtat efter i månader är plötsligt så nära. Nervositeten och stressen om hurvida man verkligen ska komma i håg allt som behövs börjar så smått komma krypande, tillsammans med exalteringen över att det inte är långt till solen. Men fy fan vad det ska bli underbart.
 
I övrigt har helgen varit toppen, och i går kväll var bara bäst. :D Cissi hade ordnat superfint med god mat, härliga drinkar och trevligt folk. Humören var på topp och det mesta kändes bara underbart. Mindre underbart var det dock när jag, Nicole, Gus och Johan skulle ta oss upp till bussen. Att promenera på en mörk skogsväg utan minsta ljuskälla mitt i natten rekommenderas inte. Vi började starkt med att först gå 500 m åt fel håll, och därefter fick Cissi både ett och två halvt panikslagna samtal för att vi inte visste vart vi skulle. Nicole gjorde inte saken mycket bättre genom att påpeka hur mycket det här påminde om "Blair Witch Project" när vi gick där. Det var nog de hemskaste (och snabbaste, för att vara i skor med klack) 3 km jag någonsin gått. Nåja, tids nog kom vi fram i alla fall och vi hann med rätt buss hem.  

Idag har jag sovit ut ordentligt men trots det hunnit med en hel del. Började dagen med en skön springtur (dock med rak motvind) och sen har jag både städat, pluggat, tagit hand om pälskling och bakat scones. Duktigt va? ;) 

Nä, nu ska jag nog gå och se nån trevlig film och njuta av det faktum att jag inte börjar förrän 11.20 i morgon.

Tjingeling!